”Pappa, vet du vad vi har gjort?” ropade Matilda och rusade mot Fabian, som var på väg in genom dörren. ”Vi har badat! Det var jättestora vågor och superkallt! Och imorgon ska vi ner igen och då har mamma lovat att jag ska få en ny baddräkt!” Hon hoppade upp i hans famn. ”Kan inte du följa med då? Snälla.”
”Jag vet inte? Tänk om det är alldeles för superkallt för mig?” Han fortsatte in i köket med Matilda i famnen.
”Pappa, snälla. Snälla.”
Fabian fortsatte fram till Sonja, som dukade fram middagen, och gav henne en puss.
”Maten är precis klar”, sa hon med ett leende. ”Hur gick det? Blev du klar med det du skulle?” Hon tog av sig förklädet och mötte hans blick.
”Älskling, det …”
”Okej, jag fattar. Glöm att jag ens frågade. Glöm att du egentligen skulle haft semester.”
”Älskling …”
”Vi pratar inte mer om det. Gå och hämta Theo istället.”
”Visst, var är han någonstans?”
”På sitt rum.”
”Han har varit där inne hela dan”, sa Matilda.
”Så han var inte med och badade?”
”Nej, han hade ju hoppats på att du skulle med och hjälpa honom köpa snorkel och cyklop”, sa Sonja.
”Pappa. Lova att du följer med imorgon. Snälla, lova.”
”Okej, jag lovar. Att försöka mitt allra, allra …”
”Åh, du är så dum.” Matilda krängde sig ur Fabians grepp.
Fabian vände mot trappan, då telefonen började ringa. ”Är den redan inkopplad?”
”Tydligen.” Sonja gick över till telefonen och lyfte på luren. ”Ja, det är Sonja Risk … Jaha. Ja, han är här. Till dig.”
Fabian förstod direkt på den korta tonen vem det var. Din lömska jävla ödla, tänkte han innan han tog över luren och gick över till vardagsrummet.
”Ja, det här är Fabian Risk”, sa han med sin mest formella röst.
”Hej, sötnos”, svarade Niva i andra änden. ”Jag tänkte att det var bäst att ringa på ditt hemnummer istället för på mobilen, så att det inte skulle verka så misstänkt. För det finns ju inget att dölja med det här samtalet, eller hur?”
”Nej, absolut inte.” Fabian ryckte med axlarna mot Sonja. ”Hittade du något?”
”Alltid så het på gröten. Ärligt talat förstår jag inte hur Sonja står ut. När det äntligen är dags är det redan över.”
”Niva, vi skulle just sätta oss och äta.”
”Så sött. OK-macken i Lellinge klockan 22:22, 739 danska monetas. Förutom Bordershopen i Puttgarden, där han måste ha handlat öl till en hel oktoberfest.”
”Okej, tack ska du ha för hjälpen.”
”Det var så lite.”
Fabian la på luren och satte sig för att äta. Sonja undrade så klart. Med all rätt.
Men hon fick vänta.
Vänta tills han kom hem igen.
Klockan hade hunnit passera tiostrecket innan Fabian lämnade huset, vred om tändningen och gled iväg i mörkret. OK-macken i Lellinge låg i höjd med Køge några mil söder om Köpenhamn och han räknade med att vara där strax före midnatt.
Trots att Theodor hade vägrat öppna sin dörr och att Matilda fortfarande var arg på honom, för att inte tala om Sonja, hade han bestämt sig för att inte vänta med resan till dagen efter. Han hade lyckats köpa sig lite tid och hade inte råd att slösa bort den på att låta en hel natt passera.
Gärningsmannen kunde omöjligt veta var och hur många gånger Jörgen skulle stanna. Men han måste ha räknat med att det skulle bli minst ett stopp någonstans på vägen för att tanka. Enligt Molander hade bensintanken på Chevan innehållit 88 liter 95-oktanig bensin. Totalt rymde den 120 liter, vilket innebar att Jörgen hade förbrukat 32 liter innan han gick sitt öde till mötes i slöjdsalen. 144 kilometer därifrån, räknat över bron, låg macken där han hade tankat. 32 liter på 144 kilometer betydde att den fullastade Chevan drog 2,2 liter per mil, vilket verkade fullt rimligt och i sin tur innebar att den inte hade tagit några onödiga omvägar utan åkt raka spåret till slöjdsalen.
Jörgen Pålsson hade använt sitt kort en enda gång i Danmark. Klockan 22:22 hade han betalt 739 danska kronor, vilket motsvarade cirka 75 liter bensin. Utgick man från att han startade sin resa i Ödåkra med full tank och inte tankade förrän i Lellinge 380 kilometer senare, så stämde 75 liter ganska bra. 56 minuter senare klockan 23:18 hade han passerat betalstationen i Lernacken. En resa som inte borde ta mycket mer än 40 minuter. Det betydde att han hade dröjt sig kvar på macken mellan 15 och 20 minuter innan han kommit iväg.
Nu med en medpassagerare bredvid sig.
Mannen i båset lämnade tillbaka kortet till Fabian och bommen framför honom fälldes upp. Han tryckte ner gasen och lät automatlådan sköta resten samtidigt som en av hans favoritlåtar spelades på radion. Han vred upp volymen så att Kate Bush fyllde hela kupén med sin röst.
Det var första gången han åkte över bron. Utsikten var på gränsen till magisk. Himlen skimrade i mörkblått och guld, i skenet från den lysande halvmånen, och långt därunder fungerade Öresunds lugna vatten som en gigantisk spegel.
And if I only could
Make a deal with God
And get him to swap our places
Be running up that road
Be running up that hill