2 OM A RA PA CHA NA DHIH

Detta mantra frammanar bilden av en annan gestalt på den strålande blå himlen: en sextonårig prins som sitter på en ljusblå lotusblomma. Hans kropp består av guldgult ljus, samma färg som ett lejonöga har. Han har ett milt leende och kring pannan bär han en krans av blå lotusblommor och över dem en krona med fem juveler. I högra handen håller han ett tveeggat svärd med vajra-fäste. Kring svärdets spets slår det ut en krans av eld. Med vänstra handen håller han en liten bok mot sitt hjärta. Han bär också sidenkläder, juveler och är omgiven av en stor aura av ljus. Mantrat åkallar Manjughosha eller Manjushri, visdomens bodhisattva.

Ordagrant betyder Manjughosha ”den med den mjuka rösten”, vilket pekar på ett samband med kreativ kommunikation. Hans gestalt och mantra är meditationsobjekt för dem som ägnar sig åt litteratur, konst och vetenskap, som studerar eller vill utveckla ett gott minne. Men att se honom som en sorts ”skyddsängel” för konst och vetenskap är att bara se en lägre egenskap hos honom. Den visdom han förkroppsligar är ingenting mindre än prajna, transcendental visdom, den visdom som känner verkligheten. Kärast och närmast sitt hjärta håller han därför en text av prajnaparamita – den fulländade visdomens lära som den framstående och lärde Nagarjuna fick av de långlivade nagor som lever i oceanens djup. Hans tveeggade svärd skär igenom alla dualistiska föreställningar som vi lägger på verkligheten, som till exempel vara och icke-vara, eller jag och andra. Dess spets tränger igenom till Sanningens rike, där alla dualismer smältes samman i shunyatas eld.

Han är gyllengul som solen och lyser upp mörkret i samsaras illusoriska värld med sanningens stora strålglans. Han har visdomens ungdomlighet som ser livet på nytt i varje ögonblick. Visdomen som inte blir gammal och böjd av världsliga omsorger och bekymmer, för den genomskådar deras bedrägliga natur och leder till en värld av ljus och frihet där döden inte har sin hemvist.

Manjughosha representerar fullständig förståelse och frihet i den språkliga kommunikationen men också en insikt om dess begränsning. Hans mantra består av de fem första ljuden i den fulländade visdomens alfabet vilket leder oss tillbaka till språkets grundläggande byggstenar – den magi vi använder för att kontrollera vår värld – och därefter att bortom dessa ljud möta ”Visdomen bortom orden”, den som av åska laddade tystnaden hos verkligheten.