Rex står på sitt hotellrum och betraktar den framlagda jaktutrustningen på det släta överkastet. Han bryter papperssigillet, öppnar trälådan, tar upp den bredbladiga jaktkniven och skär loss etiketter från de nya kläderna.
I morse lyfte de från Hägernäsviken utanför Stockholm i en tvåmotorig Cessna med pontoner. Trots tryckkabinen var det så bullrigt att det inte gick att tala. Rex kände sig som Nils Holgersson under den tolvhundra kilometer långa flygfärden. Landskapet under dem förändrades: den odlade marken och bebyggelsen övergick till svartgröna tallskogar och sedan till myrar och tundra.
Planet landade på sjöflygbasen i Kurravaara där en chaufför väntade för att ta dem till jaktanläggningen.
Europaväg 10 mot Narvik löpte parallellt med järnvägen utmed Torneträsks mörkblå vatten.
När de passerade Abisko turiststation anade de långt borta den halvmåneformade öppningen mellan två fjälltoppar som heter Tjuonatjåkka.
Vid Björklidens vintersportort lämnade bilen den stora vägen och följde en slingrande grusväg mot Tornehamn.
Det nybyggda hotellet låg på samma plats som det gamla baslägret för arbetarna som för mer än hundra år sedan byggde Malmbanan.
Chauffören svängde upp genom T-korsningen, körde den sista biten på en infart kantad av stora kullerstenar och släppte av dem vid entrétrapporna.
De är helt ensamma här uppe, tvåhundra kilometer norr om polcirkeln.
DJ låste upp och larmade av, gick in i foajén, förbi den tomma receptionen och visade honom och Sammy runt på det ödsliga hotellet.
De passerade den väldiga matsalen och fortsatte in i det stora restaurangköket, öppnade frysarna med vakuumförpackat kött, hundratals pizzor, trettio kartonger med hamburgare, bröd och bullar, piggvar, fjällröding och löjrom.
De gick genom långa korridorer med tjocka heltäckningsmattor, följde den svängda trappan ner till den avstängda spaanläggningen och fortsatte längs en tömd motionsbassäng.
Man höll på att lägga om golvet i serveringsdelen och ett berg av undanställda möbler blockerade passagen.
Rex står kvar framför sin säng med blicken genom fönstret: bortom T-korsningen och Pakktajåkaluobbalah syns fjäll och dalar och de otaliga tjärnarna som fallna droppar av smält bly.
Han tar upp strumporna från sängen, drar ut det frasande arket silkespapper och börjar sedan klä sig för jakt.
DJ har handplockat utrustningen, valt rätt storlekar och hittat exklusiva plagg med luktbarriärer för att djuren inte ska få människovittring, material som dämpar ljud och avvisar vatten och vind.
En obehaglig känsla får Rex att vända sig om mot dörren. Det känns som om det plötsligt blivit mörkare bakom hans rygg.
Rex tar på sig resten av kläderna, stoppar ner kikaren, fältflaskan och kniven i väskan, lägger handen på dörrhandtaget och får återigen en känsla av obehag innan han går ut i korridoren.
Han stannar framför rum 23 och knackar. Alla elektroniska lås är frånkopplade, men dörrarna kan fortfarande reglas från insidan.
– Det är öppet, hörs en dämpad röst.
Rex går in i hallen, kliver över skorna och fortsätter till det rymliga sovrummet. Sammy är ombytt och sitter i sängen och tittar på teve. Hans vildmarksjacka är uppknäppt och han har sminkat ögonen med mascara och guldtonad skugga.
– Vad roligt att du följer med ut, säger Rex.
– Jag kan liksom inte stanna kvar ensam, svarar sonen.
– Varför inte?
– Jag känner redan ett sug efter att köra trampbil genom korridorerna och börja prata med mitt pekfinger.
Rex skrattar och förklarar sedan att DJ tror att det är viktigt att han är med på jakten.
– Jag säger bara att det vore trevligare att stanna här och laga mat, säger Sammy och stänger av teven.
– Jag håller med, nickar Rex.
– Ska vi se vad det är för rika gubbar som DJ har lurat hit? suckar Sammy och tar sin väska.
De går tysta genom den kalla korridoren och hör bullriga skratt och klirret av glas. I lobbyn framför den sprakande brasan i eldstaden sitter DJ med tre män i jaktkläder och dricker whisky.
– Här kommer Rex, avbryter DJ med hög röst.
Männen tystnar och vänder sig leende om i fåtöljerna. Rex vacklar åt sidan. Det är som att falla ner i ett hål. En av männen är James Gyllenborg. Rex har inte sett honom sedan misshandeln för trettio år sedan. James var inne i stallarna och slog honom med en bräda över ryggen och nacken, sparkade honom mellan benen när han låg ner och spottade på honom.
Rex stöder sig mot en skinnfåtölj och ser att han har tappat sin väska på golvet och att jaktkniven glidit ut på mattan.
– Pappa, vad är det?
– Jag tappade …
Rex tar upp väskan och kniven, tvingar tillbaka illamåendet och går fram till sällskapet och hälsar. Han känner igen de två andra männen från samma tid på Ludviksbergsskolan men han kommer inte ihåg deras namn.
– Det här är min son Sammy, säger Rex och sväljer hårt.
– Skål, Sammy, säger James.
De skakar hand med Rex utan att resa sig från sittmöblerna och presenterar sig som James, Kent och Lawrence.
De har alla åldrats.
James Gyllenborg har fått en grå ton över hela sig, som om åren har blekt bort livet och färgerna ur honom. Rex minns honom som en blond, blossande yngling med smala läppar och stressade blå ögon.
Kent Wrangel är kraftig och har en röd ton i ansiktet, glasögon och guldlänk om halsen och Lawrence von Thurn är också kraftig, har grått helskägg och rödsprängda ögon.
– Vi är väldigt glada över att det är just ni som tror på det här projektet, säger DJ. För det här kommer att bli jävligt bra … Och ni vet väl att Rex precis fick det prestigefulla priset Kockarnas kock!
– Helt oförtjänt visserligen, ler Rex.
– Skål för det, säger James och dricker.
De andra två applåderar med nöjda leenden. Rex söker DJ:s blick utan att lyckas.
– Jag vill bara förklara … att skälet till att jag har samlat in alla telefoner, inklusive min egen, är att den här affären kommer att slå ner som en bomb i vår bransch, säger DJ medan han häller upp mer whisky i männens glas. Och efter själva brisaden blir allting svårare och mycket dyrare. Så det här är en sorts dark pool … oavsett om ni väljer att skriva på avtalen eller hoppa av så är mitt villkor att informationen utåt fördröjs, för att vi som är kvar i dealen ska kunna förhandla fritt med de viktigaste leverantörerna.
– Det här kommer att bli stort, säger Kent och sträcker ut benen.
– DJ, kan du komma en stund? säger Rex lågt och drar med sig honom bort.
– Visst är det spännande, säger DJ med dämpad röst medan de går ut i matsalen.
– Vad är det här? Vad fan håller du på med? säger Rex. Jag tänker inte göra affärer med några svin från min gamla skola.
– Jag trodde … ni känner ju varandra, det kan fan inte vara bättre, vem bryr sig om de var svin på den tiden om de har pengar nu?
Rex skakar på huvudet och kämpar för att låta mer samlad än han är.
– Du borde ha sagt det innan, du borde ha låtit mig veta.
– Men allvarligt talat så är det nästan omöjligt att knyta ihop affärer i Sverige utan att träffa folk som gått på Ludviksbergsskolan, säger DJ och får syn på Kent som är på väg mot dem med två glas whisky.
DJ går honom till mötes, tar ena glaset och leder honom tillbaka till sittmöblerna.
Rex står kvar i matsalen och tittar på dem. Det brusar i hans huvud av upprördhet och han tänker att han måste klara av att stanna över natten. Han ska uthärda några timmar till och sedan hitta på en ursäkt så att han och Sammy kan åka hem redan i morgon bitti.
Han försöker intala sig att han gör det här för att det är viktigt. Det är ett sätt att säkra hans ekonomiska situation om Sylvia tröttnar på honom en gång för alla.
Rex betraktar James Gyllenborg som sitter och granskar sin handflata genom kikarsiktet och undrar om han ens kommer ihåg vad han gjorde.
Han misshandlade antagligen många under sin tid, det hörde till privilegierna, men Rex måste ha varit en av de få som inte kunde acceptera det som hänt. Han slutade direkt, lämnade skolan före frukosten nästa dag och återvände aldrig.
– Lyssna nu, börjar DJ och klappar i händerna för att påkalla uppmärksamhet. Många tror att jakt i hägn är till för kungligheter … men faktum är att vildrenarna på vårt område är långt skyggare än de som lever i frihet.
Rex tar några steg mot dörröppningen och fortsätter fram till männen i loungen medan DJ går igenom reglerna.
– Jag har jagat ren i Norge, säger Lawrence med sin basröst. Vi satt i en skjutlave i åtta timmar utan att få till ett rent skott.
– Men här är det pyrschjakt som gäller, påminner DJ. Man jagar i små grupper, smyger sig på vildrenarna, avläser terrängen, spåren … Det är jävligt spännande … för att komma nära måste man vara absolut tyst och hålla koll på vindriktningen.
– Och vi har ingen reservplan, säger Rex med ett brett leende. Om ingen av oss fäller en ren har jag ingenting att laga middag på … då blir det bara potatis i kväll.