Smärtan dunkade i hennes huvud med en kraft hon aldrig någonsin hade känt tidigare. Var det så här migrän kändes? Hon hade aldrig haft migrän, men hört att det skulle vara fruktansvärt. Men det här måste vara värre, mycket värre.
För en gångs skull hade hon verkligen sett fram mot kvällen med Mona och Cilla. Oftast brukade det mest kännas som ett tvång. Något skulle man liksom göra. Man kunde ju inte bara sitta hemma framför tv:n hela tiden. Även om det var precis det hon för det mesta ville. Men den här gången hade hon faktiskt känt för att gå ut. Hon hade ingen aning om varför. Hon hade bara lust att bli full. Full och galen och strunta i morgondagen.
Som vanligt hade de till sist hamnat på S/S Swea nere vid Kungstorget. Där hade de uppvaktats av ett gäng killar på dansgolvet och hon kom ihåg hur Mona hade försvunnit iväg med en av dem. Hon som hade både man, familj och allt, något hon själv hade drömt om men insett att hon aldrig skulle få. Inte så långt senare hade Cilla fått napp och försvunnit iväg mot sofforna samtidigt som en tredje försökt få med sig henne. Men då hade hon redan börjat må dåligt och det enda hon hade velat var att åka hem.
I fragmentariska bilder kom hon ihåg hur hon hade försökt leta upp de andra, men till slut gett upp. Allting hade snurrat och hon hade till och med haft svårt att hitta utgången. Det sista hon mindes var hur någon hade hjälpt henne in i en bil.
Och nu låg hon här, med bultande huvud, utan någon som helst aning om var hon befann sig. Hon försökte öppna ögonen men det var endast det vänstra ögonlocket som ville lyda. Det andra hindrades av något fuktigt som pressade mot högra halvan av hennes ansikte. Hon försökte känna efter vad det var och kom fram till att det var jord. Fuktig jord. Hon befann sig alltså någonstans utomhus. Kanske i en park eller skog?
Hon försökte vända på kroppen så att hon hamnade på rygg, men tvingades ge upp när hon kände hur en kraftig smärta högg till i hennes underliv. Hon kved till. Vad var det egentligen som hade hänt? Hon kände försiktigt efter med ena handen och insåg att hon saknade kläder på kroppen och att någonting där nere inte stod rätt till.
Hon samlade så mycket luft i lungorna hon kunde och skrek rakt ut.