När Minoo kommer hem har pappa just kört in på uppfarten vid huset. De röda baklyktorna släcks och de dova rösterna från radionyheterna tystnar. Och alla tankar hon haft på Gustaf stängs av lika tvärt.
Hon stannar vid bilen. Pappa kliver ur och smäller igen dörren. Hon slås återigen av hur mycket friskare han ser ut, av hur skönt det är att inte behöva oroa sig för honom.
”Hej, gumman”, säger han. ”Körde jag förbi dig?”
”Jag tror inte det.”
I så fall var hon alldeles för upptagen av Gustaf för att märka det. Hon är glad att pappa inte såg dem. Både han och mamma vet förstås att hon är tillsammans med Gustaf, men hon vill helst inte hångla framför dem.
”Hur har du haft det på jobbet i dag då?” säger pappa.
”Bra”, säger Minoo utan att möta hans blick.
Det var förvånansvärt lätt att få hennes föräldrar att acceptera sabbatsåret. Däremot var de mer skeptiska till hennes ”jobb”. Det är ett slags praktikplats. Hos Alexander Ehrenskiöld. Ja, precis, daytradern från Stockholm som flyttat in i herrgården. Hans son, Viktor, gick i min klass. Nej, jag ska mest vara som en assistent. Jo, men jag har alltid varit intresserad av ekonomi och aktier, för att det är ju typ … matte … Och jag får ju inte så många chanser till arbetslivserfarenhet här …
”Jag gillar inte hur han kör med dig. Han borde åtminstone ge dig lön. Det lär han ju ha råd med”, säger pappa. ”Bra att det inte blev så sent i kväll i alla fall.”
”Mm”, säger Minoo och stirrar på motorhuven som glänser i utomhusbelysningen. ”Men jag måste gå sen igen. Jag ska sova över hos Gustaf.”
Hon blir knallröd i ansiktet, tänker att pappa måste tro att det betyder att de ska ha sex, och det vill hon verkligen inte tänka på att han tror, fast det lär han ju göra, särskilt när hon står här och rodnar.
”Jaha”, säger pappa bara. ”Men kan du vänta med att försvinna tills jag kommer tillbaka från min promenad?”
”Visst”, säger Minoo.
Hon ger honom ett hastigt leende och skyndar sig in i huset.
Det första hon ser är Linnéas fuskpäls som hänger bland kläderna i hallen. Kängorna står på golvet nedanför. Minoo har inte träffat henne sedan bråket i Kärrgruvan. Och nu är hon här. Hemma hos Minoo.
Hon lyssnar spänt. Det är alldeles tyst i huset. Vid trappan letar sig ljus ner från övervåningen. Hon drar av sig jackan och hänger upp den på en krok, sneglar på fuskpälsens leopardmönster innan hon går in i köket.
Minoo häller upp ett glas juice. Den känns iskall. Eller kanske är det hennes mun som är alldeles för varm?
Hon kan fortfarande känna Gustafs kyssar. Det är som om han har blivit en del av henne. Så fort hon är ifrån honom har hon fantomsmärtor.
Hon önskar att hon kunde skita i att gå upp på övervåningen och möta Linnéa, skita i asken och rättegången, skita i att tänka. Det enda hon vill är att vara med Gustaf, vara nära honom på alla sätt.
Men det är inte så mitt liv ser ut, tänker hon och ställer ner glaset på diskbänken.
Minoo knackar försiktigt på dörren till Anna-Karins rum och Anna-Karin öppnar. Hon har svept en filt om sig. Bara läslampan vid den lilla fåtöljen är tänd. Kemiboken ligger uppslagen på golvet och Peppar står och nosar på den.
”Linnéa är här”, viskar Anna-Karin och pekar mot sängen.
Minoo ser bara ett svart hår som flyter ut över kudden. Linnéa har dragit upp täcket över halva ansiktet och ligger vänd mot väggen. Minoo kan höra hennes lugna, regelbundna andetag.
Det känns ovant att se henne så sårbar.
”Vad är det som har hänt?” viskar Minoo.
Anna-Karin kommer ut i korridoren och stänger försiktigt dörren efter sig.
Hon berättar tyst om Julia och Felicia, och det är som en mardröm. Om Robin tar tillbaka sitt erkännande … vad händer då? Kommer han och Erik att gå fria? Återvända till skolan som om inget hänt, oskyldigförklarade av samhället?
Efter att ha varit inne i Eriks medvetande tvivlar Minoo på att han skulle nöja sig med det. Han skulle komma på ett sätt att hämnas.
”Hon somnade så fort vi kom hem”, viskar Anna-Karin. ”Det var så himla läskigt att se henne så där.”
Minoo nickar. Hon fick själv uppleva Linnéas panikångest under kroppsbytet.
”Har du pratat med Vanessa?” säger hon.
”Nej, Linnéa ville inte det. Men Minoo, vad ska vi göra?”
Minoo tänker på när Walter sa att Alexander var alldeles för fixerad vid regler. Kan hon prata med Walter? Förklara läget? Ansöka om dispens för att de ska få använda magi i tingsrätten?
I går hade hon kanske gjort det, men efter deras samtal i dag är hon osäker.
Hon har inte velat tänka på att Walter måste känna till att Alexander tänker övervaka rättegången. Men nu är det så uppenbart att hon inte kan blunda för det längre. Alexander skulle aldrig våga göra något som Walter inte hade sanktionerat.
”Hallå?” hörs en sömnig röst.
Anna-Karin och Minoo utbyter en blick och går in i rummet.
Linnéa har satt sig upp i sängen. Hon har röda kuddmärken i ansiktet och sminket har smetats ut kring ögonen.
”Hej”, säger Minoo och stannar nära dörren, vill vara beredd att gå om Linnéa inte vill ha henne där.
”Hej”, säger Linnéa tonlöst. Hon drar upp benen och slår armarna om dem. ”Fan, vad länge jag har sovit.”
”Du behövde nog det”, säger Anna-Karin och går och sätter sig i fåtöljen. ”Vill du ha nåt? Är du hungrig?”
Linnéa skakar tyst på huvudet, tar vattenglaset som står på nattduksbordet och tömmer det i djupa klunkar.
”Jag ska gå hem snart”, säger hon och låter det tomma glaset vila mellan sina händer. ”Jag ska bara vakna ordentligt först.”
”Stanna här”, säger Minoo. ”Jag tycker inte att du ska vara ensam i kväll.”
Linnéa tittar upp. Hennes ögon är lika livlösa som hennes röst.
”Okej”, säger hon bara.
Peppar sträcker på sig och svassar ut ur rummet.
”Jag pratade med Ludvig, mitt målsägandebiträde”, säger Linnéa. ”Jag kunde ju inte berätta att jag läst Felicias tankar. Men jag sa att hon och Julia var sams igen, och att dom aldrig skulle vara det om inte Erik och Robin hade kommit överens. Jag märkte att han blev orolig fast han försökte dölja det.”
Hon stirrar ner i glaset.
”Åklagaren ringde upp mig sen och frågade om Julia och Felicia hade hotat mig. Om dom hade gjort det så skulle det varit ’övergrepp i rättssak’ och han hade kunnat begära dom häktade. Men dom hotade mig ju inte … Och då sa han att jag inte skulle tänka mer på det här. Att jag absolut inte skulle oroa mig.”
Hon tittar upp på Minoo.
”Det var uppenbart att han visste att det var kört”, säger hon.
Hon låter så uppgiven. Minoo vet inte vad hon skulle kunna säga för att stärka henne. Allt hon kommer på låter som förolämpningar mot Linnéas intelligens.
Alltför mycket hänger på Robins vittnesmål. Det vet de allihop. Utan det har de bara Viktor som ”såg två maskerade killar” vars röster han ”kände igen från skolan”. På avstånd. I dimma.
Linnéa ställer ifrån sig glaset på nattduksbordet.
”Jag ska se till att Robin erkänner”, säger Anna-Karin.
Minoo vill protestera. Anna-Karin får inte riskera sitt liv. Men tanken på att Erik och Robin ska frikännas är omöjlig att bära. Om hon själv haft Anna-Karins kraft hade hon också använt den, oavsett risken.
”Varför skulle Alexander ens fatta att jag gjort nåt?” säger Anna-Karin envist. ”Han tror ju att Robin kommer att erkänna.”
”Han kanske känner av magin”, säger Minoo.
Anna-Karin ger henne en irriterad blick.
”Vi måste ha perspektiv”, säger Linnéa. ”Alexander har hotat att döda den som försöker påverka rättegången. Du behövs för att rädda världen, Anna-Karin. Det är viktigare än vad som händer med Erik och Robin, och jag kan inte oroa mig för dig också i morgon. Lova att du inte gör nåt.”
Anna-Karin ser sammanbitet på henne.
”Lova!” säger Linnéa.
”Okej”, säger Anna-Karin.
Linnéa nickar. Ser trött ut igen.
Minoo inser hur mycket hon vill vara med i tingsrätten, hur fel det skulle kännas att inte vara där. Det som Walter sa är inte sant. Det vore inte att ”bara sitta”.
Plötsligt känner hon hur mycket hon längtar efter de andra. Och hur mycket hon önskar att hon ska ha fel.
Hon släpper fram den svarta röken en aning.
Det är inte bara Rådets cirkel som hon har studerat. Hon har tittat på De utvalda också, vid de få tillfällen som de har träffats. Och nu får hon det återigen bekräftat. Medan Rådets cirkel har blivit starkare och starkare har inget hänt med De utvalda. Tvärtom. Det är nästan som om de har blivit svagare.
Det spelar ingen roll att de är hennes vänner. Att hon till och med älskar dem. Fakta går inte att bortse från.
”Vad är det, Minoo?” säger Anna-Karin.
Minoo låter blixtsnabbt röken glida tillbaka. Berättar om chansen att ta sig in i Adrianas rum i morgon, utan att nämna att Viktor och Clara är inblandade.
Linnéa reagerar precis som förväntat.
”Du måste undersöka asken”, säger hon.
Asken.
Om Minoo hittar den i morgon kommer hon att titta på den och berätta för de andra Utvalda vad hon har sett. Men det blir det sista hon gör för dem. Hon har bestämt sig. De kommer inte att förstå, men hon kan inte blunda för det hon har sett, det hon vet djupt inom sig.
Rådets cirkel är starkast. Det är de som måste stänga portalen. Och hon måste lämna över korset och dödskallen till Walter.
”Jag går och sätter på tevatten”, säger Anna-Karin och försvinner nerför trappan.
Minoo ser på Linnéa. Hon undrar om de borde prata om bråket i Kärrgruvan. Men det känns plötsligt så överspelat.
”Jag hörde om grottorna”, säger hon i stället. ”Vad synd att ni inte hittade nåt.”
”Ja”, säger Linnéa. ”Det var rätt bortkastat hela grejen.”
Hon ser sorgsen ut.
”Jag ville verkligen gå på rättegången”, säger Minoo.
”Jag vet”, säger Linnéa. ”Jag önskar att det gick.”
Hon låter helt uppriktig när hon säger det. Och Minoo önskar att de kunde stanna i det här ögonblicket, slippa alla svek som väntar.
* * *
Anna-Karin stirrar på vattenkokaren av svart plast. Bruset blir högre och högre när vattnet börjar hettas upp.
Linnéa hade rätt. Hon ska inte behöva oroa sig för Anna-Karin i morgon.
Det är därför Anna-Karin tänker göra det utan att säga något till henne.
Det är inte bara för Linnéas skull. Det är för hennes egen också. Och Elias. Och alla andra som Erik och Robin har plågat, år efter år, dag efter dag. Nu har de chansen att avslöja dem, se till att de faktiskt får sitt straff. Anna-Karin måste ta den chansen.
Och ja, Alexander kommer säkert att känna av magin. Det vore självbedrägeri att hoppas på något annat. Men han kommer inte att kunna använda sin egen magi i rättssalen, för det skulle vara att bryta mot Rådets regler. Konsekvenserna kommer att komma efteråt. Och då ska hon vara redo för dem.
Det är dags att sätta sig upp mot Rådet, en gång för alla. De utvalda är mäktiga häxor, de är inte maktlösa. De kommer att komma på ett sätt att vinna över Rådet igen.
Plastkannan vibrerar när vattnet börjar koka. Anna-Karin tar fram mobilen och väljer ett nummer.