Lindberg svarar inte omedelbart och Emma väljer att cykla vidare med en hand på styret för att komma ikapp Josefin i folkmyllret. Vad har de egentligen på Jenny och vad finns det för tänkbart motiv? Om hon ligger bakom dåden är det stor risk att hon inte är färdig med det hon kommit hit för att göra. Annars borde hon väl inte fortsätta springa?
Äntligen hör Emma sin chefs röst. På kortast möjliga tid måste hon vinna tillbaka hans förtroende och få honom att lita på henne.
”Vi har gripit fel gärningsman.” Tydligare än så kan hon knappast bli.
Men hennes högljudda flåsande i luren och Lindbergs fördröjning innan han svarar gör Emma osäker på om han verkligen lyssnade.
”Så det är inte Johan Bäckström menar du? Är det ens möjligt att avgöra det efter ett enda kortfattat förhör?”
”Jag kände snabbt att han inte är med på noterna. Han är inte rätt man.”
Ingenstans finns Josefin och Emma förstår inte att det lilla försprång hon fick skulle ge ett så stort glapp. Men hon hejdades också av Shirin, vilket inte fanns med i beräkningen.
Lindberg harklar bara till svar.
”Nu vill jag att du lyssnar på mig”, ber hon. ”Johan såg genuint chockad ut när jag berättade om morden. När jag förstod att han måste vara oskyldig, lämnade jag bilen för att springa efter min syster. På vägen stötte jag på Shirin från Mission, och hon visade mig en bild på Jenny Sääf, som precis hade sprungit förbi. De fick ögonkontakt men Jenny hälsade aldrig på Shirin, trots att de känner varandra väl.”
”Är det hon som är på bilden som du skickade till mig alldeles nyss?”
”Just det. Och hon springer inte i sitt eget namn, eftersom hon inte fanns med på startlistan. Jag ringer Lennart Hansson och ber honom plocka fram vems startnummer hon har och ser till att han har koll på när den personen går i mål.”
”Varför skulle hon döda Måns och Viktoria?”
”Jag vet inte, förutom att det är kopplat till Mission såklart. Eftersom Jenny är tävlingslöpare och har valt att springa under falsk identitet, så har hon något att dölja. En inte alldeles för vild spekulation är också att det kan vara kopplat till Wilmas död. Hennes pappa hävdar att hon inte hoppade från klippan.”
”Borde inte Jenny ha gett sig på Wilmas pappa i så fall? Enligt utsagor är det väl han om någon som har forskat i fallet och kan ha hittat något som pekar ut Jenny?”
”Han säger att det är Måns som tog Wilmas liv.”
”Emma, jag blir inte klokare av det här och jag hör knappt vad du säger, eftersom du flåsar.”
”Det är några hundra meter kvar till mål. Förklaringen till att Jenny fortfarande springer kanske är så enkel som att hon inte har hittat alla sina offer än.”
”Det var kanske därför hon inte hälsade på Shirin, som skulle ha sprungit. Jenny kanske har letat efter henne eller också söker hon efter någon annan. Om du har rätt är det väldigt bråttom att haffa henne innan hon försvinner. Jag ser till att omdirigera piketen till Valhallavägen, utanför Stadion, och kalla på förstärkning.”
”Och jag tar mig vidare den sista biten och letar efter Jenny och min syster. Ibland är det en fördel att vara
civilklädd.”
Sedan ber hon Lindberg om en sak som får honom att protestera. Emma står på sig och hoppas att han är lika sympatisk som hon har uppfattat honom.
”Klart slut”, säger han bestämt och hon sänker komradion och ökar tempot på cykeln.
När Emma svänger upp på Sturegatan blir hon medveten om att alla stirrar på henne. Inte för att hon bryr sig men hon kan förstå att det kan tyckas märkligt att någon cyklar mitt i banan. Det är en omöjlig uppgift att hitta Jenny, eftersom nummerlappen sitter på framsidan. Snart kommer hon att gå i mål och åka hem till sig. Men lyckas hon med det så kommer polisen att vänta utanför hennes hem istället. Inte en chans i världen att Jenny ska klara sig undan detta, men det är bäst om hon får tro det så att hon inte flyr någonstans. Det kanske är som Lindberg säger, att Jenny sökt efter Shirin och därför reagerade som hon gjorde när hon såg att Shirin inte sprang. Kanske var Shirin tänkt som ett av offren. Jenny måste ha letat förgäves efter kompisen som valde att hoppa av maran i sista
minuten.
Längre upp i backen ser Emma en långhårig kvinna med vaggande löpstil. Det är ingen tvekan om vem det är. Emma skyndar på så snabbt hon bara kan och hör samtidigt hur polissirenerna närmar sig. Nu är det bara en tidsfråga innan Jenny har sprungit sitt sista steg.