Adam Palmer backade undan och betraktade spelarna som trängdes framför honom som färgglada spelkort i en kortlek. Som vanligt lade han inte märke till de uppskattande blickarna från kvinnor i alla möjliga åldrar, både gifta och ogifta.
Hans affärsgäster hade villigt låtit sig fångas in av Fru Fortuna vid ett av spelborden här på Aucklands Sky City Casino och satt med blickarna fixerade vid croupierns händer som om deras liv hängde på det. Kvällen hade gått alldeles strålande så här långt och Adam borde vara belåten.
Men det var han inte.
Det störde honom fortfarande att hans sekreterare, Lainey Delacorte, hade varit upptagen på annat håll i kväll. Sedan när hade hon börjat sätta fritiden framför jobbet? Det hade inte skett en enda gång tidigare under de två och ett halvt år som hon hade arbetat åt honom, och han hade kommit att ta för givet att hon alltid var tillgänglig.
Äntligen hade han hittat en sekreterare med en arbetsmoral som motsvarade hans egen. Den till och med överträffade hans ibland, konstaterade han och mindes alla gånger han kommit in på kontoret på morgonen och upptäckt att Lainey redan var där, redo med en kopp av hans specialkaffe och de internationella dagstidningar han tyckte om att inleda varje arbetsdag med.
Han kunde verkligen ha behövt henne här i kväll, så att hon kunde se till att hans klienters, och särskilt deras fruars, behov blev tillgodosedda snabbt och effektivt. Erfarenheten hade lärt honom hur viktigt det var att hålla sina kunder på gott humör. När Adam Palmer uppvaktade ett företag såg han alltid till att först närma sig de personer som satt på makten, och på det området hade Lainey blivit hans hemliga vapen.
Hon hade den sällsynta förmågan att på sitt eget diskreta sätt få alla på gott humör, oavsett om det gällde den mest envise vd eller hans tevespelsberoende barnbarn. Hennes orubbliga lugn i alla situationer ingav förtroende och fick folk att berätta saker för henne. På så sätt fick Adam tillgång till information han annars inte skulle ha haft, information som vid förhandlingar gav honom möjlighet att lägga fram starka förslag som gynnade alla parter. Fast mest honom själv, naturligtvis.
Jäklar vad han saknade henne här i kväll.
En rörelse på andra sidan rummet fångade hans blick. En glimt av rött, en skymt av varmt glödande solbränd hy och glänsande brunt hår med inslag av koppar.
Adams inre radar zoomade direkt in på kvinnan. Lång och elegant rörde hon sig bort från honom med graciösa rörelser som kändes vagt bekanta. Han bad tyst att hon skulle vända sig om, så att han kunde se om framsidan var lika lockande som baksidan. Så att han kunde se om han kände igen henne.
Även om kroppen automatiskt hade reagerat på henne så fort hon kom in i rummet, var han säker på att de inte hade varit nakna tillsammans förut. Hon var inte hans typ. Adam föredrog små nätta brunetter, den typ av kvinnor som såg ut att behöva beskyddas av en lång, stark och självsäker man som han. Kvinnan i rött tillhörde definitivt inte den gruppen. Han studerade skorna hon hade på sig och kom fram till att hon nog var lika lång som han om man räknade med klackarna. Märkligt nog kändes tanken riktigt tilltalande.
Inte förde hon sig som någon som behövde beskydd heller. Hon såg snarare ut som någon som kunde välja och vraka bland allt som livet hade att erbjuda.
Adam njöt av känslorna som vaknade i kroppen, kände jaktens spänning växa, och med den förhoppningen om ett tillfredsställande slut på kvällen. Den utsökta klänningen smekte följsamt kvinnans kurvor och det krävdes inte mycket fantasi för att ana hur ljuvligt det skulle vara att utforska det som doldes under den, centimeter för centimeter. Till exempel i den lägenhet han höll sig med i stan för just sådana här tillfällen.
Fingrarna slöt sig hårdare om whiskyglaset. Adam älskade kvinnor – varje nyans, varje liten egenhet och varje ny upptäckt. Tyvärr slutade det inte alltid precis som han ville. Det var inte alla som kunde hantera ett öppet förhållande, vilket var den enda sorts förhållande han någonsin hade varit intresserad av. Fast varför tänka på hur det skulle sluta redan nu? För ögonblicket var han mer intresserad av hur det skulle börja. Det var månader sedan han gav sig hän åt någonting mer avancerat än en artig flört och han var definitivt sugen på mer.
Begravningen han deltog i förra månaden, då man tog farväl av hans favoritlärares bortgångna hustru, hade gjort klart för honom hur isolerad han faktiskt hade blivit. Att han saknade någonting. Gamle Woodley hade sett ut som om han hade förlorat det allra viktigaste i sitt liv när hans fru dog. Visst hade han hållit skenet uppe, men Adam hade känt på sig att den välbekanta balanserade ytan hade dolt en ocean av djupaste sorg. Ändå hade han känt sig avundsjuk på Woodley, som trots bedrövelsen i alla fall hade fått uppleva och dela den sortens kärlek och glädje i sitt liv. Tillgivenheten och värmen som gjorde två människor till ett par. Han betvivlade starkt att han själv någonsin skulle känna att han hörde ihop med någon på det viset.
På andra sidan rummet minglade kvinnan i rött med de andra gästerna. Adam följde henne som trollbunden med blicken. Hur skulle hon vara i sängen? undrade han. Äventyrslysten? Kul? Eller kanske loj men glödande het med tanke på hur sensuellt och elegant hon rörde sig genom rummet?
Han smuttade på whiskyn och lät den lena maltdryckens hetta rulla runt på tungan innan han svalde. Hur det låg till med den saken skulle han snart ta reda på. Han ställde ifrån sig glaset på bardisken och började röra sig mot henne. Det var dags att presentera sig.
Halvvägs genom rummet hejdade han sig och grimaserade föraktfullt när en kort och satt man dök upp vid sidan av kvinnan och tog hennes arm under sin. Lee Ling. Den typen strök omkring i vattnen här som en vithaj, ständigt ute efter nya byten. Ingenting alltför uppenbart naturligtvis, för då skulle han genast bli svartlistad överallt. Men alla med lite insikt i kasinovärlden visste att om man var i behov av några tusen extra framåt kvällens slut så var det Ling man skulle vända sig till.
Adam svalde besvikelsen. Det var bara en sorts kvinna som frivilligt skulle visa sig offentligt med Lee Ling och den sorten hade han inget intresse av. Besviket började han vända sig bort, när kvinnan plötsligt vred på huvudet mot sin partner. Hennes ansikte, som tidigare varit dolt bakom det vackra håret, var ett han omedelbart kände igen.
Blodet frös till is i ådrorna. Lainey? Vad tusan gjorde hon här? Framför allt, vad gjorde hon där med Ling?
Åtråns pyrande glöd övergick snabbt i flammande vrede. Om folk fick för sig att Palmer Enterprises hade någon sorts koppling till en man som Lee Ling skulle det kunna äventyra de förhandlingar den här kvällen var tänkt att bereda marken för. Det visste Lainey mycket väl. Så vad i helsike höll hon på med som hängde på Lings arm som om hon hörde hemma där? Särskilt klädd på det där viset.
Paret vände sig om och Adam drog efter andan. Laineys klänning var mycket riktigt lika inbjudande framifrån som bakifrån. Axelband tunna som spindelväv trotsade fysikens lagar och bar upp ett elegant format pärlbroderat klänningsliv som slöt sig tätt om hennes fylliga bröst.
Vem hade kunnat ana att hon gick och gömde på en figur som den där? Han kunde inte sluta stirra. Herregud, om hon klädde sig så där på kontoret skulle han aldrig få något arbete gjort. Och håret sedan. Adam upptäckte att han automatiskt hade knutit händerna vid sidorna, som för att hindra sig från att begrava fingrarna i de bronsfärgade sidenlockar hon till vardags samlade i en knut bak i nacken.
Det var som om hon var två helt olika människor. Förförerskan, som fick begäret att löpa amok genom kroppen, och hans arbetsmyra till sekreterare, som villigt höll sig i bakgrunden på jobbet.
Jobb. Tanken träffade honom som kallvatten från en högtrycksspruta. Hon borde vara här och jobba i kväll. Åt honom. Inte glida omkring med en skojare som Ling.
Det omaka paret rörde sig långsamt åt hans håll, stannade här och där medan Ling växlade några ord med andra gäster. På jakt efter lätta byten, gissade Adam med en bitter smak i munnen. Han spelade själv ibland, ägnade sig åt vadslagning, tog kalkylerade risker. Men den inbitne spelarens liv av tillfälliga toppar och djupa dalar var ingenting för honom. Det var den sortens män, spelmissbrukarna, som Ling och andra likasinnade gjorde sig sina förmögenheter på.
Han svepte med blicken över Lainey igen. Vem var hon egentligen när hon klev ur rollen som hans trogna sekreterare? Det tänkte han strax ta reda på.
Det märktes direkt när hon fick syn på honom, för de smaragdgröna ögonen spärrades upp tills de nästan bara bestod av mörka pupiller. Smaragdgröna? Hon hade väl bruna ögon? Helt vanliga, inte särskilt speciella bruna ögon. Var ingenting han trodde att han visste om henne sant, inte ens hennes ögonfärg?
Adam bet ihop och påminde sig att inte låta ilskan synas.
Vad mer hade Lainey Delacorte ljugit för honom om? Hon var hans högra hand och plötsligt måste han börja undra om den handen höll en kniv bakom ryggen. Kunde hon vara ute efter att sälja Palmer Enterprises affärshemligheter till högstbjudande? Sådant hade hänt förr. Hade hennes lojalitet hela tiden kanske bara varit en fasad?
De två kom allt närmare och han kunde se rädslan i hennes spända ansikte när konfrontationen blev allt svårare att undvika. Han kunde se hennes hand sluta sig hårdare om Lings kavajärm. Adam log tunt. Lee Ling skulle inte kunna hindra honom från att kräva svar på en del frågor.
Han steg fram och nickade kort. – Ling.
– Ah, mr Palmer. Allt väl denna strålande kväll?
Ockraren studerade honom beräknande och försökte säkert räkna ut om Adam kunde tänkas behöva hans tjänster.
– Jag kan inte klaga. Ling, ska du inte presentera mig för din …?
Adam lät avsiktligt meningen bli hängande i luften och såg det blixtra grönt när Lainey reagerade på hans noggrant avvägda förolämpning.
– Naturligtvis. Miss Lainey Delacorte, får jag presentera Adam Palmer. Ling distraherades av en man som dök upp intill honom och sa någonting med dämpad röst. – Ursäkta, kan jag lämna miss Delacorte i dina trygga händer för ett ögonblick? Affärer – du vet hur det är.
Adam litade inte på att han skulle kunna kontrollera sig om han sa någonting, så han nickade bara tyst.
*
Lainey kände sig mycket illa till mods och skiftade över vikten till andra foten. Av alla hon inte hade velat stöta på i kväll stod hennes chef definitivt högst på listan. Hon vek undan med blicken och sökte desperat efter någon sorts förklaring som skulle kunna ta udden av vreden hon sett i hans genomträngande isblå blick.
– Så det var Ling du var upptagen med i kväll? inledde Adam skarpt.
Han gick rakt på sak som vanligt. Lainey tog ett djupt andetag och samlade sig så gott hon kunde.
– Det stämmer, ja.
Att det här var någonting hon hade tvingats till genom utpressning kunde hon inte avslöja för någon.
– Det är mig du arbetar för, inte honom.
– Vem har sagt att jag arbetar åt honom?
Adam fnös föraktfullt, ett föga elegant ljud som hon aldrig hört från honom förut.
– Snälla du, förolämpa inte min intelligens genom att försöka påstå att ni två är tillsammans. Jag vet exakt vem Ling är och hur han försörjer sig. Vad jag vill veta är hur du passar in i det.
– Jag arbetar åt dig mellan nio och sex, måndag till fredag, och jag skulle säga att jag sköter mitt jobb väl, eller hur? Jag vill inte verka oartig, men vad jag gör utanför de timmarna har du faktiskt inte med att göra. Det är helt och hållet min ensak.
Lainey tvingade sig att inte backa undan när Adam klev närmare. Kombinationen av trä och citrus från hans rakvatten fick det att kittla i näsan, fick henne att vilja andas in djupt av hans varma doft. Hon stod emot impulsen. Han var hennes chef. De hade aldrig klivit över den gränsen förut och hon tänkte inte göra det nu. Särskilt inte nu, när hon behövde lönen mer än någonsin.
– Tänk om jag vill göra det till min angelägenhet då? sa han lågt.
Luften vibrerade mellan dem.
– I så fall får du väl förbereda dig på att bli besviken, antar jag.
Hon vände sig bort från honom och tittade efter Ling. Vem hade trott att hon faktiskt skulle bli glad över att se honom vara på väg tillbaka till dem, så att han kunde rädda henne från en man hon alltid hade beundrat? Det var märkligt att hon och Adam kunde arbeta tillsammans dag ut och dag in, ibland råka röra vid varandra, ibland stå till och med ännu närmare varandra än de nyss hade gjort, utan att hon någonsin hade känt någonting speciellt för honom tidigare. Bortsett från den respekt han förtjänade som hennes arbetsgivare och en av Nya Zeelands skarpaste affärshjärnor.
Men i kväll, här, nu. Herregud, det här var någonting helt annat.
Hon hade känt sig spritt språngande naken när deras blickar möttes nyss. Hon hade känt hettan mot kroppen när Adam studerade vad hon hade på sig, hur hon såg ut. Det hade kommit som en chock för henne hur häftigt kroppen reagerade på honom – hur huden plötsligt hade känts för trång, hur vågor av åtrå hade strålat ut från hennes mittpunkt. Hon hade alltid tyckt att han såg bra ut, vem skulle kunna säga någonting annat? Men hon hade också alltid vägrat medge hur attraherad hon var av honom. Fram till nu.
Hennes chef såg inte särskilt belåten ut över vad hon just hade sagt, men vad kunde han göra? Han hade ingen rätt att bestämma över vad hon gjorde när hon var ledig och hon ansträngde sig hårt på jobbet för att se till att han aldrig hade någonting att klaga på där. Hennes jobb borde väl inte vara i farozonen bara för att han hade råkat få se henne här tillsammans med Lee?
Adam hade också lagt märke till att Lee var på väg tillbaka. Han rynkade ögonbrynen och gav henne en mörk blick.
– Tro inte att det här är över, Lainey. Du är skyldig mig en förklaring och den ska jag ha. I morgon bitti.
Med en lätt rysning såg hon honom snurra runt och styra stegen mot ett av spelborden, där hon kände igen deras europeiska besökare som hade anlänt tidigare på dagen. Hon borde ha anat att han skulle kunna dyka upp här med dem, och hon borde därför ha försökt avstyra träffen med Ling. Fast Lainey visste samtidigt att det enda som skulle ha kunnat få Ling att släppa henne i kväll skulle ha varit om hon var allvarligt sjuk. Det var för mycket pengar som stod på spel och hon hade trots allt lovat att se till att han fick dem.
Hon fick till ett leende, tog Lings arm igen för att gå ytterligare ett varv runt rummet och önskade, inte för första gången, att hon inte hade gett efter för hans påtryckningar. Pengarna var en sak, men det här, hur han förväntade sig att hon skulle bete sig inför hans klienter, det var någonting helt annat.
Kvällen sträckte ut sig framför henne, lång som en livstidsdom, och tankarna på nästa morgons möte med Adam skulle garanterat se till att hon inte fick sova någonting i natt.