I

DU SKA JUST BÖRJA LÄSA Italo Calvinos nya roman Om en vinternatt en resande. Slappna av. Koncentrera dig. Avlägsna alla ovidkommande tankar. Låt världen omkring dig flyta ut i något obestämt. Det är bäst du stänger dörren; teven står alltid på därinne. Säg genast till de andra: »Nej, jag vill inte titta på tv!« Höj rösten, annars hör de dig inte: »Jag håller på och läser! Jag vill inte bli störd!« Kanske hörde de dig inte för allt oväsen; säg det högre, skrik: »Jag ska just börja läsa Italo Calvinos nya roman!« Eller säg ingenting, om du inte vill. Låt oss hoppas de låter dig vara i fred.

Inta bekvämast möjliga ställning: sittande, halvliggande, hopkrupen, liggande. Liggande på rygg, på sida, på mage. I en fåtölj, en soffa, en gungstol, en vilstol, på en pöl. I hängmatta om du har någon. På sängen, naturligtvis eller i den. Du kan också ställa dig på huvudet, i yogaposition. Med upp och nedvänd bok, förstås.

Den idealiska ställningen går det naturligtvis inte att hitta. Förr stod man och läste, med en läspulpet framför sig. Man var van vid att stå still i upprätt ställning. Folk vilade sig på det viset, när de var trötta på att rida. Ingen har någonsin tänkt tanken att läsa till häst och ändå tycks det dig nu vara en god idé: att läsa i sadeln, boken lutad mot hästmanen, eventuellt bunden vid hästens öron med ett speciellt seldon. Med fötterna i stigbyglarna borde det vara mycket bekvämt att läsa; att ha fötterna högt är det första villkoret för en njutbar läsning.

Nå, vad väntar du på? Sträck ut benen, varsågod och lägg fötterna på en kudde, på två kuddar, på soffkarmen, på fåtöljens armstöd, på tebordet, på skrivbordet, på pianot, på jordgloben. Ta av dig skorna först om du vill ha fötterna högt, annars sätter du på dem igen. Bli nu inte stående där med skorna i ena handen och boken i den andra.

Reglera ljuset så att du inte anstränger dina ögon. Gör det genast för så snart du gått upp i läsningen, går det inte längre att få dig ur fläcken. Se till att sidan inte hamnar i skugga, en klump svarta bokstäver mot en grå bakgrund, lika varandra som en hop möss; men akta så att ljuset som faller på den inte är alltför starkt, reflekteras mot papprets grymma vithet och gnager på bokstävernas skuggor som vid middagstid i Syditalien. Försök att redan nu förutse allting som kan hindra dig från att fullfölja läsningen. Ha cigarretter inom räckhåll om du röker, askkopp. Något annat du behöver? Måste du pinka? Det vet du bäst själv.

Det är inte så att du väntar dig något speciellt av just den här speciella boken. Du är en sådan person som, av princip, inte väntar dig någonting mer av någonting. Det finns många, yngre eller mindre unga än du, som lever i väntan på enastående upplevelser; av böcker, av människor, av resor, händelser, av vad morgondagen bär i sitt sköte. Men inte du. Du vet att det bästa man kan vänta sig är att undvika det värsta. Det är den slutsats du nått fram till, såväl i ditt personliga liv som när det gäller allmänna frågor eller till och med världsfrågor. Och när det gäller böcker? Jo, just därför att du har avstått från den på alla andra områden, anser du dig fortfarande ha rätt att unna dig den ungdomliga njutning som heter förväntan inom en så tydligt avgränsad sektor som böckernas, där du kan ha tur eller otur men där risken att du ska bli besviken inte är stor.

Du såg alltså i en tidning att Om en vinternatt en resande kommit ut, en ny bok av Italo Calvino, som inte publicerat något på många år. Du gick in i en bokhandel och köpte en volym. Det gjorde du rätt i.

Redan i bokhandelsfönstret fick du syn på omslaget med titeln du sökte. Du följde detta visuella spår och banade dig fram i affären genom den tjocka barriären av Böcker Du Inte Läst, som bistert tittade på dig från diskar och hyllor i ett försök att skrämma dig. Men du vet att du inte behöver bli rädd, du vet att det bland dem sträcker sig hektar efter hektar av Böcker Du Kan Undvara Att Läsa, Böcker Gjorda För Andra Ändamål Än Läsning, Böcker Lästa Redan Innan Du Öppnar Dem Eftersom De Tillhör Kategorin Lästa Redan Innan De Blivit Skrivna. Och på så sätt tränger du dig förbi den yttre försvarsmuren men blir anfallen av infanteriet av Böcker Du Gärna Skulle Läsa Om Du Hade Fler Än Ett Liv Men Tyvärr Är Dina Levnadsdagar Räknade. Med en snabb rörelse passerar du dem och tar dig in bland falangerna av Böcker Du Ämnar Läsa Men Först Borde Du Läsa Andra, Böcker Som Är För Dyra Som Du Kan Vänta Med Att Köpa Tills De Säljs Ut För Halva Priset, Böcker Dito Som Ovan Tills De Kommer Ut I Pocket, Böcker Du Kan Be Någon Låna Dig, Böcker Alla Läst Alltså Är Det Nästan Som Om Även Du Läst Dem. När du avvärjt dessa anfall, tar du dig in under fästningens torn, där motstånd bjuds av

Böcker Du Sen Länge Har Planerat Läsa,

Böcker Du Sökt I Åratal Utan Resultat,

Böcker Du Vill Äga För Att Ha Tillhands För Alla Eventualiteters Skull,

Böcker Du Kan Lägga Åt Sidan För Att Kanske Läsa Dem Till Sommaren,

Böcker Du Behöver För Att Ställa Bredvid Andra Böcker I Din Hylla,

Böcker Som Hos Dig Väcker En Plötslig, Häftig Och Ej Helt Berättigad Nyfikenhet.

Nu har du varit i stånd att minska det oändliga antalet stridande krafter till en skara, som visserligen är mycket stor men som ändå är beräknelig till ett visst begränsat antal; även om denna tillfälliga lättnad sen blir satt på prov av bakhållen från Böcker Lästa För Länge Sen Som Nu Borde Läsas Om och Böcker Du Alltid Låtsats Ha Läst Som Du Nu Verkligen Borde Läsa.

Med några snabba sicksackrörelser gör du dig fri och tränger med ett språng in i citadellet av Nya Böcker Vars Författare Eller Ämne Intresserar Dig. Väl inne i denna fästning kan du fortfarande skapa öppningar bland försvarets skaror och dela in dem i Nya Böcker Av Redan Kända Författare Eller I Redan Kända Ämnen (för dig eller i allmänhet) och Nya Böcker Av Fullständigt Okända Författare Eller I Fullständigt Okända Ämnen (åtminstone för dig) och bestämma graden av intresse de utövar på dig med utgångspunkt i din längtan och dina behov av nytt och av inte nytt (av nytt som du söker i det inte nya och av inte nytt som du söker i det nya).

När du sålunda snabbt med blicken ögnat igenom titlarna på volymerna framlagda i bokhandeln, styrde du dina steg mot en hög rykande färska Om en vinternatt en resande, fick fatt i en kopia och tog den till kassan för att din äganderätt över densamma skulle fastställas.

Du kastade ännu en villrådig blick på böckerna runtomkring (eller det var snarare böckerna som tittade på dig med det villrådiga uttrycket hos hundar, som från sina burar i kommunens kennel, ser en av sina f.d. kamrater lösas ut och ledas bort av sin husbonde), varpå du gick ut.

En nyss utkommen bok skänker en speciell njutning. Det är inte bara en bok du får med dig utan också dess nyhet, som naturligtvis helt enkelt kan vara av samma slag som hos en artikel nyss kommen från fabriken, det slags förgängliga skönhet som även böcker förgyller sig med, som varar tills omslaget börjar gulna, tills en hinna av smog lägger sig på överkanten, tills ryggens sömmar går upp i hörnen, i bibliotekens snabba höst. Nej, du hoppas alltid komma över den sanna nyheten, den som en gång varit ny, alltid kommer att förbli det. Om du läser boken när den just kommit ut, blir du ägare till denna nyhet från första ögonblicket och du behöver inte följa efter den, jaga den. Är det här den rätta gången? Man vet aldrig. Låt oss se hur den börjar.

Du började kanske bläddra i boken redan i bokhandeln? Eller gick det inte därför att den var inlindad i sitt cellofanhölje? Nu står du, mittibland en massa människor på bussen, hängande i en arm och börjar linda upp paketet med den fria handen med något apliknande gester, en apa som vill skala en banan och samtidigt hålla sig fast vid trädgrenen. Märker du inte att du stöter till den som står bredvid med armbågen; be om ursäkt, åtminstone.

Eller kanske bokhandlaren inte slog in volymen; han gav dig den i en påse. Det förenklar saken. Du sitter vid ratten i din bil, väntar vid ett trafikljus, du tar fram boken ur påsen, sliter bort det genomskinliga höljet, börjar läsa de första raderna. En störtskur av tutanden bryter loss runt dig, det är grönt; du hindrar trafiken.

Du sitter vid ditt arbetsbord, har som av en händelse lagt ifrån dig boken bland kontorspappren, vid ett visst givet ögonblick flyttar du på en bunt handlingar och har boken mitt framför näsan, du öppnar den förstrött, lutar armbågarna mot bordet och tinningarna mot dina knutna nävar, du verkar vara upptagen med att gå igenom ett dokument men i själva verket håller du på att utforska de första sidorna i romanen. Långsamt lutar du ryggen mot ryggstödet, lyfter upp boken i höjd med näsan, makar stolen i jämvikt på de bakre benen, öppnar en av skrivbordets sidolådor att lägga upp fötterna på, fötternas ställning är av största vikt vid läsningen, du sträcker ut benen på bordsskivan, ovanpå de ogenomgångna dokumenten.

Men brister du inte i respekt nu? Med respekt menas här inte gentemot ditt arbete (ingen har för avsikt att bedöma dina yrkesinsatser; vi utgår ifrån att dina arbetsuppgifter är regelmässigt infogade i det system av improduktiv verksamhet som upptar en så stor del av den nationella och internationella ekonomin) men gentemot boken? Än värre är det om du – frivilligt eller ofrivilligt – tillhör det antal för vilka att arbeta betyder att verkligen arbeta, utföra – med eller utan avsikt – någonting nödvändigt eller åtminstone inte onödigt för andra likaväl som för dig själv; då utsätter dig boken du tagit med dig till din arbetsplats som något slags amulett eller talisman för ofta återkommande frestelser, få sekunder åt gången undandragna huvudföremålet för din uppmärksamhet, vare sig detta är en elektronisk hålkortsstans, plattorna på en spis, manöverspakarna på en bulldozer eller en patient utsträckt på operationsbordet med tarmarna fullt synliga.

Det är med andra ord bättre att du behärskar din otålighet och väntar med att öppna boken tills du är hemma. Nu går det bra, ja. Du är i ditt rum, i lugn och ro, du öppnar boken på första sidan, nej, på sista, först vill du se hur lång den är. Som tur är, är den inte för lång. Långa romaner skrivna i dag är nog en orimlighet: tidsdimensionen har gått i bitar, vi kan inte leva eller tänka annat än i brottstycken av tid, som var och en avlägsnar sig längs sin bana och genast försvinner. Kontinuiteten i tid kan vi bara återfinna i romaner från den epok då tiden inte längre tycktes stillastående och ännu inte var som söndersprängd, en epok som varade ungefär hundra år och inte mer.

Du vrider och vänder på boken i dina händer, ögnar igenom fraserna på omslagets baksida, på fliken, allmänna fraser, som inte säger mycket. Så mycket bättre, inget budskap gör anspråk på att indiskret överflygla det budskap boken själv direkt ska kommunicera, det du ska pressa fram ur den, hur mycket eller litet det än är. Det är klart att de här kringgående rörelserna runt boken, att läsa runt omkring den innan man läser inuti den, också är en del av njutningen med en ny bok men liksom alla preliminära njutningar har den en optimal varaktighet, om man vill att den ska leda till den mer genomgripande njutning som är aktens fullbordan, det vill säga själva läsningen av boken.

Här är du nu alltså, färdig att ge dig i kast med de första raderna på den första sidan. Du bereder dig på att känna igen det omisskännliga tonfallet hos författaren. Nej. Du känner inte alls igen det. Men, vid närmare eftertanke, vem har någonsin sagt att den här författaren har ett omisskännligt tonfall? Tvärtom är det ett känt faktum att det rör sig om en författare som skiftar mycket från bok till bok. Och det är just på de här skiftningarna han känns igen. Men den här gången verkar det inte finnas något samband alls med allt det övriga han skrivit, åtminstone av vad du kommer ihåg. Är du besviken? Vänta lite. I början känner du dig kanske en aning desorienterad, som när du står inför en person vars namn du förknippade med ett visst ansikte och du försöker att få dragen du ser att stämma överens med dem du kommer ihåg och det inte går. Men sen fortsätter du och märker att boken låter sig läsas i vilket fall som helst, oberoende av vad du väntade dig av författaren, det är boken i sig som gör dig nyfiken, ja, när allt kommer omkring föredrar du att det är så, att stå inför något du ännu inte så noga vet vad det är.