En tid efter missfallet eller förlossningen kommer du att blöda en del och du kan ha en del smärtor i buken. Du kan också känna dig trött och nedstämd. Det är helt normalt när du har förlorat barnet du väntade. Rent fysiskt kommer det också hända en hel del i din kropp, till exempel uppstår det en såryta i livmoderväggen där moderkakan har suttit och därför kommer du att blöda under en period. Det är vanligt att blöda några dagar efter ett missfall, skrapning eller förlossning. Blödningslängden beror också på hur långt du kommit i graviditeten. Tänk dig att du är i vecka 7 när du får ett missfall. Då är livmodern fortfarande relativt liten och du kommer inte att blöda speciellt mycket eller länge. Om du är i vecka 35 har livmodern och moderkakan blivit betydligt större vilket innebär att sårytan efter moderkakan också är större. Därför kommer du antagligen att blöda kraftigare och under en längre tid innan livmodern har läkt helt och hållet. Det är normalt att blöda 3–12 dagar och under de sista dagarna övergår blödningen till att bli en mörkbrun flytning, avslag, som sakta kommer att avta. Det är normalt att ha avslag upp till 6–8 veckor.
När blödningen har upphört kan du i princip bli sexuellt aktiv och försöka bli gravid, men många rekommenderar att du ska få en vanlig menstruation innan du sätter igång att försöka bli med barn igen. Genom att få en menstruation har du större chans att sörja klart graviditeten som du förlorat. En del tycker att det är känns bra att låta kroppen komma igång av sig själv och vill avvakta en menstruation innan de sätter igång. Medan andra vill sätta igång så fort det inte finns någon infektionsrisk längre. Det innebär att så snart du slutat blöda kan du försöka bli gravid igen. Rent medicinskt finns det ingen fara eller risk för att försöka bli gravid när blödningarna upphört, men kom ihåg att det är bra om du har hunnit bearbeta det du har varit med om. Du behöver tid på dig rent känslomässigt för att landa i det som har hänt. Ofta är det också bra om du hinner få en menstruation, innan ni försöker bli gravida igen, eftersom det blir säkrare att datera nästa graviditet om det skulle uppstå eventuella blödningar eller andra komplikationer. Det finns inget som säger att det ena eller andra sättet är rätt eller fel. Det är bara du själv och din partner som kan veta vad som är rätt för er.
Efter ett missfall kommer livmodern att fortsätta att dra ihop sig eftersom den stöter ut allt innehåll som finns i livmodern. Smärtan kan upplevas olika från person till person. Hur ont det gör kan hänga ihop med hur smärttålig du är i vanliga fall. En del tål en hel del smärta medan andra har svårare att stå ut med smärta. Oavsett hur din inställning till smärta är ska du inte gå runt och ha ont i onödan. Gör det ont när livmodern drar ihop sig kan du ta någon form av smärtstillande tabletter och lägga något värmande över magen. Försök att vila så mycket som möjligt de första dagarna efter missfallet. Däremot behöver du inte vara stillasittande utan kan vara uppe och röra på dig, men försök att undvika tung fysisk prestation eftersom det kan påverka blödningen i livmodern.
Det är helt normalt att vara ledsen när du kommer hem efter ett missfall eller IUFD. Men det är precis lika normalt att inte vara ledsen. En del blir ledsna på en gång och gråter mycket medan för andra kan det ta ett tag innan de blir ledsna och de kan behöva försöka förstå vad de varit med om. Det som är viktigt är att inte pressa sig själv eller göra saker som du egentligen inte orkar eller vill. Försök att var snäll mot dig själv särskilt under de första dagarna när du kommer hem. Låt det få ta tid så att du hinner bli starkare innan du utsätter dig för situationer som du anser är jobbiga. Är du bjuden på fest eller middag, där det kommer finnas andra som väntar barn eller som har med sig spädbarn, är det okey att tacka nej. Stanna hemma i stället för att pressa dig själv till något som kan göra dig ledsen. Det är okey att vara ledsen ett tag och det är bara du själv som vet hur länge du vill vara ledsen.
Om du känner att tiden går och du fortsätter att känna dig ledsen eller nedstämd kan det hända att du behöver få hjälp att bearbeta det du varit med om. Du kan kontakta barnmorskemottagningen som du gick hos eller sjukhuset som du var i kontakt med i samband med ditt missfall eller IUFD. De hjälper dig att få kontakt med en kurator för uppföljande samtal. Det är vanligt att gå på ett par uppföljande samtal där du får en chans att prata igenom det som har hänt. Ibland räcker det med ett par samtal medan en del behöver få gå i samtal under en längre period. Du väljer själv om du vill gå tillsammans med din partner, om ni vill gå i några samtal tillsammans eller var och en för sig. Ofta vill kvinnan gå på fler samtal än partnern och ibland vill partnern få möjlighet att gå på ett par egna samtal. Det finns inga sätt som är mer eller mindre normala utan allt handlar om vad som passar just dig och din partner. Försök att inte lyssna till allmänna råd i er omgivning utan utgå utifrån era egna behov och försök tillgodose dem så att ni kan bli hjälpta i er egen sorgebearbetning.
Beroende på hur långt gången du är i din graviditet när den avstannar finns det en risk för att din kropp kommer att börja producera mjölk. Vanligtvis kommer mjölkproduktionen igång inom det första dygnet efter en förlossning. Den första mjölken som kommer kallas för råmjölk. Tyvärr har kroppen ingen inbyggd funktion som gör att den förstår om det finns ett levande barn eller inte. Kroppen förstår bara att det är dags att börja producera mjölk. Om din kropp börjar producera mjölk kan du få en medicin, i tablettform, som hjälper din kropp att stoppa produktionen, men det kan ta flera dagar och upp till några veckor innan mjölkproduktionen har upphört helt och hållet. Du får två tabletter som en engångsdos och som du måste ta inom 24 timmar efter förlossningen. Om det har gått mer än 24 timmar sedan förlossningen får du en 14-dagarskur med tabletter och du får ta en tablett på morgonen och en på kvällen. Båda preparaten har en hämmande effekt på det mjölkproducerande hormonet som heter prolaktin. Det är helt normalt om du blir ledsen när mjölken rinner till. Det kan vara en stor känslomässig belastning att brösten börjar spänna och att kroppen producerar mjölk utan att du har något barn att ge mjölken till. Om du får smärtor i brösten kan du försöka pumpa ut lite mjölk för att lätta på trycket i bröstet, men tänkt på att det samtidigt stimulerar kroppen att producera mer mjölk. Försök att hitta ett sätt som gör att det blir så lindrigt som möjligt för dig. För att minska risken för eventuell mjölkstockning kan du hålla brösten varma genom att lägga någon form av vaddering i bröstkupan, ha en varm tröja på dig och undvika att sitta i drag och att bli kall.
När livmodern har läkt och slutat blöda kommer kroppen att åter igen sätta igång med en ägglossning. Om det inte sker någon befruktning kommer du därefter få din första menstruation efter ditt missfall eller din förlossning. En del känner en lättnad när första mensen kommer och ser det som ett tecken på att kroppen är redo för en ny graviditet. Medan andra tycker precis tvärtom. Att det känns tungt eftersom det blir en påminnelse om att de inte är gravida längre. Bli inte förvånad om det dröjer längre att få din första menstruation än vad du räknat med. Det tar trots allt tid för livmodern att läka och komma igång igen. De första blödningarna kan också vara rikligare än tidigare, innehålla blodklumpar och du kan få menssmärta som är kraftigare än innan ditt missfall eller förlossning.