ESTLAND, ONSDAG 6 JANUARI 2010
Modin stannade bilen vid en ödslig bensinstation. Han behövde fråga efter vägen. Bensinstationen stod ensam ute på ett fält längs en lång raksträcka. Det såg ut som på den amerikanska landsbygden eller bilden av den amerikanska landsbygden, bortsett från snön. Byggnaden var nybyggd och såg malplacerad ut mitt i ingenstans. De var i Vöru. Det hade han sett på en vägskylt.
De steg ur bilen. Modin gick efter Kim in i stationsbyggnaden.
Modin frågade efter vägen till Vahtseliina och kontrollerade på kartan.
Kim gick bort till läskkylen och hämtade en vattenflaska. Sedan vinkade hon att hon gick på toaletten.
De hade kört hela förmiddagen. Genom Tartu och vidare söderut. Klockan var ett.
”Är du sugen på något?” sa Modin när hon dök upp. ”Du ser … blek ut.”
Hon skakade på huvudet. Han kände sig hungrig. Han la en chokladkaka på disken och en banan, betalade med några euro och gick ut med Kim.
I bilen slog han igång sin GPS. Han slog in Vahtseliina och fick ett körkommando.
”Har du varit här förut?” sa Kim när de kommit ut på stora vägen igen.
”Nej, men det känns bekant. Förmodligen bara inbillning. Vi kör in i Petseri-land nu. Det är min fars hemtrakter. Halva Petseri ligger i Ryssland i dag, sedan Estland blev självständigt 1991. Men gränsen är inte officiellt erkänd av Estland. En kvarleva från det kalla kriget. Det var en av sakerna man inte kom överens om. En annan var hur den ryska minoriteten i landet skulle behandlas.”
”Hur menar du?”
”Estland har vägrat ryssarna i landet medborgarskap och rösträtt.”
”Är inte det orättvist?”
”Jo, väldigt. Men om alla under sovjettiden inflyttade ryssar ska få rösträtt riskerar Estland sin självständighet igen. Det är så de ser det.”
”Varför då?”
”Ryssarna är i majoritet. Det har flyttat in lika många ryssar som det finns etniska ester i landet. De skulle kunna bilda ett ryskt parti och vips så skulle Estland vara styrt från Moskva igen.”
”Ja, det kan man förstå”, sa Kim. ”Men att diskriminera halva sin befolkning är inte heller rätt. Tycker du det?”
”Det finns ingen lösning. Det är som i Israel. De kan inte ge palestinierna rösträtt utan att riskera sin suveränitet. Det är svårt för oss svenskar att förstå. Vi har bara våra skåningar som egentligen är danskar. Men det var flera hundra år sedan vi ockuperade Skåne, så det är inget problem längre. Skåningarna har blivit svenskar, åtminstone de flesta.” Modin log och sökte Kims reaktion.
”Vilket problem. Jag menar i dag. Ryssarna i Estland kan inte vänta i flera hundra år. De vill ha sina rättigheter. Får inga ryssar bli ester?”
”Jo, den som vill. De behöver i princip bara lära sig språket. De måste göra ett språktest. Sedan kan de ansöka om medborgarskap, men få gör det. Jag tror att det här kommer att lösa sig på sikt. Det är bra att leva i Estland, bättre än i Ryssland. Bra ekonomi, friare och säkrare, dessutom EU. De flesta kommer att anpassa sig vad det lider, tror jag.”
”Om hundra år”, sa Kim och log.
”Vi får se.”