MUSKÖ, ONSDAG 10 FEBRUARI 2010
De hade suttit och väntat i änden av tunneln i en halvtimme då ett sms plingade i Bergmans mobil.
Position please?
Bergman skrev ner positionen och sände iväg det. Efter ett tag plingade det till igen. Twenty minutes. Bergman skrev ok.
Runt stugan hade aktiviteten ökat. SSG-gruppen stod runt huset. Några jobbade ihärdigt med ytterdörren. De verkade invänta vidare order.
”Spräng, vi går in”, knastrade det över en radio.
En dov smäll och en tryckvåg gick genom huset och ner i källaren.
Smällen kändes i tunneln. Bergman fick lock för öronen. Han höll för näsan och blåste ut trumhinnorna igen.
”Jävlar, nu kommer de”, sa han.
”De tar sig inte genom källardörren med sprängämnen”, sa Jöran Järv. ”De måste skära sig igenom.”
”Hur lång tid tar det?” sa Kim.
”Vet inte. Kanske en halvtimme, kanske tio minuter.”
”Okej, nytt läge”, sa Modin. ”Vi måste vara beredda på att försvara oss.”
Jöran Järv öppnade försiktigt ståldörren mot havssidan. Han sköt upp den helt och kunde ana havet nedanför berget. Han såg månen spegla sig i den blanka svarta isen och kände en kall vindpust i ansiktet.
Det är skönt, tänkte han.
Bakom sig i gången hörde han hur någon började arbeta med en skärbrännare. Han kunde ana en skarp ljuslåga tränga genom stålgodset.
”De är snart igenom.”
Då hördes ett kraftigt knakande i isen. Något bröt igenom isen. De kunde se en svart siluett. När den närmade sig, såg de att det var ett militärfartyg. En kustkorvett var på väg över fjärden emot dem. Den körde i hög fart genom isen och det flög isbitar runt fören.
När fartyget började sakta ned för att angöra strandkanten, vände sig Jöran om och såg att halva ståldörren var genomskuren med skärbrännare. Han såg på Bergman som kastade en hastig blick in i gången.
”Här”, sa han. ”Ta den här och kasta in den i gången.” Han gav Bergman en rökgranat.
Sedan försvann Jöran nedför trapporna mot strandkanten. Modin och Kim följde efter.
”Snabbt, ta hit utrustningen”, sa han. ”Kim, ta den här och skjut om någon kommer.” Han gav Kim en revolver.
Bergman slängde in rökgranaten samtidigt som han hörde att de bröt sig igenom källardörren i bortre änden. Sedan stängde han dörren mot havssidan. Rökta flundror, tänkte han.
När de slängt ombord den sista plastbacken med dykutrustning och var ombord på fartyget, hördes skottlossning från land. Bergman såg kulor slå i isen. Kustkorvetten besvarade elden med sin automatkanon och de försvann under däck. Det ekade över fjärden samtidigt som motorerna rusade och de satte av ut på Mysingen i hög fart.
De hade klarat sig.