Rex känner ömheten i vänsterhandens fingertoppar efter gitarrspelet när han hackar schalottenlök.
– Varför säger du att du är oönskad? frågar han försiktigt och stryker ner lökbitarna i en kastrull.
– För att du hela tiden pratar om att vi ska försöka klara av tre veckor tillsammans, förklarar Sammy.
Rex skrapar av kniven mot skärbrädans kant, tittar till på det breda bladet och sköljer sedan av det under kranen.
– Jag menar inte från mitt håll, säger han. Utan … jag vädjar till dig att stå ut med mig.
– Det känns inte så, säger sonen med tjock röst.
– Jag har aldrig sett Rex så glad som han är nu, påpekar DJ utan att sluta skala sparris.
– Pappa, kommer du ihåg förra gången jag skulle bo hos dig? frågar Sammy. Kommer du ihåg det?
Rex ser på sin son, de blanka ögonen, det känsliga ansiktet och tunna axlarna. Han förstår att det han tänker berätta inte kommer att vara bra, men vill ändå att han ska fortsätta.
– Nej, jag minns inte, svarar han ärligt.
– Jag var tio år, jag var så himla glad, jag hade berättat för mina kompisar om min pappa, att jag skulle bo med dig mitt i city, att vi skulle äta på din restaurang varje kväll.
Sammys röst bryts, han sänker ansiktet och försöker lugna ner sig. Rex skulle vilja krama honom men vågar inte.
– Sammy … jag vet inte vad jag ska säga, jag kommer inte ihåg det här, säger han lågt.
– Nej, svarar Sammy. För du ångrade dig när du såg att jag inte hade klippt av mitt hår.
– Det där är inte sant, säger han.
– Jag hade långt hår och du klagade på det och sa att jag skulle klippa mig, men jag gjorde inte det och … när jag kom hem till dig …
Sammys ögon fylls av tårar, hans ansikte blir rött och läpparna svullnar. Rex tar bort kastrullen från plattan och torkar sina händer på förklädet.
– Sammy, säger han. Nu vet jag vad du pratar om … och det hade ingenting med ditt hår att göra … Så här var det … när din mamma kom med dig så var jag så berusad att jag inte kunde stå upp … det var omöjligt för henne att lämna dig hos mig.
– Nej, snyftar Sammy och vänder bort sitt ansikte.
– Det var när jag bodde på Drottninggatan, fortsätter Rex. Jag minns att jag låg på köksgolvet, jag kommer ihåg dig, du hade dina röda gympaskor och den lilla resväskan av kartong som …
Han blir tyst när insikten sveper fram i bröstet.
– Men du trodde att det var ditt hår, säger han nästan för sig själv. Det är klart att du gjorde det.
Han går runt köksbänken och försöker krama Sammy, men sonen vrider sig fri.
– Förlåt mig, säger Rex och stryker försiktigt bort den långa luggen från Sammys ansikte. Förlåt, Sammy.
*
DJ stoppar en Modiodal i munnen och sväljer. Han vet inte hur han kommer att påverkas känslomässigt av det som sker. Det vore inte bra om han plötsligt förlorade all kraft och somnade på golvet.
Han skär de skalade stjälkarna i bitar, sparar topparna och föser ner resten i en kastrull med vatten.
Han tänker på att han inte får vara en jägare just nu, att han måste vara vännen DJ ett litet tag till.
Det är inte alls bråttom, allting sker i en perfekt takt, i en perfekt ordning.
Han minns hur hans mamma visade honom ett skolfotografi där alla elever hade samlats utanför den väldiga huvudbyggnaden. Ögonen var utstuckna på nio av dem, den tionde var inte med på bilden eftersom han var vaktmästare. Han minns exakt mammans darrande hand och att ljuset från lampan på bordet lyste igenom hålen i fotopapperet som en främmande stjärnbild.
– Jag klarar mig själv, säger Sammy dämpat. Har du inte fattat det?
– Men jag har ansvar för dig medan du bor här … och som det ser ut nu så känner jag inte att jag vill följa med DJ till Norrland.
– Vi kan skjuta upp mötet, säger DJ och lägger ner skalkniven på skärbrädan. Jag kan ringa investerarna.
Rex ger honom en tacksam blick.
DJ ler och tänker på hur han ska döda honom: Rex ska få krypa längs hotellets alla korridorer med uppskuren rygg tills hans son skjuter honom i nacken.
Rex pressar saften ur ett par limefrukter i grytan och Sammy hämtar vispgrädde i kylskåpet och vrider av kapsylen.
– Jag behöver inte barnpassning, säger Sammy. Jag förstår att det ser ut så, men jag klarar mig.
– Jag vill bara inte att du ska vara ensam, svarar Rex och börjar skala räkor.
– Du drömmer ju om att åka upp och jaga, ler Sammy och låtsas lägga an ett gevär. Pang pang … och Bambi är död.
– Det är bara affärer, svarar Rex.
– Som jag förstör, säger Sammy.
– Eller så följer du med oss upp till vildmarken, föreslår DJ och ser en blodig kanin kräla över golvet medan de avhuggna tassarna ligger på bänken.
– Pappa vill inte det, svarar Sammy tyst.
– Det vill jag visst! protesterar Rex och sköljer händerna.
– Nej, ler Sammy.
Rex mixar ihop soppan med sparrisbitarna, fräser hastigt de hela knopparna och hämtar fatet med skalade räkor.
– Det vore fantastiskt, säger han varmt. Vi kan laga mat ihop åt de där investerarna. Sammy, jag lovar, du kommer att älska naturen däruppe.
– Fast jag kan inte döda djur.
– Inte jag heller, säger Rex.
– Ni kanske har det i er när det gäller, säger DJ och försöker tränga bort mammans skrik som hörs i hans huvud.
Bara två av våldtäktsmännen var komplicerade att döda. Den ene för att det skulle medföra uppståndelse och stort polispådrag i Sverige, den andre för att han var bosatt i Washington DC och sedan många år haft ett mycket starkt personskydd från Blackwater.
Hans plan var så genialisk att ingen skulle kunna avslöja den innan det var försent.
Han visste att Teddy Johnson skulle komma på utrikesministerns begravning.
Men han var tvungen att locka fram honom vid exakt rätt tillfälle, innan han nåddes av nyheten att fler av hans gamla vänner från Kaninhålet hade dött, annars skulle han garanterat ha anat sig till en fälla.
Och då skulle det inte spela någon roll vad jägaren la för bete längst in i kaninburen.
Men nu gick han i fällan och DJ såg till att komma ifrån Rex i trängseln i kyrkan. Han satte sig på läktaren nära trappan och vinkade till Sammy som hamnat längst ut till höger. Under en dånande psalm kastade de papperstussar på Rex.
DJ smög iväg i god tid från ceremonin och hann ta sig upp i det norra Kungstornet tio minuter före prästens slutord. Han visste att det kaos som skulle uppstå när Teddy Johnson träffades av den första kulan skulle dölja att han avvikit. Människor skulle trängas och skrika. Det skulle ta timmar innan de tre kunde återförenas hemma hos Rex.
En Trehundra Win Mag var det självklara vapnet.
När han dödade utrikesministern valde han en dämpad pistol eftersom han var medveten om att oavsett hur noggrant man förbereder sig, rekognoscerar och kartlägger offrets rutiner och scheman, finns det alltid oförutsedda aspekter.
Han var där två gånger och kartlade larm, kameror och säkerhetsrutiner innan han tog sig in. Men till skillnad från de flesta andra kan en man med utrikesministerns position av en eller annan anledning ha beväpnade livvakter hemma just den kväll man väljer.
Kaninjägaren hade helst skurit upp hans handleder i badkaret, men när det visade sig att den prostituerade kvinnan hade lyckats ta sig loss och utlöst larmet ville han inte ta några risker.
Vanligtvis följer han sin magkänsla när han väljer vapen.
Det fanns tre skäl till att döda utrikesministern när han hade en prostituerad kvinna bunden i sängen. Det ena skälet var att han visste att mannen bara arrangerade sådana möten när resten av hans familj var bortrest.
Det andra skälet var att utrikesministern alltid skickade bort livvakterna inför sina möten med prostituerade.
Det tredje var att den prostituerade kvinnan ökade chanserna för att omständigheterna kring utrikesministerns död skulle tystas ner.
DJ ler mot Rex när de sätter sig till bords, men inom honom fortsätter hans mamma skrika av skräck när kaninerna slipper ut ur fällan och panikslagna försöker undkomma spaden han slår dem med.