Till följd af en ofta upprepad efterfrågan lemnas harmed åt allmänheten en ganska innehållsrik Svensk-Amerikansk Kokbok, tryckt i jämnlöpande kolumner. Många personer sammanlänka begreppet om rikedom med det fullkomliga i kokkonsten; andra äter anse det vara så väl ohelsosamt som kostbart, som ej inbegripe i kokning, stekning och halstring.
Andra åter veta att helsosam och luxuriös matlagning under inga omständigheter är oförenlig med inskränkta pekuniära tillgångar, samt att under kokning, stekning och halstring mycket som är både närande och välsmakande förloras genom brist i kunskap om hur att tillaga rätterna. All slags mat är helsosam och njutbar i proportion som den närmar sig till ett tillstånd af fullkomlig smaltbarhet.
Vid all kokning och stekning är det af vigt att undvika för stark eld. Denna bör vara jemn och lindrig. Härigenom blir maten mera lättsmält, närandeoch välsmakande. Mat som är för hårdt stekt eller för hårdt kokt, förlorar sin närande kraft och försvårar och betungar matsmältningen.
In response to an often repeated request the public is herewith furnished with a Swedish-American cookbook, printed in parallel columns.
Many persons associate the idea of wealth with culinary perfection; others consider unwholesome, as well as expensive, everything which goes beyond the categories of boiling, roasting and the gridiron. Others are aware that wholesome and luxurious cookery is by no means incompatible with limited pecuniary means, and also that in roasted, boiled and broiled meats, which constitute what is termed true American fare, much that is nutritive and agreeable is often lost for want of skill in preparing them. Food of every description is wholesome and enjoyable in proportion as it approaches nearer to the state of complete digestion.
In cooking and roasting it is important not to cook at an overly high heat. The temperature should be even and mild. The food will then be more digestible, wholesome and of a better flavor. Food which has been cooked or fried too long loses nutrition content and renders digestion difficult.
Vid den franska serveringen framsättas alla rätterna på bordet före måltiden,vid den ryska inkomma de från köket varma och skurna i den ordning de skola serveras. Bäst torde vara att begagna sig af dessa båda metoder i förening, så att de kalla rätterna äro framsatta på bordet vid måltidens början, och de varma inkomma från köket, just i det ögonblick de skola användas. För öfrigt passar den ryska bäst vid middagar, den franska bäst vid supéer.
Hos oss svenskar är det en gammal regel att inleda måltiden med smörgåsbord, som för många till och med utgör den-sammas vigtigaste afdelning och tyngdpunkt, i det att de här äta sig mätta.
Smörgåsbor-de1 är en uteslutande svensk uppfinning, kan serveras på ett särskildt bord eller ock på brickor kringbäras.
Ett fullständigt innehållsregister börjar på sida 377.
The French way of serving is to put all dishes on the table before the meal, the Russian way is to bring them from the kitchen warm and carved in the order they are to be served. The best way appears to be to make use of both methods, cold dishes being on the table at commencement of the meal, warm ones brought in as needed. Otherwise the Russian way of serving appears to be best for dinners, the French way for suppers.
An original Swedish institution described in the final chapter is “‘Smörgåsbord,” served before meals either on a small side table or passed around, generally disposed of in a standing position. The “smörgåsbord” is supposed to sharpen the appetite of those participating in the meal.
A complete alphabetical index can be found on page 388.