När Annika Carlsson hade återvänt från gymmet till kontoret var hon den enda som fanns kvar. Till och med Nadja lyste med sin frånvaro och deras chef hade som vanligt lämnat dem redan före lunch. Själv hade hon kollat sin mailbox innan hon tänkte åka hem och det enda som kommit in medan hon tränat var det som hennes medarbetare hade lyckats få fram om deras offer Jaidee Kunchai, deras ”eventuella” offer, tänkte Annika Carlsson och öppnade mailet som Oleszkiewicz hade skickat över.
Det som stod att läsa om Jaidee var sådant som hon redan visste, enda skillnaden möjligen den att hennes personuppgifter numera var samlade på ett ställe och under en egen beteckning i deras arbetsmaterial. Plus det faktum att hon tagit svenskt körkort redan på våren 1999. Sannolikt borde det finnas mer information om henne på Migrationsverket, tänkte Annika Carlsson. När hon kommit till Sverige och ansökt om uppehållstillstånd för att kunna bosätta sig här och gifta sig med en svensk medborgare borde man ju ha gjort en ordentlig genomgång av hennes bakgrund. Om det nu inte var så praktiskt ordnat att man gjort sig av med alla dessa uppgifter i samband med att man dödförklarade henne, tänkte hon.
Jaidee Kunchai var född i Bangkok i Thailand den 2 maj 1973 av thailändska föräldrar och själv var hon också thailändsk medborgare. Hon hade kommit till Sverige hösten 1998 på ett visum som var utfärdat av det svenska generalkonsulatet i New York. Anledningen till det framgick för övrigt av hennes visumansökan. I drygt tre år dessförinnan hade hon bott i USA där hon studerat ekonomi vid Northwestern University utanför Chicago. I USA hade hon både uppehållstillstånd och arbetstillstånd och möjligen var det den enkla förklaringen till att hon i stort sett omgående fått ett visum för att kunna resa till Sverige.
Efter ett par månader, i januari 1999, hade hon ansökt om uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Sverige, eftersom hon skulle gifta sig med en svensk medborgare. Äktenskapet hade ägt rum i augusti samma år på den svenska ambassaden i Bangkok och i januari 2000 hade hon och hennes nye man återvänt till Sverige för att bosätta sig här.
Först därefter hade Jaidee Kunchai ansökt om svenskt medborgarskap. Eftersom hon var gift med en svensk hade det gått snabbare än normalt och redan på våren 2004 hade hon blivit svensk medborgare. Tydligen på god väg att etablera sig i sitt nya hemland eftersom hon och hennes man redan tre år tidigare hade startat ett företag i Sverige som sysslade med marknadsföring med speciell inriktning på Sydostasien: Johnson & Kunchai, South East Asian Trading and Business Management AB.
Bara någon månad efter det att Jaidee blivit svensk medborgare hade hon och hennes man återvänt till Thailand. Han hade fått jobb som biträdande handelsattaché på svenska ambassaden, medan det var mer oklart vad hon själv sysslat med. Sannolikt med sitt företag fram till dess att hon dog i tsunamin, tänkte Annika Carlsson, eftersom bolaget tydligen hade bedrivit verksamhet fram till våren 2006. Då hade det sålts till ett större företag, som också arbetade med affärer i Sydostasien, av hennes efterlämnade make Daniel Johnson. När det såldes var han den ende ägaren. Jaidee själv var död. Dödförklarad i maj 2005. Detta var det hela enligt den officiella beskrivningen, hämtad ur ett antal svenska register, och förmodligen var det väl så illa att den var sann, tänkte Annika Carlsson, suckade och lade ifrån sig papperen som hon just läst. Trots alla kriminaltekniska konstigheter och Bäckströms övertygelse om motsatsen.