Initiationsriten på Handelshögskolan var hemlig, inget fick läcka ut till skolledningen om hur vi förstaårselever skulle förnedras och supas ner. Det var frivilligt att delta, men för mig fanns det egentligen inget val. Jag hade bestämt mig för att göra allt som behövdes för att bli en i gänget, för att höra till. Nu när jag var som ett blankt ark skulle jag äntligen kunna göra det.
Vi var femton nervösa tjejer som mötte upp på en liten äng vid vattnet i Hagaparken. Ungefär lika många andraklassare hade hittat dit. De var uteslutande killar. Med sig hade de flera stora Ikeapåsar fulla med rekvisita. De ställde upp oss på led, granskade oss ingående en och en. Sa åt oss att ta av allt utom underkläderna och räckte fram svarta sopsäckar med hål i att trä över huvudet. Därefter fick vi dricka två shotar vodka. Bredvid mig stod en lång, kurvig tjej med fräknar och oborstat rött hår.
”Ställ er på knä!” ropade tvåornas outtalade ledare Mikael, son till en känd fastighetsmagnat.
Han hade blond pagefrisyr, små grisögon och verkade van att bli åtlydd. Vi skyndade oss att göra som han sa.
”Bra”, fortsatte han. Han höll upp ett brunt ägg. ”Äggulan i det här ska gå från mun till mun. Fram och tillbaka i ledet. Och när den första personen fått tillbaka den, ska hon svälja. Det blir alltså du. Vad heter du?”
Alla i ledet vred på huvudet för att se vem som dragit nitlotten.
”Chris”, sa tjejen bredvid mig.
Mikael knäckte ägget mot sitt knä, hällde ut vitan i gräset och höll fram skalet med gulan mot Chris. Hon tog emot det, hällde utan omsvep i sig gulan och lutade sig mot mig. Våra läppar möttes och killarna jublade. Äggulan bytte ägare medan jag kämpade emot kväljningarna. Jag vred huvudet åt vänster och upprepade proceduren med nästa tjej.
”Ska du verkligen svälja den sedan?” frågade jag Chris.
Hon ryckte på axlarna.
”Jag är från Sollentuna. Jag har svalt värre grejer.”
Jag fnittrade. Hennes ansikte förblev neutralt.
”Ska du med på festen?”
”Ja. Även om jag är allergisk mot de här maktberusade, bortskämda småpojkarna. De passar bara på att utnyttja imponerade och nervösa tjejer. De här genierna är skolans bottenskrap. Det är därför nollningen är så tidigt på terminen, så att vi inte ska hinna upptäcka vilka losers de är. Två veckor från nu kommer ingen av de här tjejerna ens att titta åt dem.”
”Varför är du här då?”
”Jag måste skilja agnarna från vetet, så att jag vet vilka de är och kan undvika dem”, sa hon krasst. ”Du har förresten bra läppar. Blir jag full och inte hittar någon att hångla med söker jag upp dig sedan.”
Jag hoppades att hon skulle göra det.
Resten av eftermiddagen fortsatte med spritindränkta aktiviteter som alla verkade till för att ge killarna kåtslag. De hällde surströmmingsspad i vårt hår så att vi blev tvungna att bada i underkläder. De skrev stora nollor i pannan på dem som förlorade tävlingar, och de mest packade tjejerna fick äran att få killarnas autografer skrivna på bröst, svank och rumpa. Allt fler vacklade iväg för att kräkas, men hela tiden fylldes vi med mer sprit.
När det mörknade var det dags att bryta upp. Vi tog ett sista dopp och fick tillbaka våra kläder. De hade ordnat en gammal SL-buss som skulle köra oss till själva festen, och den var redan halvfull av förstaårselever som inte vågat vara med på nollningen.
När vi klev på höll de för näsan. Vi luktade spya, sjövatten och surströmming. Och stank av sprit. Två tjejer fick bäras ombord och placerades i underkläder i mittgången. På en av dem hade behån åkt ner. Fram skymtade ett kritvitt bröst med mörk bröstvårta. Killarna skrattade och pekade. En av dem hoppade ner från sätet och var på väg fram med en digitalkamera. Chris reagerade blixtsnabbt. Först for en arm ut, som en bom, och sedan kom hon på fötter för att spärra gången för honom.
”Och vart tror du att du ska, lilla gubben?”
”Hon märker ändå inget”, sluddrade han. ”Hon sover ju. Flytta på dig.”
Chris lade armarna i kors och fnös. Jag noterade att hon hade lite sjögräs kvar i håret men hon hade en självklar auktoritet. Hon stod stadigt som en fura trots att bussen krängde och slängde. Som om fötterna växt fast i mittgången. Killen som var huvudet längre än hon började se osäker ut.
”Var inte så jävla tråkig, det är bara på skämt. Är du någon sorts feminist, eller?” sa han och uttalade ordet feminist som ett svärord, medan han flinade.
Chris rörde sig inte ur fläcken. Allas ögon var nu riktade mot dem.
”Okej, jag skiter i det.”
Han garvade och försökte att inte se ut som om han just gått en rond mot en tjej och förlorat.
”Vart ska du?” ropade Chris efter honom när han började lomma tillbaka.
Jag höll andan. Var hon inte färdig med honom än?
”Sätta mig”, sa han osäkert.
”Glöm det, nu kommer du tillbaka hit.”
Han snurrade runt och tog några motvilliga steg i riktning mot henne.
”Ta av dig tröjan”, sa Chris.
”Va?” Killen spärrade upp ögonen. ”Det tänker jag verkligen inte göra.”
Han tittade sig runt för att söka stöd, men alla iakttog bara skådespelet med roade miner.
”Ta av dig din skitfula tröja, piké är så 1990, och ge mig den. Skynda på, du ser väl att hon fryser?”
Han resignerade, gjorde som hon sa, skakade på huvudet och återvände till sin plats. Under den rosa pikétröjan dolde sig en blekfet överkropp med tydliga manstuttar och han såg inte helt bekväm ut.
Chris väckte tjejen, drog upp hennes armar och satte varsamt på henne tröjan.
”Ge mig den där”, sa hon när hon slog sig ner bredvid mig igen. Hon hällde i sig några klunkar öl.
”Bra gjort”, viskade jag och placerade ölflaskan i knäet.
”Tack, men det var nästan ett övergrepp att tvinga stackaren att ta på sig den där förskräckliga tröjan”, mumlade hon.