Blomman befinner sig utanför en skola i en mer nordlig del av Dalarna där den 14-åriga flickan Julia går.
Blomman har suttit i sin bil på skolans parkeringsplats hela förmiddagen och tittat in i lokalerna. I nära anslutning befinner sig min kollega Hannes, som ytterligare backup till Blomman. Den gänglige, lite bleke mannen med snusläpp och en skitig Subaru har dragit till sig blickar från skolan. Någon gång på förmiddagen har personal från skolan ringt till Dalapolisen. Jag kan föreställa mig att samtalet kan ha gått till på följande sätt:
– Polisen i Dalarna.
– Jo hej, jag ringer från skolan i X.
– Ja?
– Det är så här. En bil har stått på vår parkering sedan imorse.
– Jaha?
– I bilen sitter en sunkig karl. Han är vit i ansiktet och ser ut som om han inte sovit på ett tag. Eller så är han något slags missbrukare. Vi är rädda för att det är en pedofil!
– Okej, vad är det för bil och registreringsnummer?
– Det är en blå metallic kombi med registreringsnummer WJX 551.
– En Subaru ja, en hyrbil från Stockholm … Det verkar märkligt. Jag tror vi får skicka en bil.
En halvtimme senare dyker en polisbil upp på parkeringen. Två konstaplar kliver ur och går fram emot Subarun. Inne i bilen finns en viss värme, skapad enkom genom Blommans egna rörelser och hans andning. Rutorna är kletiga och lite immiga. Han har inte kunnat köra bilens motor och fläktsystem särskilt ofta för att inte väcka uppmärksamhet. Fast nu har han väckt uppmärksamhet ändå.
En försiktig knackning hörs mot Subaruns sidoruta. Förvånat vrider han på huvudet och ser en polis i uniform utanför. Blomman sätter på tändningen och trycker på knappen för elhissen på vänster framdörr.
– Jaha, vad gör du här då?
– Ja, det kan jag faktiskt inte säga …
– Nähä, varför inte?
– Jo, jag …
– Du har tydligen suttit här hela förmiddagen.
– Ja …
– Har du något körkort?
– Mm …
– Vad gör du här?
– Jag …
– De har ringt från skolan här. Man är orolig förstår du. Man undrar om det är någon sorts pedofil som sitter här ute på parkeringen och glor in i skolans lokaler. Har du haft med polisen att göra förut? Har du lämnat fingeravtryck någon gång?
– Jo, jag har haft med polisen att göra förut.
– Jaha, varför då?
– Ja, alltså …
– Vad har du för dig här egentligen?
– Ja alltså, jag är polis.
– Verkligen!
– Jo, det är faktiskt sant.
Blomman letar frenetiskt efter sin tjänstelegitimation som ligger någonstans i den bråte som byggts upp under en veckas kamperande i den hyrda Subarun.
Den uniformerade polisen vänder sig till sin kollega:
– Du, han säger att han är polis.
Efter en stund får Blomman fram sin legitimation.
– Jaha du är verkligen polis! Ser här att du är från Stockholm. Vad gör du här?
– Ja, det kan jag inte säga. Men jag kan säga att det verkligen inte är som ni tror.
– Nej, det tror jag inte heller.
– Om några timmar hoppas jag att ni kommer att få information om vad som sker här. Mer kan jag inte säga just nu. Jag är ledsen.
– Det är uppfattat. Då har vi rett ut den här saken. Ha det så bra.