Mitt skrivbord är belamrat med bilder som föreställer människor. Det är kvinnor på bilderna. Kvinnor som trycker ihop sina bröst. Kvinnor som särar på sina ben och på sina blygdläppar. Deras vaginor gapar mot mig. På skrivbordet finns en massa förhör, där kvinnorna berättar hur de säljer sex, ibland till 10–15 män om dagen. Det finns också förhör med männen, där de berättar hur de köpt sex av kvinnor som njutit av att ha sex med just de männen. I andra förhör berättar män och kvinnor hur de medverkat till att sälja kvinnor till män för att just de kvinnor som sålts har velat det.
Kvinnorna som sålt sex berättar i förhör hur de penetrerats. Först har de legat på ett bord med en massa julmat lagd på sina nakna kroppar. Sedan har de haft sex med tre åt gången. En i munnen, en i slidan och en i anus. Kvinnorna, som ibland är barn, många gånger bara hälften så gamla som männen. Kvinnorna känner inte igen sig i beskrivningarna att de velat ha sex med männen.
Vad gör de här bilderna och berättelserna med mig? Med mina kollegor? Vi är många inom polisen som arbetar med brott där sexualitet är inblandad och där skyddslösa drabbas. Inte sällan berättar de om sina upplevelser på ett sätt som skulle få vem som helst att i ren panik hålla för sina öron och skrika rakt ut. Men poliserna lyssnar och antecknar. Sedan pratar de med varandra om vad de fått berättat för sig. Sedan går de kanske på lunch. På eftermiddagen är det dags för nästa del i ärendet eller ett helt nytt förhör med någon annan som råkat fruktansvärt illa ut.
Jag växte upp med två föräldrar där mannen, pappa, var mer frånvarande än kvinnan, min mamma. Pappa och mamma skilde sig. Han hade träffat en annan. Mamma och hennes väninnor pratade om svek. De som svek var män. Mamma och väninnorna var svikna. De var det täcka könet. Pappa tillhörde det otäcka. Jag var pojke och på väg att bli otäck.
En massa otäcka män har köpt kvinnorna som jag har på mitt skrivbord. Temat med de otäcka männen har följt mig genom livet. Skillnaden är bara att det som var otäckt när jag var barn har blivit än mer otäckt nu, som vuxen. Men jag har alltid känt mig som den otäcka. Den med det fysiska och verbala övertaget. Den som kan sätta skräck i de täcka, bara jag släpper lös odjuret inom mig.
Åren med arbete mot människohandel, grova kopplerier och köp av sexuella tjänster har närmast förstört mitt sexliv. Jag står knappt ut med att ha sex längre. Jag har blivit ett neutrum. Tänk om kvinnan jag älskar inte vill ha sex med mig? Tänk om hon tycker att jag är äcklig? Hon kanske har ont? Hon kanske inte vill men ändå ställer upp, för att gå mig till mötes? Vad är frivilligt sex? Vad är sex bara för att någon annan vill?
Jag är rädd för att bli otäck. En man som bara tar för sig. Män får av hävd ta för sig, göra som det faller dem in. De behöver inte ta konsekvenserna av sina handlingar. En man som går på och rör om i andras, i mitt fall kvinnans, själsliv en stund, lämnar och går vidare. Jag vill inte göra illa. Det gör mig hämmad. Tänk om det finns något riktigt otäckt i mig? Något som jag inte träffat på ännu.
Som ung var jag alltid sugen på att ha sex. Jag och alla killkompisar var det. Vi som inte var av det täcka könet ville alltid ha mer sex än våra respektive partner. Mina manliga vänner vill fortfarande, generellt sett, ha mer sex än sina partner, men inte jag. Det är ganska tomt att inte vilja ha sex. Det är som att gå omkring i tillvaron och känna att något saknas men att inte riktigt kunna sätta fingret på vad. Det skapar en rastlöshet. I sexualiteten får människan ur sig så mycket, som fysisk och känslomässig press. Njutningen för egen del och den du delar med någon eller några är bra för dig som människa. Allt detta finns beskrivet i böcker, tidningsspalter. I tv går det att göra hela program om det. Ibland kan jag känna att jag förlorat många år, kanske helt i onödan? Varför skulle just jag börja arbeta med den här typen av brott? Det har ockuperat mitt sexcenter i hjärnan. Det drabbar mig, och det drabbar min sambo.
Jag längtar efter lugn och ro, längtar efter att få vara ensam. Efter att få vara med min familj. Jag längtar efter vin. Jag längtar efter att bli lätt berusad. Lockar alkoholen mer än sex? Ja, så är det nog. Dricker jag för mycket? Nej, inte än i alla fall.
Kommer det här förstöra min relation? Det gör i alla fall mitt och Monicas liv fattigare.