Nya Dufwemåla at Taylors Falls Post Åfis,
North-America,
Den 3:de af October anno 1857
Dyra Söster Lydia Karlsson,
Ditt bref är bekommet, jag kunde icke holla mig för att Gråta när jag fick det i Handen ock läste att min snäla Fader har gått igenom Dödsdalen. Jag sörjer Honom här fjerran från Hans stoft.
Jag hade önskat gå hem att see Honom än en Gång, jag hade en god Fader men jag war icke sjelf alla tider en lydig Son i föreldrahemmet. Jag är dock tänkande att Far förlät min utflöttning, jag gjorde de best för de Mina, wår Far kunde wäl icke tänka annat.
Nu wistas min Fader i det Landet där jag icke mer kan räcka Honom. Frid öfwer Hans graf och mull. Ja, Döden hugger med sin skarpa Lie änd gör ingen åtskiljnad på oss Männskor. När Han kommer till Oss måste wi gå med Honom, om wi will det eller not. Jag är dock gläd att Far hade ett af sina Barn till tröst at sin Bädd på det sista.
Mina snäla Föreldrar sörjde wäl för min oppväxt, men här uti mitt nya Land är jag dem intet till någon Hjelp eller tjenst.
Jag afsender här med ett Papper som bestörker att jag skänker min elskade söster Lydia Karlsson arfwedelen efter min afledne Fader Nils Jakobs Son. Hwad mig kan tillkomma skall således afföras på Dig. Du skall hafwa det som blifwer på min lott för det Du tillser ock wårdar wår Gamla mor så long hon är i Tiden. Jag tänker det icke blifwer någon stor Penning Somma.
Här har på Sistone warett litet tråbbel med Penga Ställningen men det blifwer allt bettre. Det har flöttat in mycket Folk från Swerje i sommar och flere nysettlare är kommande Dagligen. Äfwen från Ljuders socken settlar di ner här i Dalen. Jag spörjer att gamle Prosten är Borta, hur likade Prosten att hans sockenbor kommer efter mig till North Amerika? Men han kunde icke skylla på mig. Jag likar lannet här, men jag skräpper icke med det i oppsåt att locka någon att öfwerge Swerje, Jag tryggar ingen swensk att utvannra, det skall evri man taga på eget Ansvar.
Wåra Barn äro sex stöcken tills Dato, om jag icke skriwett det. Vår yngste är en rask Son, Wi callar honom Frank, det är ett american namn. Han springer så kveckt ock tottar omkring på Golfwet. Frank ble ett År gammel sistledne February, den lille Amerikanen släppte ock kunde gå sjelf när Han fattades 14 Dagar uti ett År. Wåra Barn har tillwoxet fort och de gror opp så kvickt i sitt nya Fosterlann att det är en stor Glädje för oss att see.
Jag är sändande min kära Helsning till wår moder, Jag wet att Du taget god kär af Henne. Du är till mig en elskad söster änd wi skola låta spörrja oss till warandra mera often framdeles. Hwarje Dag som går till sin änd här i America har jag någon tid mitt Gamla Föreldrahem i mina tankars.
Din ömme Broder
Karl Oskar Nilsson.