Ibland väntar saker på att bli gjorda. Då strömmar hjälp till från väntade och oväntade håll. Så blev det med denna bok.
Först ett varmt tack till mina kolleger på Karolinska Institutet: professor Martin Schalling, som indirekt gav mig idén till boken och sedan varit mitt visionära bollplank och min genomkloka faktagranskare. Engagerade professor Martin Ingvar, Mikael Horal, Agneta Stålhandske och Per Spångberg på Development Office. Tack för all kunskap och passion, och allt ni gör för forskning om liv och hälsa, som dessutom bygger svensk akademisk toppkvalitet.
Varmt tack till alla ni som tog er tid att intervjuas, för att ni var öppna och sedan tog er tid att bolla texter med mig. Jag hoppas att jag kunnat göra er rättvisa, och att ni är på väg dit där ni vill vara.
Tack till Hjärnkoll i Skåne och Johanna Schmidt, som hjälpte mig på ett oerhört generöst sätt. Hjärnkoll är en organisation som vill bryta stigmatisering kring mentala tabun, och värda all uppmärksamhet och framgång. Heja!
Tack till psykiatriker Lena Eidevall på Region Skåne för friska tankar, uppmuntran och klok faktagranskning.
Till Åsa Lundberg Schlyter, psykoterapeut och psykiatriker, för engagerad faktagranskning och dialog. Du lärde mig göra skillnad på diagnos och människa.
Till psykiatriker Anna Wiklund och teamet på PRIMA för en vidgad syn på behovet av professionell psykiatri.
Till avdelning 150 och Karin Svemark på Danderyds sjukhus, som strålar där andra kanske skulle krokna.
Till professor Sten Levander, passionerad förkämpe för de utsatta. Jag glömmer aldrig vad jag lärde mig i ditt kök.
Till Mats Pettersson, Anders Gersel Pedersen och Håkan Björklund i ledningen för Lundbeck och Christian Dyvig och Anne-Marie Engel på Lundbeckfonden – tack för att ni tog er tid att förklara hur ett modernt läkemedelsföretag arbetar. Tack också, sedan många år, till entreprenören och finansmannen Mats Arnhög, som jag haft så många diskussioner med om risktagandet i läkemedelsbranschen.
Till KG Hammar, som med engagemang lärde mig om Platon och fick mig att tänka annorlunda kring Jesus roll, och Nils Uddenberg som kan liva upp vem som helst med sin mentala energi och klokskap. Och till parlamentarikern Charles Walker, som tryckte in mig i sitt fulla schema och utstrålar ett sådant lugn och ljus efter sitt beslut om att bli öppen med sina tvångstankar.
Tack också till alla ni som jag haft bakgrundssamtal med. Psykiatriker, sjuksköterskor, sjukgymnaster, drabbade, anhöriga, sjukvårdsadministratörer och politiker som berättat och givit mig konkreta exempel. Speciellt tack till fina Andreas, för alla dina kloka boktips och de värdefulla böcker jag fick låna med mig. Du inspirerar mig!
Men att böcker ska skrivas, betyder inte att det sker utan ansträngning. Speciellt när ämnet ligger nära hjärtat.
Varmt tack till min förläggare Ingrid Ericson på Natur & Kultur, som varit en ständigt klok och varm röst. På marknadsavdelningen har Kristina Billow jobbat med entusiasm och kunskap för att nå många. Min redaktör Lena Albihn har varit en ledstjärna, som med humor, intelligens och integritet drivit mig och manuset framför sig.
Tack till min älskade make Greger, du är min klippa och glädje. Och till våra älskade barn, Erica, Jakob, Gusen och Bisse, som frågat så mycket. Detta är också till er.
Tack till min kära övriga familj, för förståelsen kring behovet av att skriva om det som också är en större familjeangelägenhet.
Tack Annie Wegelius och Katrine Kielos som på era kreativa sätt hjälpte mig komma loss när jag körde rejält fast, till Fia Stegö Chilò som lyfter mig som få de gråa dagarna, till Sofia Nerbrand för fördjupande tankar, till genomkloka Kerstin Thulin och Marie Nilsson. Och till Leni Ekendahl, Gunilla Herlitz, Pia Hydén, Eva Livijn och Annika Dopping som vet allt sedan många år – och som förstod att det var dags.
Till sist tack till min bror och allt du lärde mig under ditt liv både som frisk och sjuk. Om mod, bus och humor, men också om osjälvisk syskonkärlek. Tiden läker sorg, men inte saknad.
All denna hjälp till trots – om några felaktigheter slank med är ansvaret förstås mitt och ingen annans.