Modin körde med full gas på skogsvägen in till byn. Det gick i över hundra. Han hade några drinkar under västen men det var varken folk eller polis ute på vägarna, än mindre i skogen.
Julafton vid sjutiden, det finns inget ödsligare. Det känns heligt ute, tänkte han och svängde upp på hamnplanen från skogsbrynet, gjorde en bredsladd med fullt gaspådrag. Snön yrde när skoterbandet vräkte upp snö och i en elegant 360 graders sväng kom han fram till The Rocks entré.
Det ångade om andedräkten när han gick uppför trapporna. Inne i lokalen möttes han omedelbart av en brunbränd Joint med tomteluva.
”För helvete, Modin! Det var länge sedan. Välkommen till de förtappades måltid. I dag ska vi festa, fy fan vad vi ska festa, Modin!”
Joint hade en stor halvdrucken vintoddy i handen. Han kramade Modin länge och hårt. Han luktade vin, tobak och rakvatten.
”Kent E! En vintoddy till mästerdykaren. Han behöver tina upp.”
Modin slet av sig skoteroverallen och satte sig sedan vid bardisken. Han hörde att de spelade Rudolf med röda mulen otroligt högt. Lokalen var redan halvfylld vilket gjorde honom förvånad. Ett tjockt sorl av människor. Förutom några lokala fallna hjältar och en och annan fiskare kände han igen flera kändisar från storstaden.
”Fy fan, Modin. Välkommen. Jag har bjudit hit mina vänner från Stockholm. De som inte är låsta av familjefirande, barn och sådant tjafs. Här har du de riktiga hjältarna. Konstnärer, musiker och skådespelare.”
Vid ett bord kände Modin igen Uffe Larsson, komikern som gått ned 200 kilo eller något åt det hållet. Han hälsade åt Uffes håll. Han satt där med några kompisar. De verkade ha trevligt.
”Anton Modin, god jul”, ropade Uffe. ”Kom och berätta om DC-3:an.”
”Vad är det som händer, Kent E? Varför så mycket folk?”
”Uggla kommer hit.”
”Magnus Uggla? Jag trodde han hade lagt av?”
”Det här är speciellt. Trettitvå år sedan han slog igenom med sin brottarskiva Vad ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt. Han slog igenom 1977. Vår tid nu kommer du ihåg, Modin?”
”Vem gör inte det? Dom säger jag skiter i allt men det skiter jag i”, sjöng Modin. ”Det var tider det. Kommer han verkligen hit i kväll, på julafton?”
”Ja visst, helt sjukt men Joint har betalat bra. Hundra släng.”
”Fy fan. Han måste digga Uggla, Joint.”
”Dyrkar snarare”, sa Kent E samtidigt som han torkade ett ölglas.
”Då blir det fullt?” sa Modin och drack ur resten av toddyn.
”Nytt vinterrekord, blir det. Joint vet vad han gör. Dessutom är det kul, eller hur?”
”Jo visst, bättre än att sitta och lyssna på någon lokal trubadur.”
”Kolla musikanläggningen på scen, Modin. Han har med sig Strix Q. Ugglas första band. De är sams igen. De ska bara spela låtar från genombrottet 1977. ÅÅÅ vilket draag, vilket underbart draaag”, sjöng Kent E och hällde samtidigt upp en ölsejdel åt en gäst.
”Ååh vilket drag, vilket helvetes draaag”, fyllde Modin i.
Han kände redan av den varma, söta vintoddyn.
Det här kommer att bli kul.