De stannade vid Urupukapuka Island för att äta lunch. Sandstranden lyste gyllene i solen och besättningen åkte över med partytält i tyg, bord och stolar. När de var klara med förberedelserna slog sig Adam, Lainey och deras gäster ner med var sin drink före maten.
Han betraktade Lainey över kanten på glaset medan hon överöste deras tjeckiska gäster med frågor om deras familjer och hemland. Hon var en gåta, den här kvinnan, det var ett som var säkert. På dagen var hon den perfekta värdinnan och den perfekta sekreteraren. Lugn, mångsidig, effektiv. Men på natten blev hon någon annan. Då förvandlades hon till en kvinna som kunde tänka sig att gå ut tillsammans med Lee Ling. En kvinna som hade lyckats dra på sig så stora skulder att en man som Ling ens kunde komma nära henne. På natten var hon en fresterska, sexig, lockande, eggande. Och han var tvungen att erkänna det – han ville ha den Lainey. Han åtrådde hennes så häftigt att det värkte i magen.
Adam bytte ställning på stolen, obehaglig till mods, och sträckte sig efter ett glas mineralvatten. Han måste reda ut vem Lainey egentligen var, vilken av de två kvinnorna som var äkta. För medan den ena av dem såg till att hans företag fungerade smidigt och effektivt, var den andra ett allvarligt hot mot Palmer Enterprises själva existens. Lainey hade tillgång till mängder av information som deras konkurrenter skulle kunna ha stor nytta av. Tänk om hon var skyldig tillräckligt mycket pengar för att någon skulle kunna locka henne att sälja de hemligheterna till någon som Josh Tremont? Tänk om hon redan stod på Tremont Corporations avlöningslista? Kunde hennes spelberoende redan ha övertrumfat hennes lojalitet mot företaget? Mot honom?
Logiken sa honom att det knappast var sannolikt. Ling hade inte verkat ha någon aning om att Lainey arbetade åt honom när han stötte på dem tillsammans i måndags kväll. Kanske var det bara så att hon helt enkelt var skyldig en massa pengar.
Adam hade plötsligt helt tappat aptiten. Han hade en bitter smak i munnen som ingenting annat än sanningen skulle kunna skölja bort.
*
Väl tillbaka på land drog sig deras gäster tillbaka till sina respektive villor ett par timmar. Planen var att mötas för en fördrink igen framåt kvällen innan de tog färjan över till Paihia för att äta middag på en av de lokala restaurangerna.
Lainey och Adam stod och väntade på sina gäster på verandan när Lainey plötsligt skrattade lågt.
– Vad är det?
– Det är tur att vi bara är här över helgen. Om jag fortsatte äta så här skulle jag bli stor som ett hus på nolltid.
Han svepte med blicken över henne. Sög i sig hur hennes fylliga bröst pressade mot den mångfärgade klänningens flortunna tyglager, klänningen som elegant föll över hennes kurviga höfter och ner till strax under knäna. Den skrek inte ut sex så som den röda på kasinot hade gjort, men den fick honom att åtrå henne precis lika mycket. Hon var en sanslöst attraktiv kvinna när hon lät bli att ha på sig de där trista dräkterna hon alltid hade på kontoret.
– Du har nog ingenting att oroa dig för, Lainey. Han tystnade och väntade tills han visste att hon var väldigt medveten om hans uppskattande blickar. – Jag skulle snarare säga att du är helt perfekt som du är.
– Tack, sa hon och tittade blygt ner.
Adam gillade rodnaden som spred sig upp över hennes runda bröst tills den nådde halsen och kinderna. Det kunde vara bra att veta att han kunde få henne ur balans med bara en blick och en kommentar, och det var tilltalande att hon fortfarande kunde rodna. Det slog honom att det inte precis var ett drag han skulle ha associerat med kvinnan i den röda klänningen. Det verkade ungefär lika sannolikt att den kvinnan skulle rodna som att hon skulle ta på sig ett par vita bomullstrosor. Det var i alla fall känslan han hade fått när hon gled fram genom rummet.
Men den Lainey han kände från kontoret var en reserverad figur. Betydligt mera lik kvinnan som stod framför honom just nu, även om kläderna hon hade på sig i kväll var klart mer i hans smak. Varken för tråkiga eller för avslöjande, utan precis lagom för att ge en antydan om någonting väldigt lockande.
Adam lutade sig mot verandaräcket och såg på medan Lainey plockade fram glas och förberedde drinkarna borta vid baren. Hon tyckte inte om att hamna i centrum. Konstigt. Den röda klänningen hon haft på sig på kasinot gick inte alls ihop med den stilfulla kvinnan där borta. Det gjorde honom påmind om att han egentligen visste väldigt lite om hennes privatliv. Inte för att han brukade snoka i sina anställdas privata angelägenheter, men nu var hans nyfikenhet väckt och han ville veta mer.
Kvällen blev lyckad och avslutades med en behaglig promenad längs Paihias sjösida innan de tog färjan tillbaka till Russell. De hade just sagt god natt till paren Pesek och Schuster och Lainey var redan på väg mot sitt sovrum när Adam till hennes förvåning ställde sig framför henne och lade handen på hennes arm.
– Vart är du på väg? frågade han.
– Till mitt rum.
Deras långa båttur i kombination med den ständiga spänning det innebar för henne att befinna sig i närheten av Adam hade helt sugit musten ur henne. Hon var definitivt i behov av ett par timmar för sig själv innan hon gick och lade sig.
– Det är för tidigt att gå och lägga sig. Kom och ta en drink med mig på verandan i stället.
Lainey svalde irritationen och påminde sig om att han faktiskt betalade bra för att hon skulle hålla honom sällskap. Vad hon ville eller inte ville fick stå tillbaka en stund.
– Om du insisterar, svarade hon så kyligt hon kunde utan att låta direkt oförskämd.
Hon gick före ut på den stora verandan. Poolbelysningen var på och vattnet glödde och skimrade turkost och lockande. Det skulle ha varit rent himmelskt att simma några längder innan hon gick och lade sig, känna det sidenlena vattnet smeka kroppen. Det kanske skulle ha kunnat hjälpa henne att slappna av.
– Vad får jag bjuda på? Konjak? frågade Adam och skingrade hennes tankar.
– Tack, det blir bra.
– Värst så artig man kan låta då, retades Adam mjukt. Det är intressant med tanke på att någonting säger mig att du helst skulle vilja vara allt annat än artig mot mig just nu.
– Du är min chef. Du har betalat mig för att jag ska vara här. Varför skulle jag vara någonting annat än artig? Vi har redan slagit fast att jag behöver mitt jobb väldigt väl.
– Ja, men vi har inte diskuterat exakt varför du gör det.
Han gick över trädäcket med ett par konjakskupor i händerna. När han räckte henne den ena darrade Lainey till när deras fingrar nuddade vid varandra. Det pirrade till i armen av någonting hon inte ville kännas vid. Hon hade känt likadant tidigare på dagen, när han drog upp dragkedjan på hennes våtdräkt. Samma plötsliga stöt av begär, som en elektrisk chock genom kroppen.
Adam hade kommit med en massa antydningar och han hade placerat dem i samma sovrum. Var allt det här bara någon form av test, eller ville han verkligen ha henne?
Hon lyfte kristallkupan till läpparna och lät lite av den bärnstensfärgade vätskan leta sig fram över tungan och ner i halsen.
– Säg mig, Lainey, varför är det här jobbet så viktigt för dig?
– Det är ingenting konstigt med det, svarade hon undvikande. Jag trivs med det och jag är bra på det jag gör.
– Varför är du i så fall villig att ta risken att bli av med det?
En iskall hand grep om hennes hjärta när hon uppfattade tonen i hans röst.
– Bli av med det? Hur då?
– Genom att umgås med en man som Ling.
– Adam, jag trodde att vi redan hade kommit fram till att du faktiskt inte har att göra med vem jag umgås med på fritiden.
– Men det har jag. Du arbetar åt mig. Du säger att du gillar ditt jobb. Han stirrade hårt på henne med sina skarpa blå ögon. – Vad skulle du göra om jag satte som villkor för din anställning att du avstår från att umgås med … icke önskvärda element?
Lainey tvingade fram ett skratt. – Är det Lee du tänker på? Ärligt talat, han är bara en affärsman som många andra. Han gör ingen hemlighet av vad han är ute efter eller vad han förväntar sig. Varför tycker du så illa om just honom?
– Därför att han är en sådan som är villig att utnyttja vem som helst hur som helst för att få vad han vill ha. Men det är alltså ingenting du stör dig på?
Hon gjorde sitt bästa för att lägga band på irritationen när hon svarade.
– Och är du så himla annorlunda då, Adam? Är inte det exakt vad du också håller på med just nu?
Den projektilen hade träffat mitt i prick, det syntes på hans förgrymmade min. Han drog ner ögonbrynen och pressade ihop läpparna till ett tunt streck, såg ut att vara på väg att explodera. Sedan, i nästa sekund, var ilskan som bortblåst.
– Touché, muttrade han och slog lätt sitt glas mot hennes.
Adam slog sig ner i en av solstolarna och Lainey kikade i smyg på honom medan han smuttade på konjaken och stirrade ut över vattnet en stund.
– Vad är det du döljer för mig, Lainey?
Den plötsliga frågan fick henne att tappa fattningen och det dröjde några sekunder innan hon lyckades samla sig och säga någonting.
– Jag förstår inte vad du menar.
– På jobbet gömmer du dig i de där trista kläderna, du använder till och med färgade kontaktlinser. Han reste sig upp och kom fram till henne, såg henne i ögonen. – Varför gör du det, när dina gröna ögon är så vackra? Och håret?
Adam förde fingrarna genom hennes lockar och kupade sin varma hand om hennes bakhuvud. Det var nära att Lainey kved högt – så skönt var det. Sedan släppte han henne plötsligt igen.
– Nå?
– Jag gillar inte att sticka ut, lyckades hon till slut få fram med läppar som kändes domnade och tröga.
Med ett skrapande ljud som skar genom den stilla kvällen drog han fram sin solstol till hennes och sjönk sedan ner på de stoppade dynorna igen.
– Berätta varför.
Även om han sa det mjukt och stilla så var det en tydlig order.
Lainey skruvade besvärat på sig. Han var så nära. För nära. Det hade börjat bli svalare nu och hon kunde känna hettan som strålade ut från hans kropp. Hon kunde känna den lite fräna doften av honom, av man.
– Det är … komplicerat, fick hon till slut fram.
Adams tystnad uppmuntrade henne att fortsätta och hon drog darrigt efter andan, samlade mod ända nerifrån tårna. Det här hade hon aldrig berättat för någon förut. Hade aldrig velat. Aldrig behövt.
– Mina föräldrar dog i en bilolycka när jag var tretton. Jag var med i bilen, men på något underligt sätt blev jag inte det minsta skadad. Men de dog direkt båda två. Efter det bodde jag med min farfar. Eftersom han var på teve hamnade olyckan i nyheterna ett tag och jag hade väldigt svårt att … ja, komma över alltihop. Börja om.
Hon skrattade till, ett skratt helt tomt på glädje.
– Din farfar var på teve?
– I trädgården med Hugh. Det var hans program, ända tills han gick i pension. Ärligt talat gjorde jag hans liv till ett helvete. Och jag drog massor av uppmärksamhet till mig. Massor av väldigt negativ uppmärksamhet.
Lainey hade tyckt att det var väldigt jobbigt att alltid ha folks ögon på sig bara för att hennes farfar var känd i hela landet. Trots Hughs böner och uppmaningar hade hon tagit ut sin ilska på allt och alla. När hon en dag gick för långt slogs det upp stort i alla tidningarna. Hon och några kompisar åkte fast i en stulen bil. Hon skulle aldrig glömma farfaderns min när polisen lämnade av henne vid dörren – lättnad över att hon var oskadd blandad med bottenlös besvikelse.
Den kvällen hade Hugh satt hårt mot hårt. Om hon inte skärpte sig och följde de regler han satt upp skulle han lämna över henne till myndigheterna. Trots att hon var den enda släkting han hade gjorde han fullständigt klart att om hon inte visade respekt för honom och hans hem, då skulle hon åka ut.
Det var precis vad hon behövde höra. Lainey välkomnade sin nya roll, kastade sig in i den. Hon bytte skola för att komma bort från sina gamla vänner, förbättrade sina betyg och sitt uppförande. Hennes nya jag bytte inte hårfärg en gång i månaden och klädde sig inte längre för att dra maximalt med uppmärksamhet till sig. Hennes nya jag studerade hårt och fick lysande betyg i alla ämnen. Hon skapade sig ett jag som inte gjorde något väsen av sig, som praktiskt taget smälte ihop med bakgrunden – en grå, mulen kvällshimmel snarare än en flammande solnedgång.
Eftersom hon inte var myndig när brottet begicks ströks hennes uppgifter ur polisregistret efter de lagstadgade sju åren, vilket innebar att inga framtida arbetsgivare behövde få veta någonting om hennes stökiga ungdomsår.
– Det var mycket enklare att lära sig att smälta in, mumlade hon.
– Det är rent av kriminellt.
Hans ord fick henne att sätta sig upp. Hade hon sagt allt det där högt?
Adam ställde sig upp och räckte henne handen, drog upp henne på fötter. Han tog ifrån henne glaset utan att möta något motstånd och ställde ner det på bordet intill.
– Det är utan tvekan kriminellt att gömma undan de där ögonen.
Han strök med pekfingret längs hennes ena ögonbryn. Lainey visste att hon borde dra sig undan, bryta kroppskontakten, men det gick inte. Hans beröring var så lätt och ändå helt hypnotiserande. Han smekte hennes kind med fingertopparna, fortsatte ner längs halsen till klänningens djupa V-ringning och klyftan mellan hennes bröst.
– Att dölja din perfekta figur, fortsatte han med skrovlig röst.
Små lågor dansade över huden i spåren efter hans smekningar, växte sig större och hetare när Adam mjukt kupade handen om hennes bröst genom klänningen. Bröstvårtorna styvnade direkt, så snabbt att det nästan gjorde ont, och pressade sig mot behåns tunna material som för att komma ännu närmare honom.
Lainey svankade med ryggen och tryckte sig instinktivt mot honom. Han tog hennes hand och pressade den platt mot sitt bröst. Under fingrarna kunde hon känna hans bröstkorg höja och sänka sig för varje tungt andetag, samtidigt som hans hjärta slog snabbt och hårt.
– Känner du? frågade han. Det är du som gör så här med mig.
– Jag? flämtade hon hest.
– Ja, mumlade han mellan sammanpressade läppar. Säg åt mig att sluta nu, Lainey, om du inte vill att jag ska göra det jag borde ha gjort i går kväll. Jag tänker kyssa dig nu.
Om så hennes liv hade hängt på det skulle hon inte ha kunnat få fram ett enda ord. Adam måste ha kunnat läsa i hennes ansikte vad hon ville, för i nästa stund svor han lågt och sökte hennes läppar med sina.
Känsla, smak, färg – allt exploderade på en gång inuti henne. Hans tunga som raspade mot tänderna innan den mötte hennes. Ljuset som flammade upp bakom hennes stängda ögonlock. Smaken av konjak och Adam.
Hon välkomnade honom villigt, lät honom ta för sig av hennes mjuka mun, ta och ta igen tills det kändes som om deras läppar och tungor smälte samman. Blodet förvandlades till lava i ådrorna när de tryckte sig mot varandra och hon kunde känna hans hårda muskler röra sig. Ett bultande begär växte sig allt starkare inom henne på ett sätt hon aldrig hade upplevt tidigare, ett begär som högljutt krävde att få släckas. Hon rörde höfterna mot honom och pressade sin kulle mot det stenhårda beviset på hur mycket han ville ha henne också.
Lainey hade gått runt och varit osynlig så länge och det var enormt tillfredsställande att veta att hon kunde få Adam att reagera så här. Hon lyfte bägge händerna till hans huvud och borrade fingrarna genom hans kortklippta hår, höll honom hårt som om hon aldrig ville släppa taget.
Adam avbröt kyssen och ritade i stället ett glödande spår längs hennes haka och kind med läpparna tills han nådde den lilla gropen bakom hennes öra. Njutningen skar genom henne som heta knivar när han virvlade lätt med tungan över hennes känsliga ställen, och hennes inre muskler knöt sig i kramp av förväntan.
I nästa ögonblick fanns hans händer på hennes rygg, hittade dragkedjan och förde den sakta neråt, vek undan klänningen tills den föll ner till hennes armbågar. Samtidigt gled han med tänderna över hennes hals och axel och stannade då och då för att trycka sina heta läppar mot hennes nakna hud.
Lainey skakade ner klänningen över armarna. Den blev hängande runt midjan medan hennes händer flög till Adams skjorta, fumlade med knapparna. Hon måste få ta på den gyllene hud som hade plågat henne i tankarna ända sedan hon såg honom på båten. Måste få stryka med fingrarna över hans mage och ännu längre ner, känna hans …
Men han fångade in hennes händer och kysste henne igen, sög i sig hennes underläpp, nafsade i den, lekte med den. Sedan backade han ett halvt steg och släppte taget om henne så att han kunde dra upp klänningen över hennes bröst igen. Han drog upp dragkedjan och slog armarna om henne, kysste hennes tinning, strök henne över håret. Han höll henne på det viset tills deras andning lugnade ner sig och blev mera normal igen.
– Göm dig inte mer, okej? Inte för mig, stönade han lågt. Lova det.
– Jag lovar, viskade Lainey och snusade mot hans hals, inte så lite förvirrad över att han plötsligt hade slutat så här.
Sakta rätade Adam på sig.
– Vi har en viktig dag framför oss i morgon. Det är nog bäst att vi går och lägger oss.
Hand i hand gick de in i huset. Utanför hennes rum gav han henne en snabb puss innan han varsamt sköt in henne genom dörren.
– Vi ses i morgon. Sov gott.
Men någon sömn var inte att tänka på för Lainey när hon låg där och vred på sig rastlöst under de lyxiga bomullslakanen. Till slut sköt hon dem åt sidan med ett frustrerat stön och gick och tittade ut genom fönstret.
Adam hade kysst henne. Okej, det var väl inte så märkvärdigt.
Men det var det. Det var enormt.