Tor Stensons ordinarie arbetstid tog slut en timme efter den första publiceringen, den som han gjort i sin ensamhet; den vita helikoptern som flydde från taket i Västberga. Klockan sju började folk strömma till på redaktionen, och egentligen borde Stenson ha gått hem efter en lång arbetsnatt. Men det var omöjligt. Det kändes i luften att något historiskt hade hänt, och det här var ändå hans knäck även om försprånget gentemot huvudkonkurrenten var uppätet. Kvällstidningarna, morgontidningarna och svensk public service fanns fortfarande på plats ute i Västberga, tillsammans med en stor mängd utrikeskorrespondenter, svältfödda på internationellt gångbara nyheter från den skandinaviska avkrok där de placerats. I korsningen av Västberga allé och Vretensborgsvägen hade det blivit kaotiskt, och polisledningen hade bestämt sig för att kalla till en presskonferens på Polishuset på Kungsholmen senare på eftermiddagen.
Stenson gick omkring mellan skrivborden utan att egentligen ha något att göra, och tillsammans med alla andra följde han den utländska rapporteringen av rånet. Européerna i den närmare tidzonen var igång redan vid åttasnåret, medan det dröjde ett par timmar innan amerikanerna vaknade.
På CBS tog man fasta på att ingen kommit till skada. Det talades om en kupp som var som ett manus till en Hollywoodfilm, och när man beskrev de skickliga rånarna bildsatte man historien med Tom Cruise i en actionsekvens.
På CNN konstaterade man att verkligheten än en gång hade överträffat fantasin.
Rubrikerna på de engelska tidningssajterna var alla, i engelsk anda, humoristiskt ordvrängande:
”Chopper heist is Swede-ly done”, skrev The Sun. ”It was a heist that would have caught the imagination of any Hollywood producer. But not even Danny Ocean – despite having three George Clooney films to play with – thought of using a helicopter”, skrev The Times.
Det handlade mer om att recensera rånarnas tillvägagångssätt och dra paralleller till filmens värld än att rapportera om ett brott.
Stenson visste att han inte skulle få gå på presskonferensen på Polishuset efter lunch; han var bara en vikarie från bemanningsföretaget. Men vid halv tolv stannade tidningens stjärnreporter, som avgått med segern och av redaktionschefen tilldelats hedersuppgiften att bevaka rånet, vid hans skrivbord.
”Du kan följa med om du vill, Stenson”, sa han. ”Det var ändå du som var först.”
Tor Stenson nickade. Hans stolthet svällde som en tvättsvamp i ett badkar.