På hösten 1982 planerade marinen för ett stort fiskafänge med att gillra en ubåtsfälla, dvs. inte hela marinen, utan en liten krets av invigda, med hög sekretess. Marinstaben och kustflottan var bland de centrala aktörerna, med chefen för analysgruppen, MANA, kommendör Emil Svensson, i ledningen. Inte ens chefen för kustflottan var informerad i förväg.
Operationen kallades för Notvarp och planerades till månadsskiftet september – oktober i området Kanholmsfjärden – Sandhamn. Tidpunkt och plats uppges av marinen ha varit valda mot bakgrund av statistik från tidigare kränkningar. Eftersom denna statistik fortfarande var ganska tunn – totalt ett dussin kränkningar dittills under året, tio kränkningar 1981 och nio under 1980 – måste rimligen andra faktorer ha spelat in.
Operationen maskerades som övningsverksamhet. En av kustartilleriets brigader, med ansvar för Stockholms mellersta skärgård, skulle krigsförbandsövas. Det kan ha bidragit till valet av plats. Samtidigt deltog huvuddelen av de svenska marina förbanden i en stor övning i södra Sverige.
En omständighet som inte går att bortse ifrån är att den 1 oktober bytte stora delar av den militära ledningen poster, det var en allmän fardag. Och inte bara den militära ledningen – Sverige hade nyss haft val och den 8 oktober skulle en ny regering tillträda. Det gjorde att 2001 års Ubåtsutredning kritiserade valet av tidpunkt för operationen som mindre lämpligt. Hade man fått napp i Notvarp och verkligen fått upp en ubåt – vilket syftet skulle vara – så hade en så allvarlig fråga fått hanteras av både en försvars- och en riksledning som just ömsade skinn! Men det fanns andra faktorer med i bilden.
Hösten 1982 var en tid av livlig marin aktivitet i Östersjön inte bara på svensk sida. Första delen av september genomförde Nato en stor flottmanöver ”Northern Wedding”. Under tiden 22 september till den 3 oktober pågick en annan stor Nato-övning i Nordsjön och Östersjön, ”Bold Guard”. Den följdes av ytterligare en Nato-övning ”US Baltops” som avslutades den 15 oktober. Och den 24 till den 27 september besökte några av de deltagande amerikanska fartygen Stockholm, robotkryssaren USS Belknap, fregatten USS Elmer Montgomery och tankfartyget USS Monongahela.
Nato-övningar i Östersjön intresserade alltid sovjetiska fartyg och ubåtar. Tanken med Notvarp var rimligtvis att det amerikanska örlogsbesöket skulle locka till sig sovjetiska ubåtar som skulle infångas. Det enda kruxet var att datumen inte stämde riktigt. Örlogsbesöket avslutades den 27 september och Notvarp skulle inledas den 30. Då var de amerikanska fartygen redan långt från Stockholm. Eller var det någon båt kvar?
Den 26 september siktades ett litet periskop alldeles i närheten av de amerikanska fartyg som låg för ankar på Stockholms ström. Periskopet observerades vid Kastellholmen, och någon gjorde en teckning. Mycket har sedan skrivits om detta – här ska bara konstateras att det får betraktas som uteslutet att det skulle handlat om en sovjetisk båt – dels hade Sovjet vid denna tid inga dylika miniubåtar, i vart fall inte i Östersjön (man hade två räddningsfarkoster, men deras moderubåtar av India-klassen var aldrig i Östersjön), dels skulle en sovjetisk ubåt så nära de amerikanska fartygen varit närmast ett självmordsuppdrag och strida emot det allmänt försiktiga sovjetiska uppträdandet vid denna tid. Amerikanska fartyg hade omfattande säkerhet med till exempel egna dykare.
En okänd ubåt siktades på flera platser i Stockholms inre skärgård strax före inledningen av Operation Notvarp.
Den 29 september sågs ett litet ubåtstorn utanför Lidingö några kilometer längre ut. Det var dagen innan Notvarp skulle inledas. Vid 1-tiden på natten den 30 september följde en polisbåt ett radareko vid Kyrkviken utanför Lidingö. Samtidigt drogs trådarna i Notvarp åt enligt planerna. Kanholmsfjärden spärrades av med ubåtsnät och minspärrar, kustflottan mobiliserade fartyg med sjunkbomber och hydrofoner, helikoptrar sattes i beredskap och kustjägare mobiliserades. Svenska ubåtar fick order att inte uppträda i undervattensläge i inre skärgården, en order som veterligen saknar motstycke under hela den tid som ubåtsfrågan var aktuell. De egna ubåtarna, som var de skarpaste instrumenten i ubåtsjakt, fick alltså inte vara med! Markstyrkor utposterades längs farlederna.
Vid Oxdjupet utanför Vaxholm var man beredd. Styrkor var utplacerade och väntade på magnetutslag från en ubåt. Klockan 05.05 den 30, bara några timmar efter det att Notvarp inletts, blev det utslag i minspärren vid Oxdjupet. Någon eller något tycktes vara på väg ut från Stockholm under ytan! Notvarp var igång! Men – skulle det komma något ifrån Stockholm? Var det inte utifrån Östersjön ubåten skulle komma?
Passagen vid Oxdjupet utlöste en intensiv aktivitet – patrullbåt, bevakningsbåtar och helikoptrar spanade i vattnen utanför Oxdjupet. Under dagen fick man flera indikationer, men de kom från vattnen längre ut. Det handlade om signalspaningsindikationer och oljefläckar. Signalspaningen gav under dagen tre indikationer, varav en bedömdes kunna vara WP-ubåtsradar, och de andra två västtysk ubåtsradar.
Västtyskarna var dock ej väntade i sammanhanget. En krigsdagbok noterade: ”bedömning möjlig västtysk ubåt som kan ha slunkit ut på ’Kanan’ (Kanholmsfjärden). Detta stör ej Notvarps ritningar. Bör dock undersökas … utan att rapport till MB och ÖB göres.”
Här var marinen i full färd med att gillra en fälla för att försöka tvinga upp en ubåt till ytan. Och så kommer det en västtysk in i bilden. Men det stör ej ritningarna! Och skulle inte rapporteras vidare! Vad var ritningarna? Och varför skulle det inte rapporteras? Ännu en indikation på västtysk närvaro, den tredje på bara några månader! Vem var det som skulle fångas? Eller inte fångas? Eller handlade Notvarp bara om en övning, som skulle fortgå utan störningar utifrån? Och en övning med andra objekt än västtyskar?
En förklaring som diskuterats mycket och som givetvis ligger nära till hands är att de besökande amerikanska fartygen lämnat kvar en liten miniubåt, som sedan tar sig ut, och övar tillsammans med de svenska kollegorna. Då skulle många av frågetecknen rätas ut. Men några bevis för detta har aldrig framkommit. Annat än att amerikanerna sagt att de testade det svenska försvaret med ubåtar, men aldrig utan överenskommelser med svenskarna.
Notvarp skulle emellertid avbrytas av ett annat, mera dramatiskt skeende. Nästa dag, den 1 oktober, den dag då stora delar av försvarets ledning omplacerades och intog nya befattningar, inleddes den stora ubåtsjakten i Hårsfjärden. Notvarp avblåstes och alla resurser samlades till södra skärgården och Hårsfjärden. Eller i alla fall nästan alla. Var detta också planerat? Och i så fall av vem?