Minoo dröjer sig kvar på dansbanans scen. Det är inte för att hon vill stanna. Hon kan bara inte röra sig.
Det är som om Linnéa släppte en atombomb i henne. Hon känner sig alldeles död inuti.
Först gick Linnéa och Vanessa, och sedan gick de andra. Alla utom Gustaf, som sitter kvar intill henne på scenkanten.
”Har ni det så här hela tiden?” säger han.
”Nej”, säger Minoo. ”Visst, vi tjafsar ibland, men vi …”
Hon tystnar.
”Ni är vänner?” säger Gustaf.
”Jag trodde det i alla fall”, säger Minoo.
Hon drar med fingret över scenens trägolv. Smuts fastnar på fingertoppen och hon torkar av sig på byxbenet. Sneglar på Gustaf. Han sitter framåtlutad med händerna knäppta.
”Förlåt om jag var lite väl rakt på sak om din kraft”, säger hon.
”Det är okej”, säger han och ler svagt. ”Jag trodde inte att jag hade nån. Men det är klart att det är lite jobbigt att Rickard och Evelina, och inte jag … Jag vill ju hjälpa till.”
Hon trodde så länge att hon var helt utan kraft. Och hon undrar om det känns likadant för Gustaf som det gjorde för henne då. Han om någon är van vid att vara bäst på allt, även på områden där Minoo aldrig har briljerat, som sport och popularitet.
”Tycker du att jag gör rätt?” säger hon. ”Eller har Linnéa rätt?”
Hon vågar inte se på honom. Ångrar redan att hon ställde frågan. Orkar inte med ett fördömande till.
”Jag tycker att Linnéa gick över gränsen”, säger Gustaf. ”Flera gränser. Fast jag kan ju förstå henne också …”
Hon sneglar på honom igen. Han ser ut att fundera.
”Jag vet inte, Minoo”, säger han. ”Jag vet inte vad som är rätt. Men det som du går igenom verkar vara väldigt svårt. Och ensamt.”
Något börjar röra sig i allt det döda i henne. Något litet, levande som spirar fram genom askan.
”Så jag tänker så här”, säger Gustaf. ”Jag kan inte göra så mycket för att rädda världen …”
Han rätar på sig och ser på henne.
”Men jag är din vän”, säger han.
Det är som om hon blir mer närvarande samtidigt som hela världen håller på att lösas upp.
Gustaf ser på henne. Far med blicken över hennes ansikte. Men det gör henne inte nervös. Inte alls. Hon vill att han aldrig ska sluta se på henne. Hon lägger sin hand på hans. Den är varm mot hennes kalla fingertoppar. Han lägger sin andra hand över hennes. Värmer den.
Och sedan lutar han sig fram. Hon känner hans andedräkt mot sina läppar innan han kysser henne.