63 Skårpinnen

 

 

Från trädstammen växer grenarna ut; från dem kvistarna. På samma sätt växer kapitlen i ett litterärt arbete.

Den stötta eller klyka, ”skårpinnen”, som nämndes på en föregående sida, förtjänar en särskild beskrivning. Det är en med skåra försedd käpp av speciell form, vidpass två fot lång, som är lodrätt infälld i styrbords reling nära bogen för att tjäna som stöd för harpunens träskaft, vars andra blottade, hul­lingslipade ända sticker snett ut från stäven. Därigenom är vapnet ögonblick­ligen till hands för kastaren, som rycker det till sig från dess plats lika ledigt som en nybyggare tar ned sin bössa från väggen. Det är vanligt att ha två har­puner stödda mot skårpinnen, helt enkelt kallade första och andra järnet.

Men dessa båda harpuner är var och en med sin egen tamp förbundna med linan, och syftet härmed är att om möjligt båda, den ena omedelbart efter den andra, ska kunna fästas i samma val, så att om den ena lossnar när släpjakten börjar den andra ändå skall sitta kvar. På så sätt fördubblas möjligheterna. Men på grund av valens ögonblickliga, våldsamma, konvulsiviska rusande efter att ha fått första järnet i sig händer det mycket ofta att det blir omöjligt för harpuneraren, hur blixtsnabbt han än reagerar, att sätta det andra i honom. Som även andra järnet redan är förenat med linan och linan löper ut, måste emellertid även detta vapen, på något sätt och i något moment, på förhand kastas ut ur båten; i annat fall skulle alla ombord råka i livsfara. Följaktligen slängs det i sådana fall i vattnet, vilket i de flesta lägen blir praktiskt genom­förbart tack vare de uppskjutna slingorna av den i ett tidigare kapitel nämnda förlöparparten. Men denna kritiska manöver får ibland de sorgligaste och mest ödesdigra följder.

När andra järnet kastas överbord förvandlas det nämligen till ett slängande, skarpslipat hot, som tar nyckfulla språng runt både båt och val, trasslar till eller skär av linorna och skapar ett oerhört virrvarr på alla håll. I allmänhet går det inte heller att bemäktiga sig det igen förrän valen vederbörligen är fångad och avlivad.

Föreställ er nu hur det måste vara när fyra båtar tar upp kampen med en ovanligt stark, aktiv och erfaren val, och när till följd av dessa egenskaper hos honom och de tusen samverkande tillfälligheterna i ett så dristigt företag åtta, tio andra järn kanske samtidigt hänger och slänger omkring honom. Ty varje båt är naturligtvis utrustad med flera harpuner som kan fästas vid linan, ifall den första skulle slungas utan resultat och inte kunna halas in igen. Alla dessa enskildheter har sakligt återgivits här, därför att de utan tvivel kommer att kasta ljus över ett flertal både viktiga och invecklade scener som kommer att skildras längre fram.