Sigrid tillbringade alltså sommaren 1931 med Bengt. Den 20 december samma år skriver hon i sin dagbok att Bengt ”äter jul” hos dem. Hur står Sven ut?
Det gör han inte. Jag pusslar ihop en brevväxling utifrån alla brev jag har hittat i Felixtorp. Bengt anklagar Sven för att förkorta Sigrids liv genom att ”framkalla ett extremt slitage på hennes hjärta”. Sigrid tillhör den typ av människor som kan dödas av sådant som obehagligt påverkar själen: Orättvisa, grymhet, brutalitet eller dylikt, påpekar han.
Bengt har också märkt att ”Sigrid kan bli så våldsamt psykiskt påverkad att hennes medvetande grumlas, så att en antydan till, snart övergående, sinnesförvirring kan uppstå”. Det finns risk för sinnessjukdom, hävdar han i egenskap av läkare.
På detta svarar Sven:
Norrköping den 21 november 1932
Bengt.
[…] Du kan väl inte neka till att jag blivit jagad nu i flera år dag ut och dag in – ja ibland i min olycka t.o.m. kl två, tre på natten. Du måtte vara oerhört säker på din sak att placera mig bland de äktenskapliga djävlarna för att våga tro att hela ditt ingripande i det som en gång var vårt liv Sigrids och mitt har varit till nytta för Sigrids hjärta, som det ju framförallt gäller att vårda, när det gäller mig. Nå om det nu är så, din kärlek är kanske ärligt blind eller tarvligt opportunt blind, skulle du då inte möjligen ändå vara lite försiktig med att kasta första stenen.
[…] för all del fältet är öppet för dig att ”förklara” vem jag egentligen är. Glöm då inte i alla fall att berätta att jag förra julen satt mol ensam i mitt eget hem, och för att skydda Sigrid vågade jag ej visa mig ute på staden. Och under tiden firade Ni jul. Ja jag kan berätta att jag på julaftonen nästan blev galen och måste gå till min skola för att inte i vanvett slå sönder det som en gång trots olyckor var ett hem. Och du har alltid varit framme vid alla helger – tack vare min olycksaliga oförmåga att ej kunna planera mycket arbete, på grund av ständig ångest och ånger har jag ej förmått samla mig till planer. Då har du varit ”den räddande ängeln”. Har du någon gång sänt en tanke till mig, när du har setat vid ratten och fört bort den som jag älskar. Det har då ej kommit till synes och då får du ej förundra dig över att agget, elakheten och bitterheten blivit mig övermäktiga och jag har dukat under och varit hård och hånfull – inte mot dig – men tyvärr mot Sigrid.
Jag undrar om du kommer ihåg, att jag fick sitta hemma en sommar, när du for ut i världen med Sigrid. Det håller på att utbilda sig en legend, att jag skulle haft tid för mitt arbetes skull att följa med. Men du och Sigrid med för den delen får ursäkta att den enda borg jag ännu har att försvara och leva i det är mitt arbete och där tål jag icke några lögner. Jag slet då och sliter nu och försöker hålla mig uppe med det.
I somras fyra dagar i Viken och så kom du och jag fick stå på vägen och se er fara. Hur är du egentligen skapt, att du vågar kasta första stenen. […] Din kärlek kan och vill jag icke smutsa, men den ger dig inte rätt vore du så den störste av läkare att stena min kärlek. Du glömmer kort sagt att även jag har ett hjärta men inte i medicinsk mening utan i den vanliga meningen som medmänniskor använda detta ord. Men glöm det inte genom hela livet!
Sven
Sigrids mor vädjar på ett litet kort: ”Min lilla Sigrid var inte kall emot Sven! Tänk på det, du vet inte vad du mister du får nog så Gott igen. Han giver vad du behöver.”
Sigrid praktiserar Ellen Keys teorier om kärleken. Jag förstår Svens förtvivlan. Den fria kärleken är svår i praktiken.
Sven skriver till henne:
Det måste finnas någon gräns även för det lidande du bereder mig. Är du så samvetslös, att du fordrar att jag skall samtidigt ta på mig allt ont som sker mellan oss och sedan kasta mig i ansiktet, att jag på ett fint sätt skall se, bedöma, och finna mig i att en främmande man stjäl allt ifrån mig i ditt hjärta, ja då måste jag säga, att du djupast i din själ är en annan än den jag trott dig vara och av kärlek till vilken jag utstått alla kval som ryms i ett människohjärta. Jag förstår att dessa mina ord inte kan ha någon verkan då de komma från mig, din man, inbegreppet av allt lågt och tarvligt. Men finnes ändå inte något enda ögonblick en röst som talar i ditt inre, som säger dig, att den kärlek som du ny bär i ditt hjärta, den bär underliga frukter.
Sven har skrivit på baksidan av en inbjudan till ett föredrag. Ämnet för föredraget är ”Den nya krigföringskonsten och dess konsekvenser”.