Hon är en levande löpsedel, som född för att sälja tidningar och höja upplagesiffror.
I Sverige görs löpsedlar i gult och svart – de färger som bäst fångar blicken. I England är kombinationen blont hår och blå ögon storsäljande färger. En svenska med rätt kurvor och fel smak för män är en säker kioskvältare. Att hon dessutom är populär programledare i tv, talar i rubriker och har en röd djävul tatuerad på baken gör Ulrika Jonsson till den brittiska pressens egen älskade skandaldrottning.
Ingen läskunnig i Storbritannien har kunnat undgå Ulrika och hennes förhållanden. Hon är en av landets mest kända tv-profiler och har ett privatliv som inte ens Jackie Collins skulle kunna dikta ihop.
Ulrika blev väderflicka i morgon-tv som tjugoåring och fick engelsmännen – med betoning på männen – att stiga upp tidigt varje morgon. Hon har sedan lett en rad underhållningsprogram som Gladiatorerna och Eurovisionsschlagerfestivalen och blivit utsedd till ”Årets yrkeskvinna”. Hon har också erövrat titlar som ”Storbritanniens sexigaste kvinna” och ”Rear of the year”, Årets bak.
Tidningen FHM, For Him Magazine, har beskrivit Ulrika som ”Sveriges finaste export av berömmelse, skandaler och sex”.
Ulrika har sagt att ”svenskar är inte besatta av sex. Britterna är däremot extremt fixerade vid sex”, och hon har vetat att utnyttja detta. Med lättklädda bilder och provocerande uttalanden har hon fått internatfostrade, småpryda britter att rysa av hemlig fröjd.
Ulrikas privatliv har ända sedan hon slog igenom varit en följetong i de engelska medierna. Prins Edward var den förste man som hon parades ihop med på löpsedlarna. Sedan var hennes giftermål med och skilsmässa från kameramannen John Turnbull, som hon fick sonen Cameron med, förstasidesstoff under flera år. Efter det kom gladiatorn James Crossley ”Hunter”, följd av Aston Villa-stjärnan Stan Collymore som misshandlade henne på en bar i Paris. Därefter mötte hon tyske Markus Kempen, som hon fick dottern Bo med. Markus lämnade Ulrika och Bo som fötts med ett allvarligt hjärtfel och, precis som Svennis dotter Lina, måste opereras. Däremellan har Ulrika Jonsson – ibland helt riktigt, ibland felaktigt – parats ihop med en rad män och ständigt varit en rubrikernas kvinna.
Våren 2002 ledde Ulrika två program ”Dog eat dog” och ”Shooting stars” och uppgavs tjäna över tio miljoner kronor om året.
Hennes yrkesmässiga framgångar har fortsatt trots det kaotiska kärlekslivet – eller kanske tack vare det. Åren i det ständiga strålkastarljuset har gjort Ulrika Jonsson skicklig på att hantera medierna och hon har blivit en mästare på att förmedla den för tillfället önskade bilden av sig själv.
Ena stunden är hon den sexiga svenskan som viker ut sig i herrmagasinet ”Loaded” i minikort läderkjol och med kedjor runt handlederna, och avslöjar att ”jag har inga trosor på mig”.
I nästa stund är hon den övergivna småbarnsmamman som säger att ”jag vet inte om jag kommer att våga lita på en man igen”.
Att Ulrika kan vara både mjuk mamma och sexig svenska är i sig inget konstigt. Det intressanta är hur mästerligt hon styr vilken sida hon vill visa och – som skulle märkas under affären med Svennis – hur hon nästan alltid får fram sin version.
Ulrika har i flera intervjuer berättat om sin svåra barndom, sagt att hon nästan inte fick några kramar som liten och att hon hela tiden tycks hamna i fel relationer. Hennes ord ”jag litar inte ens på mig själv” säger mycket.
En fotbollstränare i Italien läser sällan engelska tabloider; under de år Ulrikas kärleksliv fyllt spalterna har Svennis läst Gazzetta och Corriere dello Sport.
Under VM 1998, när Collymores misshandel av Ulrika var en lika stor nyhet som det engelska landslagets resultat, befann sig också Svennis i Paris. Men han visste inget om bråk på pubar. Svennis minglade med fotbollens höjdare och tittade på matcherna från hedersläktaren. Han hade varit bisittare under tidigare EM och VM och fått genomgående nedgörande kritik. Hans fotbollskunskap var stor, men den diplomati som hjälpt honom i så många andra situationer gjorde sig inte i tv.
”Ett modernt fotbollsgeni, men en träbock i studion” skrev en TV-recensent. En annan skrev om ”magsure Bo Hansson och sege Svennis”.
Men Svennis behövde inte bry sig om varken recensioner i de svenska tidningarna eller skvaller i de engelska – inte då.
När han tre år senare blev engelsk förbundskapten rös han dock lika mycket över journalisterna som över klimatet. Fotona från den nya lägenheten, paparazzobilderna på honom och Nancy på Barbados, reportrarna som jagade alla, från hans mamma Ulla till dottern Lina. Ändå förstod han inte till fullo hur långt de brittiska medierna är beredda att gå.
I Italien skriver de stora sporttidningarna som Gazzetta dello Sport och Corriere dello Sport i stort sett aldrig om idrottarnas och tränarnas privatliv.
”Det är inte vår sak att skriva om skilsmässor och skandaler, vi håller oss till fotbollen. Svennis skilsmässa är inget vi velat ta upp”, säger Stefano Chioffi på Corriere dello Sport.
Inställningen är typisk för många sportredaktioner i Italien och handlar inte enbart om god pressetik. Sportjournalister, som dagligen på träning och presskonferens träffar dem som de ska bevaka, hamnar lätt i en vänskaps- och beroendeställning. Ett typiskt exempel är när Juventus stjärnmittfältare Edgar Davids anklagades för flera fall av grov misshandel av sin sambo. Rykten om Davids våldsamhet hade länge gått bland italienska sportjournalister, men ingen agerade. När nyheten kom var det i stället från en holländsk tidning och då hängde de italienska medierna på. Inställningen ”jaja, men grabben är ju en fantastisk spelare och vad han gör i övrigt har inte vi med att göra” är inte ovanlig.
När Svennis i Italien hamnade på smygtagna bilder med Nancy var det i skvallertidningar – inte sporttidningar och dagstidningar. Han kunde inte föreställa sig att hans kärleksliv skulle kunna hamna på förstasidan på tidningar som stora, seriösa The Times. Han visste inte att i Storbritannien är pressfriheten betydligt mer helig än privatlivet.
Det hade en annan tränare, Graham Rix, fått erfara. I mars 1999 dömdes Graham Rix till ett års fängelse för att ha haft sex med en femtonårig flicka.
Rix, då andretränare i Chelsea, var en fyrtioettårig fyrabarnspappa. Flickan berättade hur han tog med henne till ett hotellrum i London en kväll och Rix erkände att han haft sex med henne.
Dagen efter att domen fallit hade en av de engelska tabloiderna en gammal bild från Rix tid som spelare. På bilden stod han i muren vid en frispark och höll händerna för skrevet. Rubriken löd ”Skyldig” med stora svarta bokstäver och från rubriken gick en pil till Rix underliv.
Det är klassisk brittisk kvällstidningsjournalistik – ingen får vara en anonym ”41-åring”, inga bilder maskeras, inga hänsyn tas.
Folk må förfasa sig, men chefredaktörerna på de mäktiga tabloiderna som The Sun, Daily Mail och Daily Mirror behöver inte bry sig. Läsarundersökningar visar visserligen att 75 procent av britterna säger att de inte litar på det som står i tidningen. Men likväl köper de dem; tabloidernas mångmiljonupplagor talar sitt eget språk.
Den pressetiska debatt som blossade upp efter prinsessan Dianas död 1997 ebbade snabbt ut; i Storbritannien är yttrandefriheten okränkbar – på gott och på ont.
Liksom hans smak för kostymer och drycker blivit allt mer exklusiv med åren har även kvinnorna vid Svennis sida förändrats. Ann-Christine från Åmål var hans ungdomskärlek, den ”vanliga” svenska tjejen som blev hustru och mamma till hans barn. Hon är väsenskild från kvinnor som den paranta Nancy och skandalomsusade Ulrika.
Ett gemensamt drag finns dock hos Svennis kvinnor – med undantag för Ulrika har de alla varit diskreta. Svennis har också själv varit skicklig på att hålla privatlivet privat och romanserna hemliga. Den knappt omskrivna relationen med den i dag 52-åriga Graziella Mancinelli, som han mötte i Genua och hade ett flera år långt förhållande med, är ett exempel på det. Även sedan det tog slut har Graziella lojalt tigit – trots de stora pengar hon erbjudits av engelska tidningar och trots sina inte särskilt varma känslor för Nancy. Graziella vill inte prata offentligt om Svennis och den enda gång hon citerades i medierna var under Ulrikaaffären då hon i The Mail of Sunday uppgavs ha sagt att: ”Svennis lämnar Nancy efter VM. De kommer inte att gifta sig. Det är omöjligt, Sven ville inte ha henne. Han har en plan, men inget kommer att hända före VM.”
Graziella är en av få kvinnor som fått följa med till Torsby och träffa Svennis föräldrar.
Ulla och Sven är, precis som Svennis själv, ledsna över att äktenskapet med Ann-Christine inte höll, men de anklagar ingen. De vet att fotbollen genom livet varit sonens stora kärlek, men förstår också Anki som tröttnade på att han var så frånvarande. Sven och Ulla har aldrig lagt sig i Svennis val av kvinnor och alltid välkomnat alla på samma självklara vis. Vid kaffebordet i den gula villan har även en Nancy i tajta, röda skinnbyxor känt sig hemma. Också Anki och hennes nye partner, Daniel Graves, har när de varit på besök i Sverige hälsat på hos Ulla och Sven. Anki har behållit en god relation till svärföräldrarna även efter skilsmässan. Hon och Svennis har också en bra kontakt, framförallt för barnens skull. Svennis och Anki levde åtskilda, men fortfarande som gifta, i många år. Inte förrän den 5 december 2000 registrerades skilsmässan i Sverige.
Anki har jagats av medierna – inte minst när Ulrikadrevet gick – men aldrig sagt ett ont ord om Svennis. Även under de år de fortfarande var gifta förblev hon utåt märkligt anonym. Hon uttalade sig sällan mer än i småkommentarer som att ”vi trivs bra här i Florens” och syntes inte särskilt ofta på bild. Gamla foton från tiden då Svennis tränade Roma visar en ung kvinna som ler på samma gång blygt, ansträngt och avvisande, inte helt bekväm med den offentlighet som makens jobb fört in henne i.
De av Svennis vänner som kände honom då han var gift säger att även om Anki ofta var reserverad utåt och kunde verka stel och tråkig, var hon innerst inne en charmig och sympatisk kvinna som det var lätt att tycka om.
Hon hade helt enkelt bara svårt att passa i rollen som den klassiska tränarhustrun. Framförallt var Anki olik de flesta utländska spelarfruarna. På hedersläktaren satt hon lätt sminkad och diskret klädd bland de guldbehängda, påmålade italienskorna – en gråsparv bland påfåglar. Kommentaren ”för mycket tid, för mycket pengar, för lite smak” om några av spelarfruarna kunde få henne att dra på munnen, men inte att känna sig mer hemma.
Giulio Delfino, reporter på RAI Radios fotbollsredaktion i Rom, säger att Svennis levde ett mycket mer tillbakadraget liv under tiden som tränare för Roma.
”Det skrevs eller sas i stort sett aldrig något om Svennis privatliv på den tiden. Många vet nog inte ens att han var gift med en svenska. Han var bara en familjefar i Roma, det var med Nancy Dell’Olio som han verkligen ändrade livsstil.”
PR-kvinnan och Svennis väninna, Federica Fresa, säger samma sak; Anki är mer hemlig än Garbo – och har i Italien heller aldrig setts som särskilt intressant. Hon lever ett vanligt liv med sin nye partner i Florens och skapar inga rubriker som Nancy och Ulrika.
”Jag tror inte att någon här i Italien vet något om exfrun eller skilsmässan. Svennis pratar aldrig om det. Men det som slagit mig är att om Svennis nämner sin förra hustru så talar han alltid väl om henne. Det är ju inte alltid så när folk skiljer sig, tvärtom. Ibland har hon ringt på mobilen när vi varit ute eller så har han pratat om ’Linas mamma’ och han säger det alltid med värme, jag har aldrig hört honom säga något ofördelaktigt om henne, aldrig.”
Redan Svennis gamle tränare Sven-Åke ”Åsen” Olsson såg att Svennis inte bara hade blick för spelet: ”han hade ju ett gött öga till kvinnfölk Svennis…”
Martin Lipton, Daily Mirrors främste fotbollsskribent, gästskrev i Expressen före VM i Japan och Sydkorea och menade då att ”Svennis har öga för damer – och då talar vi inte bara om flirten med Ulrika Jonsson”.
Men det är inte enbart Svennis som har blick för kvinnorna – de uppskattar också honom. Att snälla gossar aldrig får kyssa vackra flickor stämmer inte när det gäller Svennis. Anbuden har aldrig saknats och när han träffade Nancy och började röra sig mer i Roms innekretsar blev de allt fler. Skådespelerskor, tv-ballerinor, modeller – många var de som lade ut sina krokar för Lazios tränare. Strax innan Svennis lämnade Rom för England skrev skvallerspalterna om en känd ung skådespelerska som var ”galen i Eriksson” och hur Nancy lyckats ”utmanövrera henne”.
Medan Svennis i Sverige mest setts som ursnäll och lite trist använder de italienska kvinnorna hellre adjektivet ”spännande” om honom. Federica Fresa som har inblick i många av Roms innefolks hetaste och hemligaste romanser bekräftar att Svennis inte bara gick hem hos Lazios fans.
”Italienska kvinnor älskar Sven. Både min syster och jag som umgåtts mycket med honom är ju gifta, men vi har ändå båda ofta pratat om hur uppvaktande han är, en riktig kavaljer. Andra män gör det för att de vill vinna något, men inte Sven, han är alltid korrekt. Dessutom är han ju en stilig man, lång och blåögd, det gillar vi italienskor. Många hade gärna sett att han gjorde sig av med Nancy, de tycker att hon bevakar honom.”
När Svennis flyttade till London kunde dock Nancy inte längre hålla ögonen på honom. Han och Nancy hade bestämt sig för att behålla alla sina italienska hem och hon tillbringade en del tid i Rom och en del i London – ett arrangemang som passade Svennis fint. Efter tre år tillsammans uppskattade han lite mer frihet. Nancy var mindre nöjd. Till att börja med hade hon varit förtjust när Svennis blev förbundskapten och solat sig i hans glans. Men Nancy trivdes inte särskilt bra i London, varken med vädret, människorna eller maten. Visserligen blev hon och Svennis snabbt stamgäster på fashionabla italienska San Lorenzo, där prinsessan Diana gärna åt flera gånger i veckan, men Nancy kände sig inte hemma i London som har ett annorlunda trendklimat än Rom. Åren i New York har inte suddat bort det utpräglat latinska hos Nancy; hon är mer Versace, vin och pianobarer än jeans, öl och rockklubbar. I Rom var hon en stjärna på natthimlen, i London okänd annat än som Svennis sambo. Inte heller uppskattade hon att ännu fler kvinnor än tidigare gjorde alla sorters närmanden mot Svennis.
I december 2001 var Svennis på födelsedagsbjudning hos tidningsmagnaten Richard Desmond, ägaren till bland annat Sunday Express – tidningen som några månader senare skulle skriva att ”Ulrika föll för Svennis direkt”.
Om hon gjorde det vet bara hon själv, men sant är att Ulrika och Svennis på festen presenterades för varandra av Alastair Campbell, premiärminister Tony Blairs PR-guru. När romansen senare blev offentlig skulle en av det konservativa partiet Torys parlamentsledamöter anklaga Campbell och regerande arbetarpartiet Labour för att ha försämrat Englands chanser i VM.
För var det kanske inte Campbell som bidrog till att den nye förbundskaptenens fina fasad inte bara fick repor utan rämnade rejält? Efter att Ulrika och Svennis presenterats för varandra av Campbell pratade de en stund, utbytte blickar och telefonnummer, hon fick bara Svennis mobilnummer, och så var Svennis på väg att vandra samma väg som så många stora män före honom.
Under hans tjugo år i toppfotbollen hade inga förluster eller konflikter med spelare åstadkommit det kaos som förhållandet med Ulrika nu skulle göra.
Efter det första mötet gick det bara någon dag innan Ulrika ringde till Svennis och de två inledde en affär. När Nancy var i Rom sågs de på undanskymda middagar och hemma hos Ulrika. Svennis tog även med Ulrika till huset i portugisiska Cascais. Han var däremot försiktig med att ta Ulrika till sitt hem i Regent’s Park – man visste aldrig när Nancy kunde dyka upp eller om en fotograf låg utanför i buskarna.
Svennis och Ulrika sammanstrålade också i en hel del offentliga sammanhang som på en välgörenhetsfrukost i Manchester där de även fotograferades. Bilden på de två på frukost bland 600 personer skulle senare av The Sun åberopas som beviset på parets romans. Svennis och Ulrika möttes också på tillställningar med folk från Sveriges Londonsocietet, den grupp välbärgade, framstående svenskar som bor i London.
Ulrika var dock inte nöjd. Hon och Svennis kunde inte träffas särskilt ofta, han var märkligt svårgripbar och hon var trött på att smyga – hon hade gärna varit den engelske förbundskaptenens officiella flickvän. Dessutom var Svennis som typ ny för henne. Utan att psykologisera allt för mycket och prata om behovet av en fadersgestalt kan man konstatera att den nitton år äldre Svennis, på alla sätt, var väsenskild från Ulrikas tidigare pojkvänner.
Snart trettiofemåriga Ulrika hade börjat ledsna på sitt partyliv och ville ha stabilitet. I oktober 2001 hade de engelska tidningarna skrivit att hon såg anorektisk, tärd och sliten ut. Daily Mail publicerade en bild på Ulrika på förstasidan där hon såg ut som en skugga av den piggögda, leende kvinna som britterna vant sig att se.
I april 2002 åkte Ulrika några dagar till Maldiverna för att vila upp sig och fotograferades lekande med dottern Bo i vattnet.
Bara några veckor tidigare hade även Svennis lekt i vattnet med en tjej. Han och Nancy hade semestrat på en av Italiens mest lyxiga spaanläggningar och där fotograferats av en påpasslig paparazzo.
Bilderna visade hur Svennis och Nancy simmade runt tillsammans och kysstes i vattnet, Nancy i mörkblå bikini med den tvetydiga texten ”Stop here” framtill på bikinibyxorna. Svennis blev mer arg än vanligt över de smygtagna bilderna, av många skäl. För i England satt en lika arg Ulrika och tittade på Svennis i en annan kvinnas armar.
Det brukar heta att inget är så farligt som en försmådd kvinna och snart fick Svennis ett samtal hem till sin lägenhet i London från en vän som berättade:
”Ulrika Jonsson ska hålla presskonferens om ert förhållande.”
Riktigt så illa var det inte, men någon – enligt flera initierade källor Ulrika själv via ombud – hade tipsat flera tidningsredaktioner om affären. Plötsligt började det samtidigt att röra på sig på några av de största tidningarna. Skandalösa söndagstidningen News of the World förberedde publicering av sitt superscoop om affären. Men samtidigt kom ett tips till Daily Mirrors redaktion som fick chefredaktören Piers Morgan att ropa ”stoppa pressarna”.
Daily Mirror kommer ut varje dag och kunde snuva News of the World på nyheten. Morgan lät sina ”3 am Girls” skriva artikeln. Jessica Callan, Eva Simpson och Suzanne Kerins är tre unga nöjesreportrar som lanserats hårt av Daily Mirror och levererar elakt skvaller på ett sätt som gjort dem till en reell maktfaktor i Londons kändiskretsar.
”3 am Exclusive, Sven & Ulrika’s Secret Affair” löd texten på Daily Mirrors förstasida den 19 april 2002 och så brakade ett mediedrev utan motstycke lös.
Daily Mirror hade under en tid strävat efter att bli mer seriös och det var därför uppenbart att tidningens källor var mycket goda – redaktionsledningen hade inte vågat publicera avslöjandet annars.
”Alla som inte är födda i går har förstått hur det låg till. Det är en officiell hemlighet här på tidningen att det var Ulrika själv som såg till att nyheten kom fram”, säger en reporter på Daily Mirror.
Piers Morgan hade före publiceringen lovat Ulrikas agent Melanie Cantor att tidningen skulle skriva ”snyggt” om romansen om hon kunde bekräfta den. Cantor gav, på Ulrikas uppdrag, tidningen sitt godkännande att skriva: ”En nära vänskap mellan denna karismatiska duo har blommat ut i en fullbordad kärleksaffär.”
Därmed var Svennis chanslös. Att örikets två mest kända svenskar, den lugne ismannen som tagit England till VM och programledaren som utsetts till Storbritanniens sexigaste kvinna, hade en affär var nästan för bra för att vara sant. Dagen därpå var Svennis dubbelspel huvudnyhet i alla tidningar, på radio och i tv.
Svennis, mannen som i alla år velat hålla sitt privatliv undan medierna, befann sig i sitt femtiofyraåriga livs värsta mediala storm och den handlade inte om fotboll. Utanför hans lägenhet slog kamerateamen läger, men Svennis sa inget annat än ”godmorgon” när han kämpade sig ut genom flocken. Han gav inga kommentarer, men det hjälpte föga.
Ulrikas agent Melanie Cantor sa i ett nytt uttalande att ”vi kommer inte att förneka uppgifterna”.
Samtidigt berättade Ulrikas mamma Gun i bland annat Expressen att: ”Ulrika och Svennis har varit lyckliga tillsammans. Jag skulle bli glad om de fick det att fungera.”
I det läget hade Svennis inget att sätta emot, han var inte den förste av Ulrikas män som fick se hennes version gälla i medierna. Svennis visste att Ulrika precis som han kunde valt att tiga. En politiker som ertappats med att fuska med kontokort gör bäst i att erkänna, kända människor som haft kärleksförhållanden har däremot ingen skyldighet att redogöra för dem offentligt. Svennis var i sin fulla rätt när han inte ville kommentera affären och Ulrika kunde gjort likadant.
När reportrarna fick tag på henne utanför bostaden och frågade om Svennis skakade hon i och för sig på huvudet och sa: ”Inga kommentarer.” Men hon fick inte tyst på sin pratglada mor som berättade om hur fint Svennis och Ulrika passade ihop och sa: ”Jag hoppas han väljer Ulrika, det vore synd om henne annars”, och: ”Ulrika har låtit glad när hon pratat om honom. Dessutom är han ju väldigt stilig!” Även Ulrikas styvfar Michael uttalade sig om paret i medierna:
”Ulrika vill tillbringa resten av sitt liv med Sven-Göran Eriksson. Hon har sagt att han är den enda för henne. Nu vill hon stadga sig och bli lycklig.”
Det förefaller otroligt att styvfadern och modern skulle givit alla sina kommentarer utan Ulrikas medgivande.
Även i Sverige var nyheten på förstasidor och löpsedlar i flera veckor. För första gången vågade medierna på allvar rapportera mindre fördelaktiga saker om Svennis som person, något som varit otänkbart tidigare. Även i Italien blev romansen en stor nyhet.
De engelska tidningarna tävlade i att hitta nya avslöjanden, historien blev mer bisarr för varje dag. Som vanligt uttalade sig en mängd anonyma ”vänner” och avslöjade snaskiga detaljer. I News of the World sa Tony Azzopardi, den förre pojkvännen till Ulrikas barnflicka Michelle, att denna ertappat Ulrika och Svennis ”mitt under akten”.
Svennis upptäckte också att hans telefoner avlyssnats. Även hans textmeddelanden hade granskats. Att avlyssna telefoner är inte så avancerat som det kan låta, många journalister kan metoderna och tekniken. Allra lättast att avlyssna är vanliga, bärbara hemtelefoner. Svennis tvingades byta telefonnummer flera gånger denna vår.
Samtidigt fortsatte avslöjandena och spekulationerna i medierna.
Under sin tid i England hade Svennis för all del stundtals fått en del kritik, som för sina reklamuppdrag, men aldrig hade reportrarna vågat ta ut svängarna kring förbundskaptenen så här tidigare. På FA slet de pressansvariga sitt hår, men kunde inget göra.
Den 22 april, tre dagar efter att förhållandet avslöjats, skulle Svennis hålla en sedan länge planerad presskonferens hos Burton, företaget som sytt upp det engelska landslagets nya VM-kostymer. Det var en tillställning som knappast skulle lockat horder av journalister i vanliga fall. Nu utbröt kaos när alla reportrar och tv-team försökte tränga sig in i lokalen på Oxford Street. Förutom Burtons talesman fanns FA:s presschef Paul Newman på plats vid Svennis sida. Svennis berömde Burtons kostymer, men spänningen hängde i luften. Så reste sig en reporter från Daily Mirror och ställde frågan som alla väntat på:
”Vem är ditt förstaval, Nancy eller Ulrika?”
Svennis förändrade inte en min, med sin vanliga lugna röst gav han svaret:
”Det är en fråga som är helt och hållet privat. Englands VM-trupp är inte privat. Fotbollsfrågor kan jag prata om. Men mitt privatliv kommer jag att hålla privat.”
Presskonferensen direktsändes på Sky News. Nancy, Ulrika, Svennis spelare och det engelska folket kunde se honom parera alla frågor med samma lugn och skicklighet. Han försäkrade att han inte störts i VM-förberedelserna av det som hänt och att folk i de engelska hemmen kunde vara lugna. Svennis sa att han däremot beklagade att hans familj åter jagats av reportrar.
”Det är föräldrar, exfru, barn, en mängd människor. Det är dem jag bryr mig om. Jag är ledsen att de fått lida för det här.”
Svennis konstaterade också att han underskattat den engelska pressen.
”Jag trodde att Italien var en bra skola, men det var rena lekskolan jämfört med det här.”
Lektionen fortsatte för Svennis. Han fick beröm för hur bra han klarat sitt livs svåraste presskonferens, men han fick också finna sig i att bli hånad i medierna under de kommande veckorna.
”Sätt på en svenska i dag med vår gratis Svenmask” skrev Daily Sport, en tidning som innehåller lika många nakna bröst som fotbollar, och erbjöd läsarna en ansiktsmask med hål för ögonen.
Mäktiga BBC ringde runt halva Sverige för kommentarer; alla från kommunalråd i Torsby till svenska regeringen ombads ge sin syn på de två supersvenskarnas romans.
En kvinnlig reporter från Daily Telegraph trädde fram och sa att Svennis tittat på hennes ben under en intervju och sedan bett henne äta lunch med honom. Redaktioner, i England, Sverige och Italien, fick mail och samtal från kvinnor som påstod att de varit Svennis älskarinnor.
Mitt under VM skulle även Jayne Connery, blonderad programledare på den erotiska tv-kanalen Fantasy Channel, i tidningen News of the World hävda att hon och Svennis haft ett tre månader långt förhållande. Connery påstod att de två först mötts i VIP-rummet på Chelseas hemmaarena Stamford Bridge och att Svennis ”klätt av henne med blicken”.
Sanningshalten i Connerys och de andra kvinnornas påståenden framstod i många fall som högst tvivelaktig. Men att dessa kvinnor nu släpptes fram i medierna visade att historien med Ulrika minskat respekten för Svennis.
När han var ute på reklamuppdrag för att lansera ett nytt dataspel bad en tonårskille om en autograf på sin tröja. Svennis skrev snällt som vanligt, men när han skrivit klart vände killen ryggen till och visade en stor tryckt bild av Ulrika. Svennis log blekt. När han kom för att se Chelsea mot Manchester United ropade supportrarna både det ena och det andra, och över Internet spreds vitsar om Svennis. Återigen kopplades han ihop med Ericssontelefonerna. Den svenska telekomjätten hade denna vår rasat på börsen och det gav upphov till följande skämt:
”Vad har Ericssons aktieägare och Ulrika Jonsson gemensamt?”
Svaret på engelska var: ”They’ve both been fucked by Ericsson.” Som minst vulgärt kan översättas med ”de har båda blivit lurade av Ericsson”.
Svennis själv kunde ta att vara driftkucku, men han led med sina nära och det blev många samtal till föräldrarna och barnen. Hans vänner ringde från Italien och undrade lite skämtsamt vad han höll på med. ”Jag blev mest förvånad över att han haft ihop det med en blondin, han gillar inte blondiner annars”, säger en av hans gamla spelare i Lazio. Han berättar att det pratades en del i laget, men att spelarna mest skrattade åt alltihop. Ingen tyckte att det var något konstigt om Mister fallit för en vacker svenska, det visade bara att det fortfarande var fart på honom.
Det var en åsikt som Lazios spelare hade gemensamt med flertalet italienare – i Svennis andra hemland ansågs affären inte vara någon större skandal. På La Gazzetta dello Sports huvudredaktion i Milano tyckte många att det hela var spännande skvaller, men inte särskilt allvarligt.
”Det är typiskt för England att de gör en så stor sak av något sådant, här hade det aldrig blivit den typen av pådrag för att någon har en älskarinna”, säger Mirko Graziano, en av redaktionens fotbollsreportrar.
Nancys fiender i de italienska innekretsarna, framförallt andra kvinnor, njöt skadeglatt, medan andra tyckte uppriktigt synd om henne. Men trots att hon var bedragen inför hela världen fick hon förvånansvärt få sympatier.
”Svennis svek Ulrika” skrev flera tidningar när Svennis fotograferats ute på middag med Nancy på San Lorenzo. En märklig inställning med tanke på att Svennis och Nancy levt ihop i tre år, medan han bara känt Ulrika i fem månader. Många, inte minst i Sverige, drog också för stora växlar på historien och var övertygade om att Svennis omgående skulle göra slut med Nancy och välja svenska Ulrika.
Andra spekulerade i att någon relation aldrig förekommit och att allt bara var ett PR-trick av Ulrika. Det var också fel. De två hade en relation, men Ulrika bröt mönstret, Svennis hade inte räknat med den utveckling som följde.
En intressant fråga är hur omvärlden skulle reagerat om den bedragna varit Svennis förra fru Ann-Christine – en vanlig kvinna som många kunnat identifiera sig med. Eller hur Svennis skulle setts om Nancy varit en mjuk och vän varelse som gråtit framför kamerorna. Med sin färgstarka framtoning och aggressiva uttalanden som ”den där saken [Ulrika] har aldrig existerat och existerar inte nu heller. Allt är bara ett trick av henne för att få PR”, väckte Nancy inte mycket medkänsla.
Nancys stolthet fick henne att möta pressuppbådet utanför hemmet i London med högt huvud och sådana kommentarer, men inom sig var hon både arg och ledsen. Maurizio Nicità, Lazioreporter på Gazzetta dello Sports redaktion i Rom, har genom åren flera gånger träffat Nancy och lärt känna henne. Han pratade med henne under de dagar då hon var den svikna i triangeldramat inför miljontals hungriga ögon och menar att hon på många sätt var beundransvärd; inte en sekund visade hon utåt något av sina innersta känslor eller tappade kontrollen.
De som känner Nancy kan berätta att skammen att vara den bedragna tog henne hårt. Men hon övervägde inte att lämna Svennis. ”Hon släpper aldrig honom”, är ett vanligt omdöme bland folk som känner paret. Vissa hävdar att Svennis vill lämna Nancy, men inte kan. Som en kvinnlig bekant till Svennis uttrycker det:
”När du har en kvinna som lämnat sin man, du har gått till hennes make och sagt ’jag har förälskat mig i din fru’, då har du ett ansvar för henne. Så är det i alla fall här i Italien.”
Andra, framförallt manliga vänner till Svennis, menar att sådant prat bara är typiskt snack från svartsjuka, skvallriga kvinnor och konstaterar: ”Svennis är en man som vet vad han vill, om han vill lämna någon så gör han det”.
Vännen och RAI-reportern Andrea Pesciarelli är en av dem som vill avdramatisera hela historien:
”Jag har förstått att det kanske är annorlunda i Sverige, att svenska kvinnor är annorlunda, men de flesta italienska kvinnor är beredda att förlåta otrohet. Däremot låter de mannen betala dyrt med en ny ring, ett nytt halsband, en klänning…”
Snart syntes mycket riktigt också Nancy med en gnistrande diamantring. Hon såg till att den reflekterades i fotografernas blixtar och svarade ”självklart” på frågan om hon och Svennis var förlovade. Nancys skilsmässa från Giancarlo Mazza var klar hösten 2001. Både hon och Svennis var därmed fria att gifta om sig.
Plötsligt började Nancy gå på fotbollsmatcher som aldrig förr. Tidigare hade hon inte direkt slitit ut läktarstolarna, även om hon hade sin plats på Olympiastadion i Rom och varit med i fotbollsprogrammet ”Quelli che il calcio” där spelarfruar och andra kända kvinnor ofta är bisittare på olika matcher. Men hennes fotbollsintresse var inte precis lågande – under FA-cupfinalen 2001 följde Nancy med till Cardiff, men gick inte på matchen. Det var så Svennis kunde lyckliggöra chauffören som fick hennes VIP-biljett.
När Nancy och Svennis den 24 april 2002 tillsammans gick och såg Arsenal möta West Ham på Highbury var det en tydlig demonstration utåt; de ville synas och hamna på bild ihop och visa världen att de var ett par.
Bara några timmar tidigare hade Ulrika Jonsson skickat ut ett pressmeddelande som på ett begåvat sätt bekräftade att hon haft en relation med förbundskaptenen och även gav sken av att det var hon som gjort slut:
”Jag är inte längre en del i det här förhållandet. Jag har ett jobb att sköta, både som mamma och professionellt, och jag skulle vilja fortsätta att sköta mitt jobb utan ytterligare spekulationer om min inblandning i den här affären. Med förhoppningen om att förekomma några flera rykten angående mitt förhållande med Sven-Göran Eriksson, skulle jag bara vilja klargöra att jag aldrig har utfärdat några ultimatum till honom. Precis som alla andra önskar jag Sven lycka till inför VM.”
I Sverige, där många hela tiden velat få Ulrika till Svennis förstahandsval, gick en del på hennes linje och skrev, helt felaktigt, om hur hon valt att bryta med Svennis. Svennis, som höll fast vid sitt beslut att inte ge några kommentarer, valde att inte säga något.
De engelska tidningarna förstod dock bättre hur det låg till och hade rubriker som ”Ciao Ulrika”, ”Nancy–Ulrika, 1–0” och ”I’ve won the World Cup-Willy”, jag vann VM-snoppen.
Ulrika är inte populär i alla läger; många ansåg att hon läckt ut affären för att göra PR för sin kommande självbiografi där hon för ett förskott på 15 miljoner kronor lovat att ”skriva om allt” och avslöja fler hemliga romanser. Det var en åsikt som fler anslöt sig till när Ulrika plötsligt dök upp i Göteborg och gav skriverierna en ny skjuts.
Den 13 maj, samma dag som Svennis samlade den engelska truppen inför VM, besökte Ulrika köksinredningsfirman Heed & Thom i Göteborg. Det senaste året hade firman arbetat med att inreda Svennis och Nancys strandhus i Fregene. Sedan Svennis köpt den intilliggande strandvillan hade jobbet med att slå ihop de två husen till ett och nyinreda dem pågått. Heed & Thom, som säljer exklusiv köks- och badrumsinredning, ordnade det nya köket mot att Svennis ställde upp på reklamannonser för dem. Butiksägaren Pelle Thom hade denna vår både varit i Fregene och i Svennis hem i London.
Ulrika var också intresserad av ett nytt kök och i London presenterade Svennis henne och Pelle Thom för varandra.
Så flög Ulrika till Göteborg för att besöka butiken på Packhuskajen och när hon kom ut stod lokala kvällstidningen Göteborgs Tidningen med fotograf och fångade henne leende på bild. Pelle Thom var nöjd med gratisreklamen, men kunde inte förstå hur pressen fått kännedom om svenskans besök. Han skulle aldrig riskerat sin relation med Svennis genom att tipsa pressen. Men någon hade gjort det.
Ulrikas chef på BBC, Lorraine Heggessey, tyckte mycket illa om det hon kallade ”Ulrikas sökande efter publicitet i samband med hennes romans med Sven-Göran Eriksson”. Källor på det mäktiga tv-huset talade om att Heggessey kände sig tveksam till att låta Ulrika fortsätta som programledare för underhållningsshowen ”Dog eat dog ”.
Inte bara Heggessey tog avstånd från Ulrika, för varje dag som historien fortsatte fick Ulrika mer och mer kritik.
Krönikörer hade tidigare skrivit att Ulrika är den typen av kvinna som bara är trevlig mot attraktiva män och folk som hon kan utnyttja för att få nya toppjobb. Nu skrev till och med anrika The Times att ”om Ulrika varit en tennisturnering skulle hon ha kallats Swedish Open”. Hennes sätt att spela på sex och få publicitet genom romanser låg Ulrika i fatet.
Det värsta för flertalet engelsmän var dock att affären ansågs störa Svennis och Englands uppladdning inför VM. I efterdyningarna av svallvågorna växte också frågorna:
Hur kunde en bevisligen intelligent man som Svennis vara så dum? Förstod han inte riskerna fastän han var så van vid medierna? Frågorna var många och svaren få när en helt ny sida av Svennis nu visats för världen.
Två svar var vanligare än de andra när folk letade förklaringar. Det första var den klassiska retoriken som ofta hördes under Bill Clintons tragikomiska affär med Monica Lewinsky, om stackars mäns oförmåga att stå emot unga, lockande kvinnor.
Det andra var att Svennis denna gång inte hade en aning om vem det var han valt som lekkamrat. Andra älskarinnor, och de har inte varit så få som många trott, hade varit diskreta och lojala. Ulrika Jonsson var en tickande PR-bomb, dels i kraft av sitt extrema kändisskap, baserat just på hennes privatliv, dels på grund av hennes förmåga att använda medierna för sina egna syften.
Nu var frågan om Ulrika skulle bli Svennis Waterloo?
Daily Express krönikör Rob Sheperd skrev att ”publiciteten som kommer med den här affären och reaktionen från hans partner sedan tre år, Nancy Dell’Olio, kan bli en tung belastning för Eriksson när VM närmar sig”.
På RAI:s och Gazzetta dello Sports redaktioner i Rom spekulerade reportrarna i att Svennis skulle återvända till Lazio. Sergio Cragnotti var ofta i London i affärer, och träffade då och då Svennis som skrivit på ett reklamavtal med Del Monte, som ingår i Cragnottis livsmedelsimperium. Lazios president hade många gånger ångrat att han inte velat ge Svennis ett längre kontrakt hösten 2000.
Hos Cragnotti och Lazios ledning finns planer på att göra Svennis till president om och när han återvänder till klubben. Cragnotti ville inte se Svennis försvinna till något annat lag om han nu skulle tvingas lämna England i förtid.
Om England gjorde bra ifrån sig i VM skulle inget hända, men om det blev fiasko var risken att Ulrikaaffären skulle dras fram som en av orsakerna. Svennis skulle anklagas för att ha varit ofokuserad och historien skulle med största säkerhet dras upp som en orsak till bristande koncentration både hos honom och spelarna.
Hur det än gick var bilden av Svennis för alltid förändrad – inte enbart till det sämre.
Med sitt orubbliga lugn och alla sina framgångar hade Svennis förut haft något närmast gudomligt ofelbart över sig och även setts som lite tråkig. Nu hade han visat sig högst mänsklig och för många var det ganska skönt.