1 OM MANI PADME HUM

Före den kinesiska invasionen kunde det här mantrat höras på tusentals tibetaners läppar. Det är mantrat för Avalokiteshvara, medkänslans bodhisattva. Hans namn har översatts på olika sätt – en vanlig är ”Han som ser ned” (med medkänsla). Det betyder att han är den bodhisattva som hela tiden har omsorg om och är uppmärksam på alla levande varelsers lidande. Det sägs att han har en mängd olika former, sammanlagt 108. Vi ska i korthet titta närmare på två av dem.

Han kan avbildas sittande på en ren vit lotusblomma på en tron av juveler. Hans kropp är strålande vit – samma färg som snäckskal, eller som solljusets reflexer på snö. Kroppen är smyckad med juveler och silke som sägs symbolisera alla fulländningar som han utövat sedan tidernas begynnelse. Egendomligt nog har han fyra armar: ett inre par där de sammanförda händerna symboliserar en lotusknopp framför hans hjärta, och ett yttre par där högra handen håller ett radband av kristall och den vänstra en lotusblomma. Hela hans kropp är gjord av ett strålande och subtilt ljus, och han omges av en stor aura vars ytterkant består av en enorm regnbåge. Han ger uttryck för den djupaste medkänsla.

Men till vad gagn är fyra armar med så mycket lidande i världen, i en oändlig mängd av världar och en ändlös tid. Avalokiteshvara uppträder ofta även i en annan stående form med tusen armar. De sträcker sig ut från kroppen i form av en strålande vit cirkel och i varje hand sitter ett öga. Gestalten har inte bara tusen armar utan dessutom elva huvuden. En sådan figur kan först verka märklig men när man väl förstått att den symboliserar en djup andlig känsla är den mer begriplig. För ett jordbundet och bokstavligt sinne är Avalokiteshvara en utomjording, en omöjlig främmande skapelse. Men för den som har utvecklat eller allvarligt försöker utveckla bodhichitta förkroppsligar den här gestalten bara en alltför välbekant känsla. För bodhisattvan som vill hjälpa alla levande varelser är det alltid en djup klyfta mellan det han fysiskt och konkret kan åstadkomma för andra och vad som faktiskt behöver göras. Det finns så många anspråk på det känsliga hjärtat, så många sätt att leva sitt liv, så många desperata behov. Men man har bara två ögon att se behoven med, två axlar att bära de sjuka och lama på, två läppar att trösta de modfällda med, två armar att vagga universum med. Hela tiden rullar livet på och här finns så oändligt mycket att göra. För bodhisattvan mäts tiden i tårar.

Avgrunden mellan det man ser som behöver göras och det ytterst lilla man i verkligheten kan åstadkomma, mellan den ändlösa räckvidd hos bodhisattvans hjärta och de begränsade resurser hans fysiska kropp har, känns som ett tryck, eller en värk. Den tusenarmade Avalokiteshvara förkroppsligar både trycket och hur man överskrider det. Att han har tusen armar är symboliskt. I verkligheten räcker han ut en hand till varje varelse i universum.