Det hade bara gått en månad sedan de kom tillbaka från Melbourne, men det kändes som en evighet. Under de senaste fyra veckorna hade Adam gradvis blivit mera reserverad igen, nästan kylig. Det kändes som en tydlig förändring jämfört med den passionerade älskare Lainey hade tillbringat två nätter i Melbourne med. På söndagen hade de ätit frukost väldigt sent för att därefter ta en tur till National Gallery of Victoria, innan de återvände till hotellet för att prova dess berömda Tiffin Afternoon Tea.
Efter det hade de återvänt till sviten, officiellt för att packa och göra sig i ordning inför hemresan, men i själva verket hade de hade snabbt landat i sängen igen. I slutändan hade de mer eller mindre fått kasta ner allting i väskorna och skynda ner till sin väntande limousin för att inte bli sena.
Under flygresan hade Adam ägnat sig åt sina papper hela vägen och han hade sett till så att två separata bilar väntade på dem när de landade.
När hon kom hem till sig hade Lainey redan hunnit börja känna sig som ett par utnötta gamla skor som ägaren inte ville ha längre och därför ställt undan i ett mörkt hörn någonstans som reserv, ifall de möjligen skulle kunna behövas någon gång igen. Det var ingen trevlig känsla.
På kontoret hade Adam ända sedan dess varit strikt affärsmässig, utan att komma med några som helst anspelningar på deras sexuella äventyr. Han hade heller inte en enda gång kommenterat den oförsiktiga kärleksförklaring hon hade kastat ur sig i stundens hetta den där sista natten i Melbourne.
Lainey hade nästan börjat undra om hon drömt alltihop, när Adam första fredagen efter att de kom tillbaka frågade henne om hon var intresserad av lite övertid. Eftersom den senaste räntebetalningen till Ling var ett par dagar sen hade hon accepterat hans erbjudande utan några som helst förhandlingar. Han hade skrivit henne en ny check, möjligen med en lite underlig min i ansiktet.
Deras umgänge tillsammans den helgen hade snabbt förvandlats till en vana. Hon lämnade kontoret tillsammans med Adam varje fredag eftermiddag och återvände hem på söndag för att äta middag med sin farfar.
När de var hemma hos Adam var det som om de var två helt andra personer än på kontoret. Inga kunder, inget pappersarbete – bara han och hon som tillbringade några timmar tillsammans.
I dag hade han precis släppt av henne utanför hennes hus som han brukade göra på söndagseftermiddagarna. Lainey stack nyckeln i låset och för första gången någonsin kom hon på sig med att önska att farfadern inte skulle vara hemma. Hon stod inte ut med tanken på att behöva utsättas för hans kritiska förmaningar igen, särskilt inte som det var hans fel att hon över huvud taget befann sig i den här situationen. Om bara han hade kunnat svälja sin förbannade stolthet för en gångs skull och sökt hjälp för sitt spelberoende så skulle de inte ligga så här illa till.
Men den sorgliga sanningen var att Hugh Delacorte hade satt stoltheten före både sitt hem och sitt eget kött och blod, och Lainey älskade honom för mycket för att klara av att vara så hård mot honom som hon borde vara för att tvinga honom att inse vidden av sitt problem.
I går kväll, medan hon badade naken tillsammans med Adam i hans uppvärmda pool, hade hon fattat ett beslut. De stunder hon hade med honom hade blivit lika livsviktiga för henne som luften hon andades. Hon ville bara vara med honom, när och hur han än ville ha henne – men hon kunde inte längre ta emot pengar för det. Visst, hon var väl medveten om att många rika män höll sig med älskarinnor och överöste dem med presenter, kläder, bilar, till och med bostäder ibland. Det hon höll på med var tekniskt sätt ungefär samma sak, det var bara det att det på något sätt kändes så fruktansvärt fel. Att ta emot hans pengar varje fredag var som att få en tand utdragen utan bedövning. Hon stod inte ut längre.
Den här helgen med Adam hade känts annorlunda än de andra – hon hade känt sig annorlunda – och deras tid tillsammans hade visat henne att det var hög tid att hon stod upp mot Hugh och fick honom att söka hjälp. Hennes egen lycka, hennes hopp om att kunna göra någonting mer av sin tid tillsammans med Adam, hängde på det. Om hon fortsatte att ta emot pengar från mannen hon älskade, hur skulle de någonsin kunna röra sig bortom den sortens relation?
Hon öppnade dörren och lyssnade efter farfaderns vanliga hälsning. Men det enda svar hon fick var tystnad, även när hon hade lämnat sina saker i sovrummet och gick vidare till vardagsrummet för att leta efter honom. Med tanke på det stadiga regnet utanför var det uppenbart att han knappast kunde vara ute i trädgården, så det verkade faktiskt som om han inte var hemma.
Det högg till i magen när Lainey började undra om han hade brutit sitt löfte att hålla sig borta från kasinot. Repetitionerna för den nya teveserien hade redan börjat och hon visste hur viktig den var för honom. Det var bara att hoppas att serien var viktig nog för att han skulle hålla sig i styr.
Hon började laga middag för två. Det var inte förrän hon var färdig med salladen hon tänkte servera till de panerade fiskfiléerna hon hade hittat i frysen som hon lade märke till att telefonsvararen blinkade enträget.
Bara ett meddelande enligt displayen, men av någon anledning kunde hon inte förmå sig att trycka på knappen och lyssna av det. I stället dukade hon, vände på fiskfiléerna i ugnen och blandade till Hughs favoritdressing.
Fortfarande blinkade telefonsvararens röda öga ivrigt mot henne.
Med en frustrerad suck ställde hon ifrån sig dressingen och gick och tryckte på uppspelningsknappen. Det började krypa i huden på henne när hon hörde Lee Lings röst fylla rummet.
– Det här meddelandet är till miss Delacorte. Eftersom du inte längre håller fast vid den överenskommelse vi hade och din farfar fortsätter att missa betalningarna på lånet, så har jag kommit fram till att det bara finns ett sätt för mig att gå vidare. Om du inte kan betala av hela summan ni är skyldiga mig före utgången av den här månaden kommer jag att bli tvungen att försöka rädda mitt kapital genom att sälja din farfars egendom.
Klicket när han lade på ekade genom rummet. Varför i all sin dar hade Hugh inte använt förskottet han fått från tevebolaget för att betala av på lånet som han hade lovat att han skulle göra? Det kunde bara finnas ett svar på den frågan. Han måste ha spelat bort de pengarna också.
Lainey rasade ner i en stol och begravde ansiktet i händerna. Hon visste att hon borde ha hållit bättre koll på honom. Han hade aldrig visat någon större vilja att ta ansvar för pengarna han var skyldig Ling förut, så varför skulle han plötsligt ha förändrats nu? Hon tänkte på de fyra checkarna från Adam som hon fortfarande hade liggande i handväskan. Checkar hon inte hade velat lösa in. Checkar som symboliserade den djupa klyftan mellan det hon ville ha och det hon nu, med största säkerhet, aldrig skulle kunna få.
Det var inte förrän äggklockan meddelade henne att fisken var klar som hon lyckades lyfta på huvudet. Det fanns bara en sak för henne att göra om hon ville rädda sitt och farfaderns hem. Hon måste be Ling om lite mera tid och hon måste skrapa ihop tillräckligt med pengar för att klara betalningarna, vilket i sin tur innebar att hon skulle bli tvungen att använda Adams pengar.
Pengar hon hade hoppats kunna lämna tillbaka i morgon.
När hon hörde Hugh svänga in med bilen på uppfarten hävde hon sig upp och raderade meddelandet. Efter middagen tänkte hon åka i väg till kasinot för att träffa Ling, så att hon kunde börja reda ut allt det här. Om hon bara kunde övertala honom om att inte verkställa sitt hot om att sälja huset så skulle de åtminstone få lite andrum.
*
Lainey drog handen över den långa, röda klänningen hon hade haft på sig den senaste gången hon arbetade åt Ling och gled sedan upp bakom honom och lade handen på hans axel. Han kastade en snabb blick på henne och hon kunde se ett självbelåtet flin gömma sig bakom leendet.
Han tog hennes hand, lade den på sin arm och klappade den tankspritt medan han avslutade sitt samtal med en grupp kinesiska affärsmän på flytande mandarin. Man behövde inte kunna språket för att förstå vad som låg i deras skratt när Ling ledde henne därifrån. Det var uppenbart vad de trodde att hennes jobb var.
Lainey tvingade sig att slappna av och le, vilket inte var det lättaste när det skrek i hela kroppen att det här var ett fruktansvärt misstag. Hon borde ha ställt farfadern mot väggen i stället, fått honom att ta ansvar för allt han hade ställt till med. Men det var för sent för det nu. Hade hon sagt A fick hon säga B.
– Trevligt att ses igen, min kära, log Ling mot henne och lät blicken svepa över hennes kropp och vila en stund vid hennes bröst.
Det kändes lika motbjudande som om han faktiskt hade tagit på henne och hon fick kämpa för att inte rysa av äckel. Hon stack handen i silverväskan och fick fram checkarna Adam hade gett henne. Det vände sig i magen när hon stack handen i Lings bröstficka och fiskade upp hans guldpenna.
– Jag förmodar att det här räcker ett tag, tills jag kan få ihop till nästa avbetalning? sa hon med beslöjad röst. Och att det inte blir något mer prat om att sälja min farfars hus.
Ling granskade uppskattande checkarna och log tunt. – Tills vidare, svarade han. Men jag tar bara emot de här från dig på ett villkor.
– Vilket är?
– Att vi återgår till vårt ursprungliga arrangemang och att du gör mig sällskap här varje kväll den här veckan. Jag har viktiga gäster på väg och jag är säker på att de skulle … Han tystnade och log lystet. – … att de skulle uppskatta om du ville göra oss sällskap.
Lainey svalde gallan som steg upp i halsen och nickade kort. Hon vågade inte ens tänka på hur det skulle gå om Adam fick reda på att hon träffade Ling igen. Han hade gjort mycket klart att han inte ville att hon skulle träffa någon annan medan deras överenskommelse gällde. Han skulle säkert bli helt rasande om han fick nys om det här, även om allt hon gjorde var att agera som en sorts bete för Lings kundkrets för att få dem att satsa mer, gå längre.
Hon avskydde att behöva uppmuntra andra att göra precis det som hon försökte få sin egen farfar att sluta med. Allt det här var så fel, men hon kunde helt enkelt inte se någon annan utväg.
Med en tyst suck önskade Lainey att hon hade berättat sanningen för Adam redan från början. Det skulle ha varit mycket bättre. Men det var inte hennes sak att dela med sig av den sanningen, hur mycket den än hade inverkat på hennes liv.
*
Följande morgon gäspade Lainey tungt när hon stoppade undan handväskan i sitt skåp på kontoret och automatiskt låste det. Till sin egen förfäran hade hon nästan försovit sig i morse och det hade tagit längre tid att sminka bort spåren efter den sena kvällen än hon egentligen hade haft tid med.
Hon fortsatte med sin vanliga morgonrutin, satte på kaffe, hämtade posten och gick in med den till Adam på hans kontor.
Hjärtat snubblade till i bröstet när hon fick sin första glimt av honom för dagen. Den kolsvarta kostymen och den ljusblå skjortan han hade på sig gjorde honom så främmande från den varma, starka man som hade slingrat sig omkring henne i poolens sidenlena vatten bara två nätter tidigare. Hon välkomnade hettan som smekande spred sig över kroppen när hon tänkte tillbaka på hur han hade känts mot henne, omkring henne, inuti henne. Det var en så total motsats jämfört med hur det hade känts att jobba åt Ling på kasinot.
Adam lyfte blicken från datorn och Lainey stannade tvärt när hon fick syn på hans ansikte. Borta var hennes älskare från helgen som gått. Borta var chefen hon arbetade med från måndag till fredag.
I stället fann hon sig stirrande på en man som kokade av undertryckt vrede.
– Är allt som det ska? frågade hon och tvingade sig att fortsätta framåt, ett steg i taget, tills hon kunde lägga ifrån sig hans öppnade post på skrivbordet.
Adam skrattade kort på ett sätt som inte hade någonting med humor att göra. En kall rysning kittlade hennes ryggrad.
– Som det ska? sa han med död röst och ögon som flammade ilsket. Det tänkte jag att du kanske skulle kunna tala om för mig, Lainey.
– Jag förstår inte vad du pratar om, svarade hon och skulle helst ha sprungit därifrån om hon hade kunnat.
– Inte? Då kanske du har lust att förklara vad det här rör sig om.
Han snurrade runt på datorn så att hon kunde se skärmen. Lainey kunde knappt urskilja några detaljer på det gryniga fotot från en övervakningskamera. Det behövdes inte. Hon hade omedelbart känt igen vip-rummet på kasinot. Hon hade också känt igen paret i mitten av bilden.
Förtvivlat pressade hon samman läpparna medan tankarna flög genom huvudet. Hon skulle gärna ha förklarat allting för honom, men det kunde hon inte. Hon kunde inte svika sin farfar på det viset. Hon hade lovat att inte säga någonting. De kunde inte vara två lögnare i familjen.
Lainey mötte Adams blick och hoppades desperat att han på något sätt skulle kunna se bortom det mest uppenbara scenariot, läsa sanningen i hennes ögon. Att han skulle förstå att hon inte hade haft något val.
– Nå? dundrade han och reste sig upp och kom fram till henne.
– Visst, jag var på kasinot i går kväll. Det finns ingen lag mot det vad jag vet, pressade hon till slut fram mellan stela läppar.
– Inte mot det kanske.
– Hur fick du tag på den där bilden förresten? utbrast hon nervöst, förbryllad över hans kommentar.
Han höjde på ena ögonbrynet och betraktade henne kyligt medan hon stod där och skruvade besvärat på sig. Kunde detta verkligen vara samme man som hade skrikit ut hennes namn när hon red honom för mindre än ett dygn sedan? Han såg på henne nu som om hon vore en total främling, inte någon han hade legat naken och svettig tillsammans med i sängen.
– Hur jag fick tag på den här bilden spelar ingen roll. Frågan är vad du gör där tillsammans med Ling. Han förde handen till hennes haka och vinklade upp den så att hon inte kunde vika undan med blicken. – Vad tusan har du för dig med den där mannen, efter att jag uttryckligen har förbjudit dig att träffa honom?
– Det är privat.
– Privat? Adam släppte hennes haka och frustade föraktfullt. – Och hur är det med det du och jag har då? Försöker du kanske spela ut oss mot varandra, är det vad du håller på med?
– Nej, det är inte alls så!
– Berätta hur det är då. Vad handlar det här om?
– Hur kan du fråga mig det när jag hela veckorna bara är som vilken kontorsarbetare som helst för dig, medan helgerna är totalt annorlunda? Jag har ingen aning om någonting längre, inte ens var du och jag står någonstans.
– Var vi står? Han såg på henne med intensiv blick. – Vad vill du att jag ska göra? Det är knappt att jag klarar av att koncentrera mig på mitt arbete när jag samtidigt vet att du finns här så nära. När jag vet att allt jag behöver göra är att sträcka ut handen så har jag dig där. Villig. Ivrig. Full av längtan efter att jag ska göra så här …
Adam drog in henne i famnen och tryckte henne mot sig med ena handen, medan den andra skickligt knäppte upp blusen så att den mintgröna behån och toppen av hennes runda bröst tittade fram. Innan Lainey ens hade hunnit börja fundera på att protestera, hade han redan dragit undan behån från hennes ena bröstvårta. När han rullade den rosenröda toppen mellan tummen och pekfingret kämpade hon hopplöst för att inte sväljas av den tidvattenvåg av längtan som svepte över henne.
Hans ansikte var bara millimeter från hennes och hans ögon borrade sig in i henne medan hans fingrar fortsatte plåga henne.
I nästa stund, lika plötsligt som han hade börjat, släppte han henne fri och backade undan, lämnade henne där ostadig på benen, exponerad, flämtande av åtrå.
Med darrande fingrar rättade hon till behån och knäppte blusen igen.
– Vad tror du att du håller på med? morrade hon lågt och argt när hon kände att hon hade rösten under kontroll igen.
– Jag gör bara det du låter mig göra. Du vill det här precis lika mycket som jag. Så du vill veta varför jag behandlar dig annorlunda på kontoret? Jag uppför mig som om det inte finns någonting mellan oss eftersom det är enda sättet för mig att ta mig igenom dagarna, när det enda jag egentligen skulle vilja göra är att låsa dörren och ta dig här på skrivbordet. När det enda jag kan tänka på är att få se dig naken och galen av lust.
Det är nätt och jämnt att jag tar mig igenom veckorna på det viset, men jag gör det eftersom jag vet att du finns där när helgen kommer. Men det räcker inte för dig, eller hur? Mig, pengarna … det är tydligen inte nog, för du går ändå tillbaka till det där svinet. Adam skakade äcklat på huvudet. – Ljög du i Melbourne också när du sa att du älskar mig?
– Det är klart jag inte gjorde, protesterade Lainey och drog nervöst efter andan. Allt hängde nu på att hon kunde få honom att förstå. – Jag skulle aldrig säga att jag älskar dig om jag inte gjorde det. Jag önskar att jag kunde berätta hela sanningen om mig och Lee Ling för dig, men det kan jag inte. Men det har ingenting med dig och mig att göra. Adam, jag äl …
– Ljug inte för mig. Han skakade på huvudet med kall min. – Vill du veta hur jag fick tag på den där bilden? Det är för att jag har Ling under bevakning. Den mannen ägnar sig åt handel med information. Topphemlig information som påverkar vår bransch på sätt som du förmodligen inte ens kan föreställa dig. Tusentals jobb i det här landet står på spel varje gång han genomför en av sina små vidriga affärer.
Du trodde kanske att han nöjer sig med att låna ut pengar? Det är bara så det börjar. När folk inte klarar av att betala kommer han med andra krav. Är det så det ligger till mellan dig och honom, Lainey? Hur mycket är du skyldig honom?
Det började långsamt gå upp för henne att hon genom att ljuga om varför hon tillbringade sina kvällar tillsammans med Ling bara hade lyckats ta sig ur askan i elden. Hon ville förklara, men innan hon lyckades formulera några sammanhängande tankar pressade Adam redan vidare.
– Någon här hos oss förser Tremont Corporation med information om vår verksamhet innan bläcket ens hunnit torka på papperen. Jag hade lyckats övertyga mig själv om att det inte kunde vara du, jag vägrade tro att det skulle kunna vara du, men nu … Han slog ut med handen mot datorskärmen. – Nu är jag inte så säker på den saken längre. Hur mycket får du för informationen du säljer till honom?
Lainey ruskade häftigt på huvudet. Hur kunde han tro någonting sådant om henne? Med ögon och hals fulla av tårar kämpade hon för att få fram ett svar.
– Det är inte alls så det är! snyftade hon. Jag har inte berättat någonting för honom! Adam, du måste tro mig. Om han säljer information om Palmer Enterprises så är det inte mig han fått den från.
– Måste jag tro dig? Han skrattade hånfullt. – Hur ska jag kunna göra det när du aldrig berättar någonting för mig? Det är helt uppenbart att han har någon sorts hållhake på dig, annars skulle du knappast försöka bolla med oss båda på samma gång så här. Eller är det kanske det som är själva grejen? Du kanske gillar att leva farligt, chansa lite? Det kanske inte räcker med en man i taget för dig?
– Nej! skrek hon förtvivlat med tårar strömmande nerför kinderna. Gör inte så här, Adam, snälla, jag ber dig. Jag älskar dig, det gör jag. Jag kan bara inte berätta för dig vad Ling och jag har för sorts relation, det går bara inte.
– Du kan inte? Okej, det är upp till dig, men antingen berättar du sanningen för mig eller så är allting över mellan dig och mig.
– Snälla Adam, jag lovar, jag skulle aldrig göra någonting som skulle kunna skada dig eller företaget.
– Det finner jag väldigt svårt att tro på just nu. Och du kan lita på att så fort jag hittar minsta bevis på vad du och Ling har haft för er så kommer jag att se till att ni får betala dyrt för det ni har gjort.
– Hur blir det med mitt jobb?
Skräcken grep som en kall hand om Laineys hjärta. Om hon blev av med jobbet skulle hon och Hugh vara förlorade.
– Tills vidare föredrar jag att ha dig där jag kan hålla koll på dig. Men om du har någon som helst kontakt med den mannen igen, Lainey, då åker du ut direkt.