”Vi är alla tillsammans i detta”, lyder Clinton Foundations motto. Det är en enkel deklaration om sammanhållning i en värld av splittring. Som jag har upptäckt är det också en passande beskrivning av vad som behövs när man ska skriva en bok. Jag står i tacksamhetsskuld till alla som hjälpte mig i fyra år på utrikesdepartementet och över ett år av arbete med att skriva och redigera, och det lättaste valet jag hade var att be Dan Schwerin, Ethan Gelber och Ted Widmer att bli mina medarbetare om boken. Jag kunde inte ha varit mer lyckligt lottad medan vi arbetade dag och natt.
Dan Schwerin inledde sin bana hos mig i senaten och kom till utrikesdepartementet som en av mina talskrivare. Han har varit min viktigaste partner och arbetat tillsammans med mig om formuleringar och sidor, fångat mina tankar och hjälpt mig att få dem i ordning. Han har inte bara talang för att skriva utan är också en underbar arbetskamrat. Ethan Gelber är ”den oumbärlige” som har styrt upp en vidlyftig skriv- och redigeringsprocess, tytt mitt klotter, gett mina minnen skarpare konturer och hållit mig vid sunda vätskor medan högarna med utkast har vuxit. Jag hade aldrig klarat mig utan honom. Ted Widmer, en skicklig historiker och uppskattad medarbetare, har gett sammanhang och perspektiv och en välbehövlig dos humor och mänsklighet.
Huma Abedin, Cheryl Mills, Philippe Reines och Jake Sullivan, som gav mig och vårt land sitt allt under våra år på utrikesdepartementet, har varit ovärderliga rådgivare och inspiratörer och villiga faktakontrollanter under hela processen. Jag har också fått hjälp och råd av Kurt Campbell, Lissa Muscatine och Megan Rooney, som generöst har ägnat tid åt att läsa utkast och gett goda råd.
Jag tackar Simon & Schuster, särskilt förlagschefen Carolyn Reidy och min förläggare och redaktör Jonathan Karp. Nu har jag fått fem böcker förlagda av Carolyn, och det har återigen varit ett nöje. Jonathan, som har svarat för den rätta kombinationen av uppmuntran och kritik, har ett välförtjänt anseende som en noggrann och konstruktiv redaktör. Jag tackar också alla på förlaget som har hjälpt till: Irene Kheradi, Jonathan Evans, Lis Erwin, Pat Glynn, Gina DiMascia, Ffej Caplan, Inge Maas, Judith Hoover, Philip Bashe, Joy O’Meara, Jackie Seow, Laura Wyss, Nicholas Greene, Michael Selleck, Liz Perl, Gary Urda, Colin Shields, Paula Amendolara, Seth Russo, Lance Fitzgerald, Marie Florio, Christopher Lynch, David Hillman, Ellie Hirschhorn, Adrian Norman, Sue Fleming, Adam Rothberg, Jeff Wilson, Elina Vaysbeyn, Cary Goldstein, Julia Prosser och Richard Rhorer.
Jag tackar återigen den oförliknelige Bob Barnett, min advokat och vägledare genom förlagsvärlden, med skicklig assistans av avtalsjuristen Michael O’Connor.
Något av det roligaste med arbetet på den här boken har varit chansen att träffa vänner och kolleger och tänka tillbaka på gamla tider. Jag tackar alla som har delat med sig av minnen, anteckningar och perspektiv: Caroline Adler, Dan Baer, Kris Balderston, De’Ara Balenger, Jeremy Bash, Dan Benaim, Dan Benjamin, Jarrett Blanc, Johnnie Carson, Sarah Davey, Alex Djerassi, Bob Einhorn, Dan Fleldman, Jeff Feltman, David Hale, Amos Hochstein, Fred Hof, Sarah Hurwitz, Jim Kennedy, Caitlin Klevorick, Ben Kobren, Harold Koh, Dan Kurz-Phelan, Capricia Marshall, Mike McFaul, Judith McHale, George Mitchell, Dick Mornignstar, Carlos Pascual, Nirav Patel, John Podesta, Mike Posner, Ben Rhodes, Alec Ross, Dennis Ross, Frank Ruggiero, Heather Samuelson, Tom Shannon, Andrew Shapiro, Anne-Marie Slaughter, Todd Stern, Puneet Talwar, Tomicah Tilleman, Melanne Verveer, Matthew Walsh och Ashley Woolheater. Tack också till Clarence Finney och hans flitiga arkivarier, och till John Hackett, Chuck Daris, Alden Fay, Behar Godani, Paul Hilburn, Chaniqua Nelson och de noggranna granskarna på utrikesdepartementet och Nationella säkerhetsrådet.
Jag hade turen att tjänstgöra jämsides med ett hängivet lag erfarna diplomater och ämbetsmän: biträdande utrikesministrarna Bill Burns, Jack Lew, Tom Nides och Jim Steinberg, FN-ambassadör Susan Rice, chefen för USAID Raj Shah, den globale aidssamordnaren Eric Goosby, chefen för MCC Daniel Yohannes och ordföranden och vd för OPIC Elizabeth Littlefield.
Jag kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta för hela S-familjen, bild 10, alltså de trogna tjänstemän som tar hand om utrikesministrar på ett så storartat sätt: Nima Abbaszadeh, Daniella Ballou-Aares, Courtney Beale, Christopher Bishop, Claire Coleman, Jen Davis, Linda Dewan, Sheila Dyson, Dan Fogarty, Lauren Jiloty, Brock Johnson, Neal Larkins, Joanne Laszczych, Laura Lucas, Joe Mcmanus, Lori McLean, Bernadette Meehan, Lawrence Randolph, Maria Sand, Jeannemarie Smith, Zia Syed, Noira Toiv och Alice Wells, liksom verkställande sekretariatet och det fantastiska Linjelaget.
Jag tackar den högsta ledningen på utrikesdepartementet, USAID, PEPFAR och MCC: Dave Adams, Tom Adams, Elizabeth Bagley, Joyce Barr, Rick Barton, John Bass, Bob Blake, Eric Boswell, Esther Brimmer, Bill Brownfield, Susan Burk, Piper Campbell, Philip Carter, Maura Connelly, Michael Corbin. Tom Countryman, Heidi Crebo-Rediker, P J Crowley, Lou CdeBaca, Ivo Daalder, Josh Daniel, Glyn Davies, Eileen Donahoe-Chamberlain, Jose Fernandez, Alonzo Fulgham, Phil Goldberg, David Goldwyn, Phil Gordon, Rose Gottemoeller, Marc Grossman, Michael Hammer, Lorraine Hariton, Judy Heumann, Christopher Hill, Bob Hormats, Rashad Hussain, Janice Jacobs, Roberta Jacobson, Bonnie Jenkins, Suzan Johnson Cook, Kerri-Ann Jones, Beth Jones, Paul Jones, Deelan Kelly, Ian Kelly, Laura Kennedy, Pat Kennedy, Robert King, Reta Jo Lewis, Carmen Lomellin, Princeton Lyman, Dawn McCall, Ken Merten, Steve Mull, Toria Nuland, Maria Otero, Farah Pandith, Nancy Powell, Lois Quam, Stephen Rapp, Julissa Reynoso, Anne Richard, John Robinson, Miguel Rodriguez, Hannah Rosenthal, Eric Schwartz, Barbara Shailor, Wendy Sherman, Dan Smith, Tara Sonenshine, Don Steinberg, Karen Stewart, Ann Stock, Ellen Tauscher, Linda Thomas-Greenfield, Arturo Valenzuela, Rich Verma, Phil Verveer, Jake Walles, Pamela White och Paul Wohlers.
Jag vill särskilt nämna de modiga och hängivna säkerhetsmän som höll mig och våra medarbetare världen runt trygga. Under min tid i departementet ledde Fred Ketchum och Kurt Olsson min säkerhetspatrull.
Under denna vandring har outtröttliga medhjälpare och rådgivare stött mig i arbetet på boken och allt annat jag har jäktat för att hinna med. Jag tackar Monique Aiken, Brynne Craig, Katie Dowd, Oscar Flores, Monica Hanley, Jen Klein, Madhuri Kommareddi, Yerka Jo, Marisa McAuliffe, Terri McCullough, Nick Merrill, Patti Miller, Thomas Moran, Ann O’Leary, Maura Pally, Shilpa Pesaru, Robert Russo, Marina Santos, Lona Valmoro och Rachel Vogelstein.
Mitt tack går än en gång till president Obama för att han satte sin lit till mig och gav mig tillfälle att företräda vårt land, och till vicepresident Biden och Nationella säkerhetsrådets stab för deras samarbete.
Till sist tackar jag som alltid Bill och Chelsea för ett års tålmodigt lyssnande och noggrann läsning av utkast efter utkast och för att de har hjälpt mig att destillera och klargöra fyra fullpackade år. Än en gång har de gett mig sitt stöd och sin kärlek, dessa ovärderliga gåvor.