Var står de svenska kvinnorna?

När jag läser Morgonbris från början av 1930-talet förstår jag att oron är stor. Var står de svenska kvinnorna?

Hulda Flood, som på baksidan har dedicerat bilden: ”Till tyrannen Sigrid.”

Hulda Flood, ledamot i socialdemokratiska partistyrelsen, skriver i Morgonbris septembernummer 1933:

Talrika erfarenheter säger mig, att det tarvas en outtröttlig upplysningsverksamhet bland kvinnorna, om vi ska kunna känna oss lugna för att inte vad som hänt i Tyskland ska hända även här, om vi ställas inför en liknande påfrestning.

[…] Det kan bli på kvinnorna det beror om demokratien skall kunna bevaras. Och i så fall vilar ansvaret tungt på oss alla, som äro medvetna om vad tiden kräver av kvinnorna.

Vad tycker Sigrid? I Morgonbris julnummer 1933 skriver hon om den nazistiska propagandan. Om dess agitation mot arbetarrörelsen, där temat är familjens höga ställning i den nya staten.

Familjen är en helig institution och dess ingredienser man, hustru och barn, skola var för sig behandlas för sin uppgift att ingå i det stora och aktade, som kallas familj, vars boplats, verksamhetsfält och heliga rum är hemmet, det gamla goda germanska hemmet, urkälla för uppfostran, utbildning och samhällsarbete.

Så lyder i förtätad form den nazistiska texten om familjen, konstaterar Sigrid. Denna text förkunnas nu för tusen och åter tusen tyska kvinnor och ungdomar. Hur bemöter socialdemokratin denna agitation?

”Man skulle kort och gott kunna säga: Den skrattar eller talar om något annat”, skriver Sigrid. Det är kanske rättvist att skratta – men det är oförlåtligt dålig taktik. I stället krävs en positiv motaktion. Sigrid formulerar den så här:

Vi tro väl, att världen måste besinna sig inför gamla och heliga värden. Vi tro, att den i en orolig, jäktande tid måste vända åter till hemmet, till det personliga livets värnande, till det heliga i familjen. Men vi tro icke, att detta besinnande och återvändande sker genom att behålla gamla orättvisor i egendomsfördelning och arbetets betalning eller gamla omotiverade privilegier för vissa klasser och stånd. Vi tro icke, att våld och strid mellan klasser och folk för till frid på jorden.

Vi tro, att människorna måste gå nya vägar för att ordna sin försörjning och familjelivets och hemmets bestånd.

Men de nya vägarna måste beträdas under aktning och tillämpning av gamla beprövade sanningar och principer för mänsklig samlevnad.

Då skall en gång icke våld, otillräcklighet och oklokhet skymma eller undantränga det personliga livet, det som varje kvinna och man behöver för att få lycka och mening i sitt liv. Då skall det heliga i familjen, i hemmet få vara heligt och livsgivande för människors barn.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka Sigrid. Ger hon delvis Hitler rätt i detta att man ska vända åter till hemmet? Eller är det inflytandet från Ellen Key som kommer fram? Hennes tankar om ”mödrandet”?

Tur att Ellen Key dog 1926 och inte hann uppleva 1930-talet. Enligt henne skulle det ju inte bli fler krig – om bara kvinnorna fick rösträtt. Själv undrar jag om jag kanske är offer för en propagandamyt? Jag har alltid betraktat nazismen som en manlig rörelse.