Dess styrka blir min
Natten slutade med att jag från en luftballong skulle rädda skeppsbrutna på ett stormigt hav. Dagen började med att jag tittade på bilderna som min vapendragare Malin tagit på mig och Lize – urkraften och styrkan.
Jag ser mannen. Han är vacker. Han fanns alldeles nyss. Nu är han någon annan. Ett blekt spöke. Någon som drar sig för att se sig själv. Någon som funderar på att ta bort spegeln från badrummet. Någon som skyler sig allt mer. Någon som inte vill bli sedd.
Någon annan sjunger: I miss Kentucky, and I miss my family – och ja, jag saknar Dalarna.
Och jag saknar min familj.
Tanken, bär mig hem, tillbaka.
