Det luktar vått gräs och cigarettrök på Olssons kulle. Vanessa tar en flaska halloncider från Michelles väska. Ser på Linnéa som sitter bredvid henne på picknickfilten med benen i kors och en cigarett i handen. Vanessa hoppas att hon verkligen menade allvar med att hon ville vara här. Och att hon kommer att säga till om hon ångrar sig.
Vanessa öppnar flaskan och tar en klunk.
Det var inte bara för Linnéas skull som hon ville stanna hemma i kväll. Hon är själv helt utmattad. Hon hade förstått att förhöret skulle bli tufft. Men det var något annat att höra Linnéa berätta varenda detalj. Att känna det Linnéa kände.
Det är så mycket som hon inte hunnit bearbeta. När Linnéa somnat i soffan satt Vanessa bara och stirrade rakt ut i rummet.
”Flytta ihop er”, säger Evelina och viftar med sin mobil. ”Michelle, du måste också vara med.”
Vanessa lägger armen om Linnéa och drar henne till sig. Michelle pressar sig mot henne på andra sidan, putar med läpparna mot kameran. Hon luktar sött av hårsprej, puder och halloncider. Det klickar om Evelinas mobil.
”Fan, vad snygga ni blir”, säger hon och håller fram skärmen. ”Linnéa, det är okej om jag lägger upp den här, va?”
”Visst”, säger Linnéa.
”Okej, säg ärligt!” säger Michelle sävligt. ”Vem är snyggast av mig och Evelina?”
”Jag vet inte”, säger Linnéa.
”Snälla, få inte panik på henne”, säger Vanessa.
”Det är lugnt”, svarar Linnéa stelt.
”Kom igeen”, säger Michelle. ”Vem av oss skulle du helst hångla med om du var tvungen? Jag kommer inte att bli sur om du säger Evelina.”
”Det kommer du ju visst”, säger Evelina och skrattar rått.
Vanessa försöker skratta med och tar en klunk av cidern. Just i kväll önskar hon att Michelle hade något slags filter. Hon har redan frågat Linnéa varför hon inte dricker längre, om hon saknar det, om hon skulle bli alkis igen av att ta en klunk cider. Och sedan berättade hon glatt om hur de brukade betala Linnéas pappa för att han skulle köpa ut sprit åt dem i högstadiet. När Vanessa trodde att det inte kunde bli värre började Michelle ställa alldeles för många frågor om det som hände i aulan i dag.
Det som hela Engelsfors pratar om i kväll.
Folk runt omkring sneglar på dem. Viskar. Tittar. Några gör tummen upp när Vanessa möter deras blickar. Andra sitter böjda över sina mobiler och kollar på klippen från aulan. Med jämna mellanrum kan Vanessa uppfatta Tommys ”Nu räcker det!” Då skrattar alltid de som tittar.
Det värsta av allt är falskheten.
Många av dem som kallade Linnéa psykfall och lögnare dagen efter Kanalbron har i kväll kommit fram och sagt hur glada de är att Robin erkände. Att de hela tiden fattade att han och Erik var skyldiga. Som om det skulle göra saken bättre. Det är ju tvärtom. För om de fattade hela tiden, varför sa de ingenting förut?
Vanessa tar en klunk cider. Ser ut över grässlänten där halva Engelsfors gymnasium sitter utspridda i klungor. Längre bort glittrar kanalen i kvällssolen. Och bortom den breder kyrkogården ut sig.
Det verkar helt otroligt att det bara är ett år sedan, på förra skolavslutningen, som Vanessa lämnade en fest här på kullen och mötte upp de andra Utvalda vid Rebeckas och Elias gravar. Nu ligger askan efter Ida också nersänkt i jorden där borta. Och det hade kunnat finnas en gravsten med Linnéas namn på. Vanessa flyttar sig närmare intill henne, lutar sig mot hennes axel.
Michelle lägger sig ner med huvudet i Evelinas knä och meddelar att hon tror att hon och Mehmet kommer att vara tillsammans resten av livet.
”Det måste verka helt stört att vi gjort slut och blivit ihop tusen gånger. Men vi har det så himla bra nu. Jag tror vi har bråkat klart om alla stora grejer man kan bråka om.”
”Det här måste vara första gången som ingen av oss är singel”, säger Evelina.
”Hörde jag skål?” ylar Michelle och håller upp sin ciderflaska.
Det klirrar när hon skålar med Vanessa och Evelina.
Linnéa tar bara ett nytt bloss. Hennes cola står orörd kvar i gräset. Vanessa ser frågande på henne.
Jag trodde att det var en skål mellan er, tänker Linnéa.
Men hon lutar sig lite fram, som om hon åtminstone vill få det att se ut som om hon är med i samtalet.
”Fan, det är typ blött i gräset fortfarande”, säger Evelina. ”Man känner det genom filten.”
”Det är bara du som har kissat på dig”, säger Michelle.
”I så fall ligger du i mitt kiss nu”, säger Evelina och de skrattar.
Michelles mobil plingar till och hon tar upp den.
”Men åh, Mehmet är på Götis”, suckar hon. ”Fan att ni är portade, det hade varit så kul att möta upp honom där.”
Portade? tänker Linnéa och höjer på ena ögonbrynet.
Det är en lång historia, tänker Vanessa och ler.
”Vadå, ska du överge oss nu?” säger Evelina och daskar till Michelle.
”Klart jag inte ska!” säger Michelle och lyfter huvudet för att kunna dricka. ”Hörni, vi får aldrig bli såna där tråkiga flickvänstjejer som alltid låter killen gå i första hand. Eller tjejen. Linnéa, du måste fatta att vi tre, vi har alltid varit bästisar. Och vi kommer alltid att vara det. Vi ingår i Vanessa-paketet.”
Linnéa ler, och för första gången på hela kvällen ser det helt avslappnat ut.
”Jag vet”, säger hon.
”Och vi är ju dina kompisar också nu”, säger Michelle och sänker rösten till en viskning. ”Jag kan ställa upp som vittne om du vill, Linnéa. Typ jag kan säga att jag gick förbi Kanalbron och såg alltihop.”
Vanessa sneglar oroligt på Linnéa men hon fortsätter bara att le.
”Jag tror inte …”, börjar hon.
”Men vänta, jag vet, jag vet!” avbryter Michelle och famlar med handen mot Linnéas knä. ”Jag kan säga att jag hörde Erik och Robin prata om det på stan!”
”Tack”, säger Linnéa. ”Men jag tror inte det är så bra om du ljuger för polisen för min skull.”
En kille från ettan vinglar förbi dem. Han är på väg mot buskarna, och har redan börjat dra ner gylfen. Han kastar en blick på Michelle i Evelinas knä.
”Har ni blivit lebbor allihop nu, eller?” säger han.
”Nej, vi gillar män”, säger Evelina och lägger huvudet på sned. ”Så du har tyvärr ingen chans på oss.”
Michelle skrattar till.
”Skål för den”, säger hon.
Vanessas telefon ringer i hennes handväska.
”Gud, vad jag hoppas att det är nån som vet nån bra fest i kväll”, säger Evelina.
”Jag tvivlar på det”, säger Vanessa när hon ser Anna-Karins namn på skärmen.
Hon känner hur de andra iakttar henne medan hon pratar i mobilen. Hon försöker svara så neutralt som möjligt, men det är svårt när det Anna-Karin berättar är så sjukt.
”Okej, vi hörs”, säger hon och lägger på.
Vad är det som har hänt? tänker Linnéa.
Viktors tvillingsyster är sjuk och Minoo har åkt till herrgården för att hjälpa henne. Mönstrens bok har sagt till nån Walter att hon måste göra det.
Linnéa stirrar på henne.
Va? tänker hon.
Räven håller koll, tänker Vanessa. Och vi är inte så långt därifrån om nåt skulle hända.
Jag gillar inte det här, tänker Linnéa.
”Varför är du så tyst?” säger Evelina till Vanessa. ”Har det hänt nåt?”
”Nej, det var inget särskilt”, säger Vanessa och stoppar tillbaka mobilen i väskan.
Hon undviker Evelinas blick och höjer flaskan igen.
”Fattar ni att det är sommarlov nu?” säger hon.
Michelle sätter sig upp och höjer armarna i luften, skriker så högt att folk runt omkring vänder sig om.
Vanessa skrattar, men hon hör själv hur falskt det låter. Och det gör Evelina också, ser Vanessa när hon möter hennes blick.