Ingen terroristorganisation har ännu tagit på sig mordet, men Säpos analytiker anser inte att det är konstigt med tanke på dådets speciella karaktär. De bakomliggande skälen till att skjuta utrikesministern är att skrämma en liten grupp politiker på hög nivå snarare än att sätta skräck i allmänheten.
Under söndagen fortsätter utvärderingen av den omfattande tekniska undersökningen och de mer än tiotusen laboratoriesvaren. Allting bekräftar bilden av en mycket professionell gärningsman. Han har inte efterlämnat några fingeravtryck eller biologiska spår, han har inte lämnat kulor eller hylsor och syns inte på någon av övervakningsfilmerna.
Man har lyckats lyfta flera spår från hans kängor, men de är av en sort som säljs över hela världen och analysen av det kvarlämnade stoftet gav ingenting.
Saga Bauer sitter tillsammans med utredningschefen Janus Mickelsen och hans innersta grupp i en av mötessalarna på översta planet i Säpos huvudkontor i Solna. Janus har på sig en batikfärgad T-shirt i blekt grönt. Hans nästan vita ögonbryn får en rosa ton när han blir engagerad.
Man har givetvis ökat säkerheten kring viktiga byggnader och man har fler livvakter än någonsin kring nyckelpersoner, men förstår att det inte kommer att räcka.
Stressen i mötesrummet är hög.
Salim isolerades omedelbart på anstalten Hall inför flytten till Joonas avdelning. Ingen törs egentligen tro på att avskildheten ska hindra fler mord. För även om han inte kan ge nya order är det möjligt att de tre första redan är förberedda.
Just nu sätter man nästan allt hopp till Joonas infiltration i fängelset. Om han misslyckas återstår egentligen bara att se vad som händer på onsdag.
– Vi har en extremt välplanerad gärningsman … han gör inga misstag, dras inte med, blir inte rädd, säger en av männen.
– Då borde han inte ha lämnat ett vittne, svarar Saga.
– Om han inte bara är en hallick som tycker att ministern gick för långt den här gången, ler Janus och blåser bort några röda lockar ur ansiktet.
Jeanette och Saga har haft ytterligare tre förhör med vittnet, men ingenting nytt har framkommit. Hon håller fast vid sin historia och ingenting tyder på att hon ljuger, men samtidigt har de inte kunnat verifiera att hon faktiskt är prostituerad på riktigt.
Ingen känner till Sofia i branschen, men teknikerna har under dagen lyckats spåra Tamara Jensen som verkar vara den enda person som skulle kunna bekräfta hennes bakgrund.
Tamara fanns som en kontakt i Sofias mobil och efter att ha pejlat hennes telefon via tre basstationer har de fått fram en exakt position: Tamara rör sig på ett litet område strax sydväst om Nyköping.
Hon är inte gift och har inte flyttat till Göteborg, som Sofia hävdade.
Hennes annons finns fortfarande kvar på en webbplats som säger sig förmedla exklusiv eskortservice i Stockholmsområdet. På fotografiet syns en kvinna i tjugofemårsåldern med pigga ögon och elegant håruppsättning. I hennes presentation utlovas kultiverat sällskap på bjudningar eller resor, helnätter och weekendpaket.
*
Saga Bauer läser vägbeskrivningen medan Jeanette Fleming kör den mörkgrå BMW:n i hundrafyrtio kilometer i timmen. De båda kvinnorna har alltid trevligt ihop trots att de är ganska olika både som personer och till utseendet. Jeanette håller sidluggen på plats med en klämma av matt silver och bär en ljusgrå kjol och vit dräktjacka, tunna strumpbyxor och pumps med halvhög klack.
De småpratar och äter saltlakrits ur en påse som står i facket vid växelspaken.
Saga berättar att hennes expojkvän Stefan skickade berusade textmeddelanden från Köpenhamn i går och ville att hon skulle komma till hans hotell.
– Varför inte, säger Jeanette och tar ännu en bit lakrits.
Saga skrattar och blickar sedan tankfullt ut genom sidofönstret på de förbiflimrande industribyggnaderna.
– Han är en idiot och jag fattar inte att jag har gått med på att ligga med honom, säger hon lågt.
– Men allvarligt, fortsätter Jeanette och trummar lite med handen på ratten. Vem bryr sig om principer, det här är livet, det enda du har och du är ensam.
– Är det här ditt råd som psykolog? ler Saga.
– Det tror jag faktiskt, svarar hon och tittar till på Saga.
Kvällen har blivit sen när de når Nyköpingsbro, en nattöppen restaurang som är byggd som en bro över motorvägen.
Jeanette kör ett varv på parkeringsplatsen tills de hittar Tamaras gamla Saab, stannar så att bilen stängs in och går sedan in på restaurangen.
En man med en matbricka betalar och får ett rastkort. Kvinnan i kassan ropar efter honom att placera det synligt i vindrutan.
Restaurangen är nästan tom. Saga och Jeanette går ändå ett varv mellan borden, men Tamara är inte där. De passerar ett bollhav utan barn. De matta bollarna vilar bakom en fläckig glasruta bredvid en grön skylt med turistinformation.
– Okej, vi går ut, säger Jeanette lågt.
Det är mörkt på rastplatsen. Luften är kylig och Saga knäpper sin skinnjacka när de går förbi bänkarna och borden. Några skator klättrar bland de överfyllda soptunnorna.
Saga och Jeanette fortsätter ner mot uppställningsplatsen för yrkesförare när en blå långtradare rullar in framför dem. Marken skakar av bilens tyngd. Ekipaget svänger runt och parkerar pysande bredvid det yttersta fordonet.
Nitton långtradare står parkerade på den här sidan bron och bortom dem reser sig granskogen med sin grumliga svärta. Dånet från motorvägen kommer i vågor, som livlösa bränningar över en strand.
Mellan fordonen är det dunkelt och märkligt varmt. Lukten av diesel blandas med urin och cigarettrök. Det tickar från upphettad metall. Smutsvatten droppar från kapellet framför ett väldigt hjulpar.
Någon slänger in en påse med sopor under släpet och klättrar sedan upp i hytten, låser och slår på gaslarmet.
Cigaretter glöder här och där i mörkret.
Saga och Jeanette fortsätter in mellan de stora bilarna. Asfalten är full av oljefläckar och skräp. På marken ligger tomma snusdosor, påsar från Burger King, fimpar och en söndertrampad porrtidning.
Saga hukar, blickar in under en dolly och ser människor röra sig mellan lastbilarna längre fram. Någon urinerar mot ett däck. Dämpade samtal hörs och en hund skäller bakom slutna dörrar.
En långtradare som är strimmig av smuts startar bredvid dem, kör på tomgång för att få upp lufttrycket och värmen i motorn. De röda baklyktorna lyser över en hög med sopor och tomflaskor i skogsbrynet.
Saga böjer sig ner igen och tittar under ett rostigt chassi och ser en kvinna klättra ut ur en hytt. Hennes smala ben syns tydligt när hon vinglar undan på platåkängor.