Innan Annika Carlsson skulle gå hem för dagen hade Nadja kommit in på hennes rum. Hon hade redan tagit fram allt som var värt att veta om Johnson & Kunchai AB och dess affärer.
– Det där med alla miljoner som han skulle ha fått när han sålde, det tror jag nog att vi kan glömma, sa Nadja.
– Hur mycket fick han då?
– Han fick en krona. Mot att köparen tog över bolagets skulder på några hundra tusen och betalade kostnaderna för att likvidera det. Den här affären gjordes i september 2006 och det som köparen egentligen betalade för var att han fick ta över deras kunder. Om du vill kan jag maila över det ekonomiska underlaget. Bolagets årsredovisningar, avtalet från försäljningen, alla handlingar som upprättades när det likviderades.
– För guds skull, gör inte det, sa Annika Carlsson. Jag tror dig. Jag hatar sådana där ekonomipapper. Om han nu fick en spänn så förstår jag inte hur han kunde ha råd att vara Flotta Vicke. Enligt andra frun var han ju både stekare och glidare. Luften runt krogarna nere vid Stureplan tycks i stort sett ha varit det enda han andades.
– Livförsäkringen efter frun kan vara en del av förklaringen. Den som hans arbetsgivare hade tecknat för honom omfattade även Jaidee eftersom hon var hans fru och var med honom när han jobbade på ambassaden.
– Hur mycket var den på?
– Två miljoner, sa Nadja.
– Ja, men det förklarar ju saken, sa Annika Carlsson.
– Nej, sa Nadja. Jag har svårt att se hur den skulle göra det. När han dyker upp i Sverige på sommaren, då har han varit sjukskriven i drygt ett halvår, köper han en bostadsrätt på Gärdet, en trea på Öregrundsgatan, för drygt fyra miljoner. Betalar en miljon själv och lånar resten av banken.
– Han kanske tjänade jävligt bra? Sådana där diplomater tjänar väl hur mycket som helst.
– Hyggligt när de är utlandsplacerade. Men annars är det inte så märkvärdigt. Under 2005 är han dessutom sjukskriven nästan hela året. Sedan blir han placerad på Utrikeshandelsdepartementet här hemma i Stockholm. Jobbar som vanlig handläggare.
– Vad har en sådan då?
– Obetydligt mer än en kriminalkommissarie som du, sa Nadja och log.
– Då kan han inte ha haft det så fett.
– Nej, sa Nadja. Men det borde ju ha räckt till hans egna normala levnadskostnader.
– Jag fick ett bestämt intryck av det Sophie sa att han gjorde av med massor med pengar. Var kom de ifrån, då?
– Jag vet inte, sa Nadja och skakade på huvudet. Jag letar efter dem. Hittills har jag inte hittat några.
– Det kanske inte finns några, sa Annika Carlsson.
– Jo, det tror jag. Den där bostadsrätten som han köper har han betalt när han gifter sig med Sophie Danielsson två år senare. Det är drygt fyra miljoner.
– Det kanske fanns fler försäkringar på frun, föreslog Annika Carlsson.
– Inga som jag har hittat i varje fall, sa Nadja.