Den första tonen från den krypterade tjänstetelefonen är en del av en dröm om en bäck genom tät vegetation. I nästa sekund slits Saga Bauer upp ur sömnen och lämnar sängen utan att märka att hon drar med sig täcket ner på golvet.
Hon skyndar fram till vapenskåpet i bara trosorna samtidigt som hon ringer numret hon lärt sig utantill. Skenet från gatlyktorna faller genom persiennernas lameller på hennes knottriga ben och nakna rygg.
Snabbt låser hon upp den kraftiga ståldörren och lyssnar på instruktionerna i telefonen medan hon drar ut en svart väska, slänger ner en Glock 21 i sitt hölster och fem extra magasin.
Saga Bauer arbetar som operativ kommissarie på Sveriges säkerhetspolis och har specialiserat sig inom gruppen för kontraterrorism.
Den specifika signalen som väckte henne innebär att kod Platina har utfärdats.
Hon springer till hallen, hör de sista anvisningarna, klickar bort samtalet och släpper ner telefonen i väskan.
Det är bråttom.
Hon drar på sig den svarta skinnoverallen över sin bara kropp, känner det svala skinnet mot rygg och bröst, trycker ner sina nakna fötter i kängorna och tar hjälmen, den tunga skyddsvästen och handskarna från hyllan.
Utan att ödsla tid på att låsa ytterdörren lämnar hon sin lägenhet, fortsätter nerför trapporna, ut genom porten, drar upp dragkedjan till hakan, får på sig hjälmen och petar hastigt in några testar av det blonda håret.
På Tavastgatan står en smutsig Triumph Speed Triple med bucklig ljuddämpare, repade kraschpuckar och trasig startmotor. Hon springer fram till den, låser upp hänglåset och låter det falla till asfalten tillsammans med den tunga kedjan.
Hon grenslar motorcykeln, kickar igång motorn och börjar köra så fort det bara går genom den nattliga staden.
Himlen är dämpat grå av stadsljus och små genomlysta regndroppar.
Hon ignorerar trafikljus och stoppskyltar, pressar upp hastigheten och kör om en taxi på Bastugatan.
Motorn vibrerar mot insidorna av hennes knän och lår och dånet hörs genom hjälmen som ett råmande undervattensljud.
Kommissarie Saga Bauer är en och sjuttio lång och muskulös som en balettdansös. Länge hörde hon till toppskiktet boxare i norra Europa, men sedan ett par år har hon slutat tävla.
Hon är tjugonio år och fortfarande häpnadsväckande vacker, kanske vackrare än någonsin med sin ljusa hy, smala hals och klarblå ögon.
De flesta som möter henne första gången blir alldeles svaga inombords, som om något går sönder.
Hon efterlämnar en saknad, som efter en olycklig kärlek.
Hennes kollegor har vant sig vid hennes skönhet, som man vänjer sig vid en vacker syster.
Själv tänker hon inte på sitt utseende speciellt ofta och märker överhuvudtaget inte att män och kvinnor ler och blir röda om kinderna i hennes närhet.
Få saker gör henne så irriterad som när någon säger att hon liknar Tuvstarr eller någon Disneyprinsessa.
En luftfylld plastpåse virvlar upp framför motorcykeln och hon rycks ur sina tankar.
När hon kommer ner till Söder Mälarstrand svänger hon brant åt höger, fotpinnen skrapar i asfalten, men hon lyckas ändå hålla spåret in under Centralbron och uppför påfarten.
Det här är första gången hon är med om att kod Platina utfärdas i skarpt läge. Larmet ligger allra högst på Säkerhetspolisens skala gällande hot mot rikets säkerhet. Hon vet att just nu prioriteras insatsen över alla andra uppdrag.
Det känns som om hon flyger fram inuti en mörk lampa när hon passerar Gamla stan och Riddarholmen med sina torn och smala gränder.
Saga har tränats för liknande scenarier och vet att hon i detta skede förväntas agera självständigt och utan hänsyn till gällande lagar.
Hon anar Karolinska sjukhusets sorgsna tegelbyggnader och kommer ut på E4:an, pressar den trecylindriga niohundrakubiksmotorn maximalt och kommer upp i tvåhundratjugo kilometer i timmen, passerar Roslagstull och svänger vänster mot universitetet.
Den kalla luften gör henne lugn, hon går igenom informationen hon tagit emot och lägger upp en första operativ strategi.
Saga lämnar motorvägen, gasar i utgången av kurvan och tar Vendevägen till Djursholm med sin frodiga grönska och sina väldiga villor. Täckta av dagg står bilarna på de stenlagda infarterna. Det turkosa skenet från simbassänger flimrar mellan fruktträd och buskar.
Med alldeles för hög hastighet kör hon in i en rondell och svänger direkt åt höger. Innan hjärnan hinner registrera den parkerade bilen reagerar musklerna och hon girar brant. Hon håller på att välta, men lyckas precis parera rörelseenergin med sin kroppstyngd. Det bakre hjulet glider över körbanan. Det smäller till när hon slår emot ett stort sopkärl av plast innan hon får ordentlig kontroll över motorcykeln igen och ökar farten.
Hjärtat slår fort.
Skymd av den höga häcken hade någon parkerat en silverfärgad Jaguar precis efter kurvan. Men hennes motorcykel har låg tyngdpunkt och är extremt snabbstyrd.
Det var förmodligen det som räddade henne.
Saga får en glimt av stora fritidsbåtar när hon svänger in i en vid kurva mellan väldiga villor. Hon ligger djupt åt vänster, men pressar upp farten ytterligare när hon kör längs vattnet och in i en raksträcka genom ett parkområde.