GÖTGATAN, FREDAG 5 FEBRUARI 2010
TT: ”Dykaren Anton Modin efterlyst för våldtäkt.
I går kväll beslöt åklagare Martha Nyman att Anton Modin anhållits i sin frånvaro såsom misstänkt för våldtäkt på en 22-årig kvinna i Stockholm. Modin och kvinnan ska ha träffats på en klubb i Stockholms innerstad för någon vecka sedan och efter det åkt hem till kvinnans bostad söder om Stockholm. ’Vi har teknisk bevisning och kvinnans berättelse’, säger åklagare Martha Nyman till TT.”
”Modin, vakna! Det är jag, Bill. Du måste öppna!”
Bergman ropade in i lägenheten genom brevinkastet. Det var tyst och mörkt därinne. Han varken såg eller hörde någon. Det var på förmiddagen och tomt i trapphuset. Han behövde få tag i Modin snabbt. Killen var illa ute.
”Öppna, Modin!”
Ekot rullade genom tystnaden. Han kunde höra en dörr öppnas några våningar ned.
”Är det någon där?” hördes en försynt kvinnostämma.
Bergman höll andan. Dörren slog igen. Efter en stund anade han steg i Modins lägenheten. En rullgardin drogs upp, ljus tändes i hallen. Bergman pustade ut när han såg två håriga smalben som närmade sig brevinkastet.
”Vad är det om?”
Modin öppnade dörren och stack ut en blek skalle som fortfarande såg ut att sova. Det luktade gammal fylla. Smala ögon, håret åt alla håll och gråsprängd skäggstubb som täckte halva ansiktet.
”Kom in.”
Bergman visade Modin TT-meddelandet på sin mobil om häktningsordern när de kom in i köket. Modin drog igång kaffebryggaren.
”Vad sjutton är det där om?” sa Modin och kisade. ”Jag har inte knullat med någon 22-åring. Det måste vara SSI.”
”Jag är orolig, Modin. De måste ha konstruerat bevis. Då är det allvar. Det kan bli fängelse för dig. Låt dem inte ta dig. De kommer inte att släppa dig den här gången.”
”Jag vet inte om jag orkar fly mer, Bergman.”
”Åker du in, missar vi dykningen. Dykningen kan vara lösningen på problemet Loklinth. Hittar vi det vi ska på Estonia, kommer amerikanarna att skydda oss. Då är vi med dem och då kommer Loklinth inte åt oss.”
”Loklinth kommer aldrig att låta oss dyka. Vem vet vad som står på spel. Du kommer aldrig ut till vrakplatsen, Bergman. Det kommer inte att gå.”
Modin såg ängslig ut. Det där drickandet hade gjort honom svag, inte bara fysiskt. Bergman försökte le.
”Vi kan klara av Loklinth och SSI ännu en gång”, sa Bergman. ”Det blir det sista slaget.”
Modin spydde i diskhon
”Loklinth ska dö”, sa Modin med huvudet nedböjt. Han spottade några gånger, torkade sig om munnen och vred på kranen. ”Fan, vad jag mår dåligt.”
”Jag föreslår att vi lämnar den här lägenheten”, sa Bergman. ”Den är bränd. Även Grisslehamn är kört. Klä på dig. Vi sticker.”