Knappt en timme efter att blodet hittats på Julia Rambergs tomt var polisen på plats med en hundpatrull och marken omkring spärrades av. Det tog inte lång stund förrän teknikerna upptäckte mera blod, svarta och vita hundhår och tydliga släpmärken i jorden. Allt tydde på att blodet inte härstammade från en människa, utan kom från den försvunna hunden. Rätt utanför gräsmattan där blodfläckarna påträffats låg brevlådan och stora landsvägen mot Fårösund norrut och Visby söderut. Spåren slutade där.

– Det bör ha varit en enkel match för den som tog livet av hunden att släpa bort den till bilen, lasta in den i bakluckan och köra iväg, sa Knutas när han och Karin satt med varsin kaffe och betraktade Sohlman och hans kolleger där de hukande rörde sig utefter marken och finkammade varenda millimeter.

– Jovisst, undrar bara om det är Sanna Widdings mördare som också har dödat hunden, sa Karin eftertänksamt.

– Vem skulle det annars vara? invände Knutas.

Karin ryckte på axlarna.

– Jag vet inte, ingen aning. Han kanske skuggade Julia och så kom hunden i vägen. Julia sa ju att Mio var en ordentlig vakthund och att han inte tillät främlingar komma nära henne eller gården om inte hon gett sin tillåtelse.

– Kan det vara så att Julia befinner sig i fara, sa Knutas och såg på Karin. Hon har redan berättat att hon samma morgon som Sanna Widding mördades tyckte sig se en främling borta vid linbastun, det där lilla stenhuset på andra sidan tomten.

– Du menar att gärningsmannen är ute efter henne?

Knutas hann inte svara förrän Julia Ramberg och hennes syskon dök upp bakom knuten.

Julias syster Maria höll henne om axlarna medan Julia torkade sig i ögonen.

– Ursäkta mig, sa hon. Jag måste få vara ensam ett tag.

– Visst, sa Knutas deltagande. Vi kan prata senare.

Han gjorde en gest till de andra att slå sig ner. Bägge såg trevliga ut vid första anblicken. Den äldste brodern Daniel var kortklippt, välrakad och med nystruken skjorta. Han hade ett öppet och tillmötesgående utseende och log när han hälsade, trots de besvärliga omständigheterna. Systern Maria verkade mera sluten. Hon var lång och slank med blont kort hår och ledigt klädd i jeans och tröja. Ansiktet var allvarligt, men avslöjade ingenting om vad hon tänkte. Bägge slog sig ner och väntade på att poliserna skulle inleda samtalet. Knutas valde att gå rakt på sak.

– Har Julia varit utsatt för hot?

De bägge syskonen tittade förvånat på varandra. Det blev Daniel som uttalade sig först.

– Nej, sa han tvekande. Inte vad jag har märkt. Menar ni att …?

– Vi menar att det kan finnas en hotbild mot er lillasyster. Vet ni om nån varit hotfull eller aggressiv mot henne? Eller har hon lärt känna nån ny person på sistone?

Maria såg chockad ut.

– Det låter otäckt. Ni tror att nån kan vilja skada Julia?

Hennes hand flög upp till munnen och hon tystnade tvärt.

– När vi åt middag i fredags så skulle hon sova över hos nån inne i stan, sa Daniel eftertänksamt. Nån hon hade träffat nyligen, sa hon.

– Berättade hon vad han hette?

– Inte vad jag kan komma ihåg.

Knutas och Karin växlade blickar.

– Har ni själva varit med om nåt särskilt på sistone? En obehaglig incident? Hot?

– Nej, inget förutom det vanliga från chefen, sa Maria och himlade med ögonen. Eller missnöjda kunder.

– Du arbetar i matbutik?

– Ja, jag har hand om brödavdelningen.

– Och du?

– Jag är besiktningsman på Länsförsäkringar. Jag åker mest runt och värderar skador hos våra kunder, alltså vid inbrott, brand och liknande.

– Då träffar du en massa folk, konstaterade Karin. Inträffar det till exempel att människor blir aggressiva om de inte tycker att du värderar deras saker så högt som de vill? Eller vad händer om du misstänker försäkringsbedrägeri?

– Jo, det är klart att vissa blir förbannade, en del till och med hotfulla. Men det är rätt länge sen och det sker inte så ofta. Jag kan inte dra mig till minnes att det skulle ha varit nåt särskilt den senaste tiden …

Hans ögonlock fladdrade till, noterade Karin. Hon fick en känsla av att han ljög.

– Är du säker?

– Ja, det är jag.

Knutas bytte spår.

– Hur gör ni med försäljningen?

– Att mäklaren har mördats är naturligtvis fruktansvärt, men det förändrar egentligen ingenting, sa Daniel. Gården måste säljas i vilket fall som helst.

– Fast vi får väl avvakta nu, insköt Maria. Mäklarfirman har avsagt sig uppdraget, de tycker inte att de kan fortsätta efter det som hänt och det förstår jag mycket väl.

– Vi får hitta en annan mäklare, sa Daniel.

– I sinom tid, svarade systern. Nu borde vi nog bara ligga lågt ett tag.

Karins blick vandrade forskande mellan de två syskonen. Hon anade en oenighet dem emellan. Hade Maria börjat backa när det gällde försäljningen?

Hon avbröts i tankarna av att Julia kom ut, rödgråten och rufsig i håret.

– Det är okej nu, jag kan prata.

– Bara några korta frågor till, sa Karin.

Julia slog sig ner vid bordet och stirrade håglöst framför sig.

– Vem är mannen du träffar som bor i Visby?

Julia såg förvirrat upp.

– Vad? Vem?

– Vi har förstått att du träffar nån?

– Vad menar ni?

– När vi sågs i fredags skulle du sova över hos nån, sa Daniel. Eller hur?

Färgen steg på Julias kinder.

– Vad har det med saken att göra?

Knutas lutade sig fram och såg allvarligt på henne.

– Vem var det du tillbringade natten hos i fredags?

Julia rätade på ryggen och såg Knutas stint i ögonen.

– Det har ingen relevans överhuvudtaget.

– Vad som är relevant eller inte bestämmer vi, sa Karin. Vem var det du träffade?

– Det är en privatsak.

– Vi håller på med en mordutredning här. Ett mord som begicks på din gård. Allt som rör dig har betydelse för utredningen.

Julia reste sig.

– Jag har ingen skyldighet att fläka ut hela mitt privatliv. Nu har jag inte tid med det här längre. Jag har djur att ta hand om.

Knutas suckade.

– Okej, vi kan inte tvinga dig i det här läget. Men du ska vara medveten om att du kanske bidrar till att förhindra en mordutredning.

– Jag vet att den jag sov hos i fredags inte har det minsta med mordutredningen att göra, så mitt samvete är rent. Tack för den här gången.

Jag hoppas att du har rätt, tänkte Knutas och såg bekymrat efter Julias spensliga gestalt när hon försvann bortåt lammhuset.