Smålands Jerusalem

Jönköping är Smålands Jerusalem och redan i tidiga tonår börjar Sigrid springa på gudstjänster i Sofia och Kristina kyrka. Men även i frikyrkor och hos Frälsningsarmén. Hon lyssnar, vill lära sig att agitera. Samtidigt är hon nyfiken, en sökande ung människa.

På torget vittnar en grånad frälsningssoldat: ”Jag tackar Dig Gud, att Du är densamme i dag som i går. Du är alltid densamme.” Armén blåser på och alla jublar: ”Han är likadan i dag. Han är likadan i dag.”

”Det eviga rännandet på alla möjliga möten och lokaler. Vem vet vad hon får höra och hur mycket hon tar efter.”

Det är sent på kvällen och Sigrids föräldrar tror att hon sover. Det gör hon inte. Hon ligger i utdragssoffan bredvid lillasyster Mimmi och lyssnar.

”Det brukar alltid finnas ett svart får i varje familj”, säger hennes far.

Sigrid biter i lakanet så att de inte ska höra hennes ilskna gråt. Att vara ett svart får, det förstår hon hur hemskt det är. Hon har hört folk prata, både om den ena och den andra.

Vad hade Sigrid och hennes bästa väninna, Karin Lindgren, gjort? Jo, de hade varit på kvällsmöte i Immanuelskyrkan, där församlingen före påsk läste om Jesu lidandes historia. Den gamle predikanten hade talat om Jesus inför sina domare. Sigrid var gripen, tyckte att predikanten talade som om han själv känt, genom märg och ben, hur svårt det var.

Och Jesus: ”Han svarade icke ett ord!”

Sigrid och Karin tittade på varandra, kramade varandras hand hårt – det, just det var något för dem. Att inte försvara sig, inte svara med ett enda ord!

Var Jesus den förste socialisten? ”Ja, det var han”, säger skräddare Johansson. Sigrids far tror honom inte. Han anser att ”hårda öden och stränga gudar” ska göra urvalet av de livsdugliga, av de människor som ska bli någonting i samhället. Det är ett kretslopp som människor är dömda att genomgå och som politiker inte får fuska i. Han har samma inställning till de troende och ”läsarna”, som till arbetarrörelsen. De är alla ”dom nya herrarna” som själva vill komma sig upp och leva på arbetarna.

Karin Lindgren och Sigrid förblir vänner genom hela livet.

Att vara agitator och samtidigt göra som Jesus – tiga, inte försvara sig. Hur går det ihop? Det gör det inte, det blir en konflikt inom Sigrid som får konsekvenser i hennes liv. Ibland är det enkelt: Högerns argument mot demokrati och allmän rösträtt, de eldar bara på henne. Deras åsikt är att bara den som har förmögenhet eller en viss inkomst ska ha rösträtt eftersom han har tid och intresse att sätta sig in i samhällsfrågorna. Och omvänt: Det har inte arbetare eftersom de måste ägna hela sin tid åt arbete. Sådana högerargument ger Sigrid bara mer energi.

Nej, det svåraste är motståndet från hennes far. Han som hon kan göra sjuk i hjärtat av vrede. Han som hon beundrar och älskar.