När Rex vaknar till börjar hans hjärta rusa av ångest. Han ligger på mage på golvet med armarna bundna bakom ryggen. Ansiktet spänner och smärtar efter de upprepade slagen med gevärskolven.
Mitt på golvet ligger hans tömda väska, de har trampat ut innehållet på golvet.
Han hör ljudet av röster och rullar försiktigt över på sidan. Omärkligt försöker han dra loss sina händer och märker att han inte har någon känsel i fingrarna.
Genom halvslutna ögon ser han att Sammy sitter lutad mot väggen med armarna om sina uppdragna knän. Rex vrider sig försiktigt, möter sonens blick och ser honom skaka minimalt på huvudet.
Rex sluter genast ögonen, låtsas vara medvetslös och hör nu att sonen talar med dämpad röst.
– Jag har ingenting med det här att göra … det antar jag att du förstår, jag skulle inte ens vara här om inte pappa försökte hindra mig från att träffa min pojkvän.
– Är du bög? frågar James nyfiket.
– Säg ingenting till pappa, skojar Sammy.
– Vad är det som är bra med killar?
– Jag träffar tjejer också, men sexet är bättre med killar.
– På min tid, säger James. Jag hade aldrig kunnat säga det där … det är mycket som har förändrats … på ett bra sätt.
Med iskalla fingrar försöker Rex nå att lossa på de hårt knutna tygremsorna.
– Jag tänker inte skämmas för den jag är, svarar Sammy.
– Träffar du äldre män också? frågar James med en underlig ton i rösten.
– Jag tänder på individer, på situationer, jag har inte en massa regler, säger Sammy lugnt.
Rex ligger stilla och hör James gå iväg över golvet. Han öppnar ögonen försiktigt och ser att James har ställt sig framför Sammy. Han håller geväret slappt i ena handen, låter pipan hänga utmed högra höften och benet. På soffbordet står den smäckra glasflaskan med vatten bredvid vinflaskan som hotellet erbjuder gästen till ett absurt pris.
James vänder sig runt och Rex sluter snabbt ögonen och försöker slappna av i kroppen. Han ligger stilla och hör James närma sig igen över golvet och stanna framför honom. En doft av metall får honom att förstå att gevärspipan riktas mot hans ansikte.
– De flesta jag känner kallar sig pansexuella, fortsätter Sammy.
– Vad är det?
– Man anser att personligheten är avgörande, inte könet.
– Det låter ganska vettigt, säger James och återvänder till sonen. Jag är ledsen för att Lawrence skar dig. Gör det ont?
– Lite …
– Du kommer få ett ärr i ditt söta ansikte, säger han med en oväntad intimitet i rösten.
– Fan, suckar Sammy.
– Du borde egentligen tejpa ihop sårkanterna, fortsätter James.
– Det kan finnas plåster i pappas necessär, föreslår Sammy.
Det blir tyst i rummet och Rex fortsätter blunda. Han är nästan säker på att James iakttar honom.
– Den ligger där vid fåtöljen, säger Sammy.
Rex anar hur James tar ett steg bort och sparkar necessären över golvet, fram till Sammy.
– Tack.
Rex hör Sammy öppna necessärens dragkedja, ljudet av små föremål som faller ut på golvet och prasslandet när han hittar plåstren.
– Du borde tvätta av det innan, påpekar James.
När han hör hur James tar vattenflaskan från soffbordet och vrider av kapsylen, börjar Rex vicka armarna och dra så hårt han kan tills han får loss ena handen från de knutna remsorna. Det pirrar och sticker i de kalla fingertopparna när blodet sakta återvänder.
– Sitt stilla, mumlar James. Vänd upp ansiktet lite …
– Aj, viskar Sammy.
Rex öppnar ögonen och ser att James har lagt ner geväret på golvet och står lutad över Sammy med vattenflaskan och en bunt pappersservetter.
Han reser sig försiktigt upp. Benen är avdomnade och känns som tunga stockar. En av tygremsorna hänger kvar i knappen till skjortans manschett i några trådar, men lossnar och faller till golvet med en svag duns.
Rex stannar till och väntar.
James hörde ingenting, han vänder vattenflaskans mynning mot pappersservetterna och fortsätter att badda Sammys kind.
Rex fortsätter långsamt fram till soffbordet och lyfter vinflaskan rakt upp, för att minimera ljudet.
– Lite mer vatten, säger Sammy. Aj … aj som …
– Jag är snart klar, säger James med märklig iver i rösten.
Rex närmar sig James men råkar trampa på skjortan från den uttömda resväskan. Den ligger fortfarande i sin plastförpackning och det knastrar till under foten. Han skyndar fram, tar ut stegen, höjer flaskan, ser James släppa bunten med servetter och vända sig mot honom samtidigt som han slår. James höjer armen som skydd, men flaskan träffar honom snett över kinden och tinningen så hårt att glaset splittras. Gröna skärvor och mörkrött vin skvätter över James och ut på väggen bakom.
James stönar tungt och faller ner på sidan, tar emot med handen och försöker öppna ögonen. Sammy flyttar undan och Rex tar snabbt upp geväret och backar. James sätter sig mot väggen, trevar över tinningen och tittar grumligt på Rex precis när han tar ett steg fram och stöter kolven mot James näsrygg så att bakhuvudet slår i väggen.
– Kom, säger Rex till Sammy. Vi måste härifrån.
De lämnar rummet, stänger dörren och skyndar tillsammans genom den kalla korridoren mot receptionen.
– Bra gjort, pappa, ler Sammy.
– Det var du som gjorde allt, svarar Rex.
Någonstans ifrån hörs hårda dunsar och Rex vänder sig bakåt, men den dunkla korridoren ligger stilla och dörren till hans svit är sluten. Gevärspipan skrapar i väggen och Rex höjer den en aning. I samma ögonblick får han en så våldsam huvudvärk att han måste stanna.
– Vad är det? viskar Sammy.
– Ingenting, ge mig en sekund bara, svarar Rex.
– Vad ska vi göra?
– Vi tar oss bara härifrån … Får jag se på dig, säger han och leder fram sonen till skenet under en vägglampett. Det kanske blir ett litet ärr …
– I mitt söta ansikte, skämtar Sammy.
– Ja.
– Du skulle se dig själv, pappa.
Rex tittar tillbaka genom korridoren igen och nu ser han att en av dörrarna de passerat står på glänt.