Allt populärt är fel
Jag kan inte ge dig ett säkert recept på framgång, men jag kan ge dig ett recept på misslyckande: försök att alltid göra alla nöjda.
HERBERT BAYARD SWOPE, amerikansk redaktör och journalist; den förste vinnaren av Pulitzerpriset.
Allt populärt är fel.
OSCAR WILDE, Mister Ernest.
1999, en tid efter att jag slutat på mitt andra otillfredsställande jobb och börjat tröstäta smörgåsar med jordnötssmör, vann jag guldmedaljen i de nationella mästerskapen i kinesisk kickboxning.
Det berodde inte på att jag var bra på slag och sparkar. Gud, nej. Det skulle ha varit lite väl farligt, med tanke på att jag gjorde det på grund av ett vad och bara hade fyra veckor på mig att förbereda mig. Dessutom har jag ett huvud som en vattenmelon – ett enkelt mål att träffa.
Jag vann genom att läsa reglerna och leta efter kryphål.
Det fanns två:
1. Invägningen sker dagen före tävlingen: Genom en uttorkningsteknik som jag numera lär ut till tyngdlyftningsmästare gick jag ner nästan 13 kilo på 18 timmar, vägde in på 75 kilo och drack sedan tillräckligt med vätska för att komma upp i 88 kilo.2 Det är svårt att tävla mot någon som är tre viktklasser över en själv. Stackars små killar.
2. Det fanns en teknikalitet i det finstilta: Om en tävlande föll av den upphöjda plattformen tre gånger under en rond vann hans motståndare automatiskt. Jag beslöt mig för att använda den teknikaliteten som min enda strategi och helt enkelt knuffa av folk. Som du säkert kan föreställa dig gjorde det här inte domarna till de gladaste kineser jag någonsin sett.
Resultatet? Jag vann alla mina matcher på teknisk knockout och åkte hem som nationell mästare, något som 99 % av alla utövare med 5–10 års erfarenhet hade misslyckats med.
De flesta människor använder benen när de vill gå någonstans. Betyder det att jag går på händer? Har jag kalsongerna utanpå byxorna bara för att vara annorlunda? Nej, oftast inte. Men så har det hittills också fungerat rätt bra att gå med benen och behålla kalsongerna under byxorna. Jag försöker inte rätta till saker som det inte är något fel på.
Annorlunda är bättre när det är effektivare eller roligare.
Om alla definierar eller löser ett problem på ett visst sätt och resultatet blir dåligt är det dags att fråga sig, Vad händer om jag gör tvärtom? Följ inte en metod som inte fungerar. Om receptet är värdelöst spelar det ingen roll hur skicklig du är som kock.
När jag jobbade med att sälja dataminne, mitt första jobb efter college, insåg jag att det fanns en enda anledning till att jag misslyckades med att nå fram till rätt person vid de flesta av mina telefonsamtal: en annan person stod i vägen. Om jag helt enkelt klarade av alla mina samtal mellan 08:00–08:30 och 18:00–18:30, under sammanlagt en timme, kunde jag undvika alla sekreterare och boka in dubbelt så många möten som de erfarna säljarna som ringde mellan 09:00 och 17:00. Med andra ord, jag åstadkom dubbelt så bra resultat på en åttondel av tiden.
Från Japan till Monaco, från singelmammor som reser jorden runt till mångmiljonärer som kör racerbil, är de grundläggande reglerna för NF överraskande enhetliga, och skiljer sig som väntat en hel del från vad resten av världen gör.
Följande regler är de fundamentala förutsättningarna att ha i bakhuvudet genom hela den här boken.
1. Pensionen är en försäkring mot det värsta möjliga.
En pensionsplan är som en livförsäkring. Den bör betraktas endast som en försäkring mot det allra värsta som kan hända: i det här fallet, att bli fysiskt oförmögen att arbeta och därför behöva en ekonomisk reserv för att överleva.
Att se pensionen som mål eller slutgiltig belöning är en dålig idé av åtminstone tre tydliga anledningar:
a) Den bygger på förutsättningen att du ska göra något du ogillar under de mest fysiskt dugliga åren av ditt liv. Det här borde räcka – inget kan rättfärdiga den uppoffringen.
b) De flesta kommer aldrig att kunna få en någotsånär rimlig levnadsstandard när de väl går i pension. Till och med en miljon är en struntsumma i en värld där en traditionell pension kan vara i 30 år och inflationen sänker din köpkraft med 2–4 % per år. Ekvationen går inte ihop.3 De sista ljuva åren blir ett återbesök i undre medelklassen. Ett bitterljuvt slut, snarare.
c) Om du får den här ekvationen att gå ihop är du verkligen både ambitiös och ihärdig. Och i så fall, gissa vad som kommer att hända? Efter en veckas pension kommer du att vara så uttråkad att du vill sticka nålar i ögonen. Du väljer förmodligen att leta efter ett nytt jobb eller starta ett nytt företag. Och det gör själva väntan ganska meningslös, eller hur?
Jag menar inte att du ska låta bli att planera för det värsta – jag har själv välfyllda pensionsfonder, framför allt av skatteskäl – men blanda inte ihop pensionen med själva målet.
2. Intresse och energi kommer och går.
Om jag erbjöd dig 10.000.000 dollar för att jobba 24 timmar per dygn i 15 år och sedan gå i pension, skulle du göra det? Givetvis inte – det skulle vara omöjligt. Det är ohållbart, precis som det de flesta betraktar som en karriär: att göra samma sak i minst åtta timmar om dagen tills man bryter ihop eller får tillräckligt med pengar för att sluta för gott.
Hur kommer det sig annars att alla mina 30-åriga vänner ser ut som en korsning mellan Donald Trump och Joan Rivers? Det är fruktansvärt – åldrande i förtid, framkallat av cappuccinoinjektioner och omöjliga arbetsbördor.
Omväxlande perioder av aktivitet och vila är nödvändiga för att vi ska överleva, för att inte tala om att må bra. Förmåga, intresse och psykisk uthållighet kommer och går. Planera därefter.
NF ser till att fördela »minipensioner« genom hela livet i stället för att spara återhämtningen och nöjena till den bedrägliga pensionen. Genom att endast jobba när du är som mest effektiv gör du livet både mer produktivt och mer njutbart. Det är det perfekta exemplet på att både äta kakan och ha den kvar.
Personligen siktar jag numera på en månads utlandsresor eller intensivinlärning (tango, kampsport eller vad som helst) för varje tvåmånadersperiod av arbetsprojekt.
3. Mindre jobb är inte lathet.
Att utföra mindre meningslöst arbete så att du kan fokusera på saker som känns viktigare är INTE lathet. Detta är svårt för de flesta att acceptera, eftersom vår kultur tenderar att belöna personliga uppoffringar i stället för produktivitet.
Ett fåtal människor väljer (eller har möjlighet) att faktiskt mäta resultaten av sina handlingar och därigenom också mäta hur mycket tid de bidrar med. Mer tid innebär mer värde och mer bekräftelse från chefer och medarbetare. Trots färre timmar på kontoret producerar en NF mer meningsfulla resultat än ett dussin icke-NF tillsammans.
Låt oss omdefiniera begreppet lathet – till att uthärda en otillfredsställande tillvaro och låta omgivningen bestämma hur man ska leva, eller till att samla på sig en förmögenhet medan man iakttar livet som åskådare från ett kontorsfönster. Storleken på ditt bankkonto förändrar inte det här, och inte heller hur många timmar du ägnar åt oviktig e-post och andra meningslösheter.
Fokusera på att vara produktiv i stället för att bara vara upptagen.
4. Timingen är aldrig rätt.
En gång frågade jag min mamma hur hon gjorde när hon bestämde sig för att skaffa sitt första barn, lilla jag. Svaret var enkelt: »Det var något vi ville göra, och vi beslöt att det inte var någon idé att skjuta upp det. Det är aldrig helt rätt tillfälle att skaffa barn«. Och så är det.
När det gäller de allra viktigaste sakerna är tidpunkten alltid värdelös. Väntar du på ett bra tillfälle att säga upp dig? Stjärnorna kommer aldrig att vara gynnsamma, du kommer aldrig att få grönt ljus vid alla livets trafikljus på samma gång. Universum är inte direkt emot dig, men det anstränger sig inte särskilt mycket för att underlätta saker och ting heller. Förutsättningarna är aldrig perfekta. »En annan dag« är en sjukdom som gör att du tar dina drömmar med dig i graven. För- och emot-listor är precis lika illa. Om något känns viktigt och du vill göra det »så småningom« gör det bara, och anpassa dig efter vad som händer på vägen.
5. Be om förlåtelse, inte tillåtelse.
Om det inte kommer att göra folk i din närhet fullständigt förkrossade, gör det du vill och förklara dig i efterhand. Människor – föräldrar, partners eller chefer – säger instinktivt nej till saker som de i efterhand kan lära sig att acceptera. Om den potentiella skadan är liten eller går att upphäva, ge inte folk chansen att säga nej. De flesta tvekar inte att hejda dig innan du börjat, men de vill inte gärna ställa sig i vägen när du väl kommit i gång. Bli bra på att vara besvärlig, och be om ursäkt när du verkligen gör bort dig.
6. Framhäv dina starka sidor, försök inte förbättra de svaga.
De flesta personer är bra på en handfull saker och riktigt dåliga på allt annat. Jag är jättebra på att skapa produkter och marknadsföring men värdelös på det mesta som kommer därefter.
Min kropp är utformad för att lyfta tunga saker och kasta dem, det är allt. Jag ignorerade det ganska länge. Jag försökte mig på simning och såg ut som en drunknande apa. Jag försökte mig på basket och liknade en grottmänniska. Sedan började jag med kampsport, och lyckades.
Det är mycket mer lönande och roligt att utnyttja sina starka sidor i stället för att försöka rätta till alla sina brister. Valet står mellan att mångfaldiga resultaten med hjälp av dina starka sidor eller gradvis förbättra svagheter som i bästa fall kommer att bli medelmåttiga. Fokusera på att använda dina bästa redskap i stället för att hela tiden reparera brister.
7. Det som överdrivs förvandlas till sin egen motsats.
Det är fullt möjligt att få för mycket av det goda. Om man överdriver blir de flesta handlingar och tillhörigheter allt mer lika sina motsatser. Alltså:4
Pacifister blir militanta.
Frihetskämpar blir tyranner.
Välsignelser blir till förbannelser.
Hjälp blir till hinder.
Mer blir mindre.
För mycket, för många och för ofta av det du vill ha blir till det du inte vill ha. Det här gäller både ägodelar och tid. Livsstilsdesign handlar alltså inte om att skapa ett överflöd av sysslolös tid, vilket är skadligt, utan fritid som kan användas positivt. Det hela kan helt enkelt definieras som att göra det du vill i stället för det du känner dig tvungen till.
8. Pengar är ingen lösning i sig.
Det finns en hel del att säga om de möjligheter som pengar kan medföra (jag gillar dem också), men att skaffa mer är helt enkelt inte lösningen så ofta som vi intalar oss. Delvis handlar det om lathet. »Om jag bara hade mer pengar« är det lättaste sättet att skjuta upp den intensiva självrannsakan och beslutsamhet som krävs för att skapa ett njutbart liv – nu och inte längre fram. Genom att använda pengarna som syndabock och jobbet som tidsslukande rutin kan vi på ett behändigt vis beröva oss själva tiden att göra något annat: »John, jag vill gärna prata om det enorma tomrum jag känner i mitt liv, hopplösheten som träffar mig som ett slag i skallen varenda gång jag slår på datorn på morgonen, men jag har så mycket att göra! Jag har minst tre timmar oviktig e-post att svara på innan jag ringer kunderna som sa nej i går. Måste lägga på!«
Om du ägnar all uppmärksamhet åt pengarnas ekorrhjul och låtsas att det är lösningen på allt kan du skickligt skapa en konstant sysselsättning som hindrar dig från att se hur meningslöst alltihop egentligen är. Innerst inne vet du att det är en illusion, men när alla andra spelar med i charaden är det lätt att glömma.
Problemet handlar om mer än pengar.
9. Relativ inkomst är viktigare än absolut inkomst.
Bland dietister och kostrådgivare råder en viss oenighet om värdet av en kalori. Är en kalori en kalori, på samma sätt som en ros är en ros? Handlar viktminskning helt enkelt om att göra av med mer kalorier än man tar in, eller spelar det någon roll varifrån kalorierna kommer? På grund av mitt arbete med toppidrottsmän vet jag att det sistnämnda är rätt svar.
Och inkomst då? Är en dollar en dollar?
De Nyförmögna anser inte det.
Låt oss titta på det här som om det var en matteuppgift för femte klass. Två killar som båda jobbar hårt är på väg i motsatt riktning. Kille A rör sig med en hastighet av 80 timmar i veckan och Kille B med en hastighet av 10 timmar i veckan. De tjänar båda 50.000 dollar om året. Vilken av dem kommer att vara rikast när de passerar varandra mitt i natten? Om du svarade B så har du rätt, och detta är skillnaden mellan absolut och relativ inkomst.
Absolut inkomst mäts enligt en enda helig och oföränderlig variabel: den allsmäktiga dollarn. Jane Doe tjänar 100.000 dollar om året och är därför dubbelt så rik som John Doe, som tjänar 50.000.
Relativ inkomst använder två variabler: dollar och tid, vanligtvis timmar. Hela »per år«-måttet är godtyckligt och gör det lätt att lura sig själv. Låt oss ta en titt på det verkliga bokslutet. Jane Doe tjänar 100.000 dollar per år, 2.000 för var och en av årets 50 arbetsveckor, och jobbar 80 timmar i veckan. Jane Doe tjänar alltså 25 dollar i timmen. John Doe tjänar 50.000 dollar per år, 1.000 per vecka, men jobbar 10 timmar i veckan och tjänar alltså 100 dollar i timmen. I relativ inkomst är John fyra gånger rikare.
Det är klart, den relativa inkomsten måste förstås vara tillräcklig för att du ska kunna uppfylla dina mål. Om jag tjänar 100 dollar i timmen men bara jobbar en timme i veckan kommer det att vara svårt för mig att leva som en superstjärna. Men förutsatt att den samlade absoluta inkomsten är tillräcklig för att jag ska kunna uppfylla mina drömmar (och inte något jag helt godtyckligt jämför med mina grannars inkomst) så är den relativa inkomsten den verkliga måttstocken för rikedom bland de Nyförmögna.
De allra mest framgångsrika Nyförmögna tjänar åtminstone 5.000 dollar i timmen. När jag gick ut college började jag med runt fem dollar. Jag ska se till att du hamnar närmare de förstnämnda.
10. Negativ stress är dåligt, positiv stress är bra.
Något de flesta nöjeslystna tvåfotingar inte känner till är att inte all stress är dålig. Det är faktiskt så att de Nyförmögna inte är ute efter att eliminera all stress. Inte alls. Det finns två olika typer av stress, lika olika som eufori och dess sällan omnämnda motsats, dysfori.
Negativ stress är skadliga intryck som gör dig svagare, osäkrare och mindre kompetent. Destruktiv kritik, en orättvis chef, att ramla med ansiktet före i asfalten är exempel på detta. Det här är saker vi vill undvika.
Positiv stress, å andra sidan, är något man inte alls hör talas om lika ofta. Vi kan också kalla den eustress, där det grekiska prefixet »eu« liksom i »eufori« står för »hälsosam«. Förebilder som driver oss att överskrida våra egna begränsningar, fysisk träning som hjälper oss att bli av med bilringarna och chansningar som gör oss beredda att utsätta oss för nya saker är alla exempel på eustress – stress som är hälsosam och stimulerar utveckling.
Personer som undviker all kritik misslyckas. Det är destruktiv kritik vi behöver undvika, inte alla former av kritik. På samma sätt går det inte att utvecklas utan eustress, och ju mer eustress vi kan skapa eller tillföra i våra liv, desto förr kan vi förverkliga våra drömmar. Knepet är att veta vilket som är vilket.
De Nyförmögna jobbar lika effektivt för att göra sig av med negativ stress som för att söka upp eustress.
1. Hur har du tvingats avstå från det liv du vill leva genom att vara »realistisk« eller »ansvarsfull«?
2. Hur ofta har du råkat ut för negativa upplevelser eller ångrat dina val genom att göra det du »borde«?
3. Se på vad du jobbar med just nu och fråga dig själv: Vad skulle hända om jag gjorde tvärtemot alla omkring mig? Vad kommer jag att offra om jag fortsätter på samma spår i fem, tio eller tjugo år?
__________________
2. De flesta kommer att tro att det är omöjligt att manipulera sin vikt på det här sättet, så jag har lagt upp bildbevis på www.fourhourworkweek.com. Försök dig INTE på det här på egen hand. Jag gjorde det under översikt av en läkare.
3. »Living Well« [Barron’s, 20 mars, 2006, Suzanne McGee].
4. Ur Less Is More, Goldian VandenBroeck.