Kvällsljuset går snett in genom orangeriets fönster och lägger sig i darrande strimmor över köksgolvet.
Med ett fräsande börjar stavarna av potatis vibrera när Rex sänker ner frityrkorgen i den heta olivoljan.
DJ står vid köksön och hackar dill på den stora skärbrädan.
– Jag är misstänkt, säger Rex medan han iakttar hur hans pommes frites får en allt mer gyllenbrun färg.
– Då skulle du ligga fastspänd på en bänk med en våt handduk över ansiktet, skojar DJ.
– Men på riktigt, säger Rex. Varför skulle Säpo komma hit om de inte hade identifierat mig på filmen?
– För att du var utrikesministerns vän.
– Jag tror att han blev mördad.
– Då kan jag ge dig alibi, ler DJ och föser ner dillen i lagen med havskräftor.
– Men ändå … det kommer att bli skandal.
– Det får det inte, säger DJ. Även om filmerna skulle bli offentliga … Du fattar inte vilken respons vi har fått på teveinslaget, alla älskar er sjuka humor.
– Jag är så dålig på att ljuga, muttrar Rex och lyfter upp potatisen ur oljan.
– Vi går på begravningen i morgon och efter det är vi klara, säger DJ och diskar av den breda kniven.
– Ja, suckar Rex och ser att DJ har fått en massa dill i sitt blonda skägg.
– Vi har koll på läget, det är lugnt, det enda som oroar mig är mitt förbannade slagsmål, säger DJ.
– Jag vet.
– Rex, jag är så ledsen att jag kom hit, jag fick panik.
– Ingen fara, säger Rex.
– Men visst borde det ha stått någonstans om den där mannen var död?
– Det är inte säkert att …
– Jag har gått igenom alla nyhetsinslag, allting.
– Vad ville han dig egentligen?
– Jag orkar inte prata om det, svarar DJ och skakar på huvudet.
– Vad då?
– Nej, ingenting, viskar DJ och vänder sig bort.
– Du måste prata med mig, säger Rex mot DJ:s rygg.
– Jag ska det, svarar han och andas långsamt ut för att samla sig när Sammy kommer in i köket med bar överkropp.
– DJ? försöker Rex.
– Vi tar det senare, säger han lågt.
– Vad håller ni på och viskar om? frågar Sammy leende.
– En massa hemligheter, svarar Rex och blinkar med ena ögat.
Sammy går fram till den franska balkongen, öppnar dörren på glänt och tar upp en cigarett.
– Tänker du åka på festen borta i Nykvarn?
– Ja, nickar Sammy och klickar fram en genomskinlig låga på tändaren.
– Bara du kommer hem i tid till begravningen.
Sammy drar ett djupt bloss så att det knastrar i glöden och blåser sedan ut röken genom dörrspringan innan han ser på Rex.
– Jag skulle helst åka hem i kväll men det går inga bussar efter nio, säger han.
– Ta en taxi, föreslår Rex. Jag betalar.
Sammy drar ännu ett djupt bloss och kliar sig på kinden med tummen.
– Man får inte dit en taxi mitt i natten … det är inte precis Café Opera.
– Ska jag hämta dig?
– Hur då?
– Glöm inte att du har prisutdelningen i kväll, säger DJ och börjar duka.
– Skulle inte du sova över hos Lyra?
– Jo, svarar DJ.
– Kan inte jag få låna din bil då?
– Det är klart, säger DJ och lägger ut bestick.
– Då hämtar jag dig i Nykvarn, Sammy.
– Säkert? frågar Sammy leende och fimpar mot balkongräcket.
– Ge mig en adress och en tid, helst inte försent, jag är en gammal gubbe …
– Är klockan ett försent? Vi kan säga tidigare, vi kan …
– Ett är okej, svarar Rex. Då har jag både hunnit hämta det där priset och slänga det i soporna.
– Tack, pappa.
– Kan jag få prata med dig, säger DJ och för med sig Rex ut i orangeriet.
– Vad är det?
DJ:s ansikte har blivit slutet och hans rörelser är återhållet stressade.
– Det är ingen bra idé att låna bilen, börjar han. Jag satt i den med de blodiga kläderna och jag …
– Men du har ju gjort ren den, avbryter Rex.
– Det är klart … den är säkert den renaste bilen i Sverige, men ändå, man vet ju aldrig … Man har ju sett på CSI när de kommer med sina speciallampor och hittar en massa dna.
– Jag tror inte att svensk polis kopplar in CSI, skrattar Rex.
– Fast tänk om han dog, viskar DJ. Jag kan inte släppa det, jag fattar inte hur det kunde bli så här.
Sammy står plötsligt i dörren och tittar på dem.
– Nu viskar ni igen, säger han allvarligt.