25 Postskriptum

 

 

Ifråga om valfångstens värdighet vill jag ogärna anföra annat än ovedersäg­liga fakta. Men om en försvarsadvokat efter att ha framlagt sina argument totalt undertrycker ett ingalunda orimligt antagande, som kanske i vältalig form kan påverka hans mål - skulle inte en sådan försvarare vara klander­värd?

Det är ju allmänt bekant att vid kröningen av kungar och drottningar, även moderna sådana, en besynnerlig ceremoni som tjänar till att krydda dem för deras uppgifter äger rum. Det finns ett så kallat statens saltkar, och det finns kanske också ett statens kryddställ. Hur saltet exakt användes - vem vet det? Vad jag emellertid är säker på är att kungens huvud vid kröningen högtidligt begjuts med olja, precis som ett salladshuvud. Kan det vara så att man smörjer det för att få dess inre att fungera väl alldeles som man smörjer en maskin? Nog är det här värt att grubbla över det riktigt värdiga i denna kungliga cere­moni, eftersom vi i vardagslag närmast ringaktar en person som gnider in olja i sitt hår och sprider en omisskännlig lukt omkring sig av den smörjelsen. En mogen man som använder hårolja annat än för medicinskt bruk har säkert en svag punkt någonstans. Som regel kan det inte vara mycket bevänt med honom.

Men det enda som skall tas under övervägande här är vilken sorts olja som begagnas vid kröningarna. Säkerligen är det inte olivolja och inte heller makassarolja, inte ricinolja, inte björnolja, inte tran och inte fiskleverolja. Vad kan det då vara annat än spermacetiolja i dess obehandlade och ofördärvade skick, den finaste av alla oljor?

Tänk på det, alla rojalistiska britter - vi valfångare förser era kungar och drottningar med råvara till deras kröning!