Det bränner till i gommen, i halsen, ända upp i näsan. Minoo tycker sig känna en bismak av spya. Är det så det ska smaka, eller håller hon på att kräkas?
Men sedan lägger sig smaken.
Allt lägger sig.
Det som nyss brände blir till en behaglig värme som sprider sig i magen och vidare ut i hennes kropp. Hon riktigt känner hur alla spända muskler slappnar av. Axlarna åker ner. Hon kan ta ett djupt andetag. Och ett till. Hon känner sig så lugn. Lugn och lycklig. En stilla eufori fyller henne. En känsla av att allt kommer att ordna sig. Precis allt. Det var helt rätt val att dricka.
Minoo ser på de andra.
Claras långa, askblonda hår faller ner över axlarna. Hon blundar och ett saligt leende leker på hennes läppar. Hon är nästan övernaturligt vacker i månljuset. Det måste vara stort för henne att bo tillsammans med andra jämnåriga efter att ha varit så isolerad, så ensam. Det är inte konstigt att hon blir lite avig ibland. Minoo blir öm i hjärtat när hon tänker på det. Hon borde vara en bättre vän åt Clara. För visst är de vänner? Det känns så.
Hon flyttar blicken till Sigrid som har lutat sig tillbaka mot sänggaveln och ser upp i taket där trädens skuggor svajar. Hon är så söt med sina blonda lockar. Minoo njuter av att bara se på henne. Sigrid ser lika lycklig ut som Minoo känner sig. Och hon tänker att hon verkligen tycker om Sigrid, har gjort det sedan de sågs första gången. Det är så himla dumt och onödigt att känna sig hotad av hennes stil och hennes självklara sätt att röra sig. I stället för att vältra sig i självömkan kan hon ju faktiskt fråga Sigrid hur man gör. Då kanske hon äntligen kan förstå det där med kläder? Och Sigrid kanske kan visa henne hur man målar naglarna utan att det ser ut som om en fyraåring har gjort det?
Och Nejla. Nejla som alltid ser ut som om hon inte bryr sig om någonting. Men det gör hon ju. Nejla älskar sin pojkvän, hon älskar musik och hon älskar magi. Faktum är att hon nog är den som har mest passion för magi av alla i Rådets cirkel. Och hon skiter fullständigt i vad alla tycker om henne. Det är vackert. Nejla är vacker.
Sigrid skrattar till.
”Inte så illa, va?” säger hon.
”Nej”, säger Minoo.
Hon inser att hon sitter och ler som ett fån, och att hon inte bryr sig. Sigrid fyller på allas glas igen och ställer ifrån sig flaskan.
”Vi har ju knappt lärt känna dig, Minoo”, säger Sigrid. ”Du bor ju inte här och du tränar så mycket ensam med Walter …”
”Är du svartsjuk?” avbryter Nejla och fnissar.
”Men lägg av”, säger Sigrid. ”Jag menar bara att vi måste ta chansen att lära känna Minoo nu. Vi kör ’jag har aldrig’, va?”
”Vad är det?” säger Clara.
Minoo är tacksam över att Clara hann fråga först. Hon har åtminstone en vettig orsak till att inte känna till sådant här.
”Nån säger nåt, som typ ’jag har aldrig snattat’”, säger Nejla. ”Och om man har gjort det så måste man dricka.”
”Så alla som har snattat dricker?” säger Minoo.
”Precis”, säger Sigrid.
Minoo känner en oväntad upprymdhet. Blotta tanken på sådana här lekar brukar göra henne skräckslagen, men nu känns det bara spännande.
”Okej, då kör vi”, säger Sigrid. ”Jag har aldrig varit avundsjuk på nån annans kraft.”
Minoo höjer glaset till läpparna och tar en klunk. Den här gången tänker hon inte alls på bismaken, det bara värmer behagligt. I ögonvrån ser hon att de andra också dricker.
”Men gud, Minoo”, säger Sigrid. ”Vem har du varit avundsjuk på?”
”Typ … alla?” säger hon och skrattar till. ”Först trodde jag att jag inte hade nån kraft alls, och sen var jag rädd för den …”
”Det är ju helt stört”, säger Nejla.
Minoo fnissar. Det känns helt stört.
”Jag tror att vi alla tänkte på dig när vi drack”, säger Sigrid. ”Jag menar … Allt som Walter berättat att du kan göra …”
”Det vore ju kul att få se nåt”, säger Nejla. ”Jag har sett häxor levitera saker och sån skit förut. Men du har inte visat några av dina specialgrejer.”
Det ligger en utmaning i det hon säger. Och Minoo kan inte motstå den.
”Jag kan gå in i dina minnen och sen kan jag beskriva nåt jag har sett.”
”Vadå? Nu?” säger Nejla.
”Visst”, säger Minoo. ”Varför inte?”
Nejla spricker upp i ett brett flin.
”Varför inte?” säger hon. ”Kör.”
Sigrid fyller på allas glas igen och Minoo tar en klunk innan hon släpper fram den svarta röken och lägger handen mot Nejlas panna.
Den stilla euforiska känslan försvinner inte helt, den dämpas bara lite.
Minoo glider lätt in i Nejlas minnen, följer väven. Hon undviker de minnen som verkar smärtsamma, tunga, och söker sig till något som känns lättare men ändå starkt.
Musiken är öronbedövande och så fucking kass. Nejla vet inte varför hon gick till den här skitfesten med alla de här stiffa människorna. De tycker att det är spännande att träffas i den gamla ladan några kilometer från skolan och bli myggbitna och packade, knarka och lyssna på skitdålig musik. De känner sig så jävla farliga och rebelliska, är så jävla impade av sig själva. ”Tja”, hörs en röst. Hon vänder sig om. Där står en kille, helt klädd i svart. Nejla har sett honom i skolan, han är ny. ”Du heter Nejla, va?” säger han. ”Jag heter Marcus.” ”Och?” säger hon och tar en klunk öl. ”Dom är tunga”, säger han och nickar mot hennes Bathory-T-shirt. ”Visst”, säger hon, helt övertygad om att han ljuger, att han aldrig har hört talas om dem. ”Vilket är ditt favoritalbum då?” säger hon. ”Blood Fire Death”, svarar han. ”Under the Sign of the Black Mark är tvåa.” Nejla är för överraskad för att få ur sig något. Hon skulle ha svarat samma sak. Och han är faktiskt rätt snygg. Så hon hånglar upp honom.
Minoo drar tillbaka röken. Ser på Nejla och ler.
”Heter din kille Marcus?”
”Ja”, säger Nejla med ett höjt ögonbryn. ”Men det är ju inte så svårt att ta reda på.”
”Första gången du träffade honom var på en fest i den gamla ladan som ligger några kilometer från skolan. Du tyckte det var en tråkig fest, men sen kom Marcus fram och sa att han gillade Bathory. Du trodde att han ljög först, så du testade honom, och ni har samma favoritalbum. Blood Fire Death och Under the Sign of the Black Mark.”
Nejlas ögon blir stora.
”Fy satan, vad coolt”, säger hon.
”Det där får du inte göra på mig”, säger Sigrid.
Clara säger ingenting, men ler svagt mot Minoo.
”Okej, nu måste vi fortsätta. Jag har en bra”, säger Nejla. ”Jag har aldrig … haft sex med nån som är här på herrgården just nu.”
Sigrid är den enda som dricker.
”Med vem då?” säger Nejla. ”Walter?”
”Men sluta!” säger Sigrid och blir blodröd i ansiktet. ”Med Viktor så klart.”
”Nu slutar jag lyssna”, säger Clara och trycker händerna för öronen, börjar nynna för sig själv.
”Fast det var flera år sen. En gång”, säger Sigrid och håller upp ett finger. Hon vänder sig mot Minoo och ler. ”Jag trodde vi hade Viktor gemensamt.”
”Nej”, säger Minoo. ”Verkligen inte.”
”Seriöst? Viktor är en sån total slampa”, säger Sigrid. ”Nån av De utvalda har väl legat med honom?”
Clara börjar nynna ännu högre. Minoo skakar på huvudet.
”Lägg av!” säger Sigrid. ”Hånglat då?”
”Ingen av oss har varit intresserade av honom”, säger Minoo.
Nejla skrattar.
”Det verkar som om Viktor inte går hem i Engelsfors”, säger hon.
”Det var en massa tjejer i skolan som var intresserade av honom i början”, säger Minoo. ”Men han höll sig för sig själv så alla bestämde sig för att han var bög.”
Sigrid frustar till.
”Det är ju Felix drömscenario i alla fall. Fast han vill nog inte att Viktor ska vara homosexuell, utan Felix-sexuell. Personligen tror jag att Viktor är en sån som aldrig kan bestämma sig för nåt eller nån. Han är för girig.”
”Men har han haft sex med Felix?” säger Nejla.
”Jag vet inte”, säger Sigrid och rycker på axlarna. ”Förmodligen.”
”Men snälla!” kvider Clara. ”Jag hör er!”
”Jag har liksom inte ens tänkt på Viktor som en person som har sex”, säger Minoo. ”Han är så … ofysisk.”
Sigrid och Nejla skrattar till.
”Han är ju alltid så nystruken och osvettig”, fortsätter Minoo, fastän hon har en vag känsla av att hon borde fortsätta den här tankegången under tystnad. ”Jag har svårt att tänka mig honom ha några kroppsliga funktioner alls. Det känns lite som om han är en Kendocka under kläderna. Som om det inte finns nånting alls där nere.”
”Det finns det”, säger Sigrid och fnissar. ”Jag lovar.”
”Allvarligt talat!” säger Clara och tar bort sina händer. ”Kan ni sluta prata om min brors sexliv?”
”Förlåt, Clara”, säger Sigrid. ”Skål.”
De tömmer sina glas igen och Sigrid fyller på dem. Minoo kan inte sluta le. Det påminner henne om kroppsbytet, fast tvärtom. Det är som om hon har fått byta själ med någon. Någon som inte oroar sig. Någon som sitter och pratar om killar och sex med sina tjejkompisar och inte tycker att det känns stelt eller konstigt alls.
”Jag tror jag har en”, säger Sigrid.
Sigrid ser ut att fundera. Hon vickar på glaset, så att den bärnstensfärgade vätskan hotar att skvalpa över kanterna.
”Okej …”, fortsätter hon. ”Jag har aldrig haft sex.”
Både hon och Nejla dricker. Minoo och Clara tittar på varandra. Clara är skär om kinderna och Minoo tycker synd om henne. För hur skulle hon kunnat haft ett sexliv?
”Har du hånglat med nån då?” säger Sigrid till Minoo.
”Ja”, säger Minoo.
”Hur länge sen var det då?” säger Sigrid med ett småleende.
Minoo kan inte hålla tillbaka rodnaden. Och plötsligt kan hon inte hålla sig alls.
”För några timmar sen”, säger hon. ”Med min pojkvän.”
Det är första gången hon använder det ordet. Hon har aldrig varit i en situation där det funnits skäl att kalla Gustaf för något annat än Gustaf. Men nu kändes det helt rätt att säga det. Och Sigrid reagerar precis så som Minoo alltid föreställt sig att tjejkompisar brukar göra.
”Men guuud!” säger hon och studsar lite på stället på sängen. ”Varför har du inte sagt nåt? Vem är det?”
”Ni känner honom inte”, säger Minoo.
”Är det Gustaf?” säger Clara.
Minoo ser förvånat på henne.
”Jag såg er tillsammans en gång”, säger Clara. ”Det såg ut som om ni trivdes ihop.”
”Hur träffades ni?” säger Sigrid.
”Det är lite komplicerat”, säger Minoo och rodnar ännu mer. ”Vi blev ihop för tre veckor sen. Men vi har känt varandra länge.”
”När fattade du att du var kär i honom då?” säger Sigrid ivrigt.
Minoo ser Gustaf framför sig och lyckokänslor exploderar i henne. Hon har en sån fantastisk pojkvän. Och så fina nya vänner som vill höra henne berätta om honom.
”Jag vet inte …”, säger Minoo. ”För ett halvår sen, kanske?”
”Så du har gått och suktat efter honom i ett halvår och ni har inte haft sex än!” säger Sigrid. ”Men det är klart, hur skulle du ha hunnit med det?”
”Vafan, dom hinner ju uppenbarligen hångla”, säger Nejla och tittar på Minoo. ”Det är bara att göra det.”
Det låter så enkelt när Nejla säger det. Minoo fattar plötsligt inte varför hon någonsin trott att det skulle vara mer komplicerat än så.
”Berätta mer om honom”, säger Sigrid. ”Är han snygg?”
”Ja”, säger Minoo. ”Han är rätt … perfekt.”
”Det är han”, säger Clara och lägger sig ner, blundar med ett leende.
”Vad har han för element då?” säger Nejla.
Minoo tittar upp. Inser att Nejla utgår ifrån att Gustaf också är en häxa. Och hur farligt det här samtalet håller på att bli.
”Vatten”, säger hon, och det är i alla fall inte en lögn.
”Det har Marcus också”, säger Nejla och ser drömmande ut.
”Det är nåt visst med vattenelementet”, säger Sigrid och fnissar.
”Ska vi köra en till?” säger Minoo snabbt för att komma bort från samtalsämnet.
”Jag har en”, säger Nejla och ser på Sigrid. ”Jag har aldrig haft en sexdröm om Walter.”
Ingen dricker, men Sigrid blir blodröd i ansiktet igen.
”Men gud, Nejla, vad är du ute efter?”
”Inget”, säger Nejla och ler.
”Vet ni vad?” säger Sigrid och fyller på Minoos glas igen. ”Nu slutar vi med den här fåniga leken och så berättar Minoo bara. Vi vill höra om allt som har hänt här.”
Minoo ser på henne. Oron väller upp i henne, tränger igenom den mjuka, sköna bomullskänslan. Hon har lovat Walter att inte berätta för mycket för de andra.
”Jag vet inte om jag vill prata om det”, säger Minoo och tar en försiktig klunk.
Hon ser på Clara som har somnat.
”Det är så jävla mycket hemligheter här”, säger Nejla och rapar. ”Som det här med att vi knappt får prata med Adriana.”
”Ja, är det sant att hon har tappat minnet?” säger Sigrid. ”Hade det nåt med rättegången att göra? Det gick jättemånga rykten om den i vintras. Vad hände egentligen?”
”Allt var så jobbigt, jag vill helst inte tänka på det”, säger Minoo.
”Jo, men kom igen”, säger Sigrid. ”Nåt måste du ju kunna säga. Bara nåt litet. Snälla.”
”Men ge dig”, säger Nejla.
Sigrid ger henne en irriterad blick. Sedan ler hon mot Minoo.
”Förlåt”, säger hon.
”Det är lugnt”, säger Minoo.
Hon rör glaset i cirklar, låter vätskan virvla runt. I ögonvrån ser hon att Sigrid iakttar henne med en fundersam min.
”Minoo”, säger hon. ”Jag måste säga en sak. Förlåt att jag tjuvlyssnade, men jag tycker det är så himla hemskt att Walter inte låter dig gå på rättegången.”
”Det är ju inte så att han har förbjudit mig”, säger Minoo.
”Men hallå, skuldtripp?” säger Sigrid. ”Det var ju uppenbart att han hade lovat dig att du skulle få åka och sen ändrade sig. Och är jag den enda som tycker att han kör för hårt med oss? Jag menar, vi får aldrig sova …”
”Kan i och för sig bero på att vi gör det här typ varje kväll”, säger Nejla och tömmer sitt glas.
”… och han är så sjukt taskig mot Felix”, säger Sigrid. ”Först var det det där med fingret. Och sen har det varit smågrejer hela tiden. Som i dag när Felix sa att vi måste få vila. Jag är väl inte den enda som har märkt hur Walter behandlar honom?”
”Nej”, säger Minoo.
Hon är lättad över att Sigrid också har sett det. Det gör det lättare för henne att erkänna för sig själv att det finns ett mönster.
”Walter har sagt att han inte har tid att dalta med oss”, säger hon. ”Han kanske inte fattar hur hård han är.”
”Så är det säkert”, säger Sigrid. ”Men vi borde faktiskt säga till om det händer igen. Är ni med mig i så fall?”
”Äh”, säger Nejla. ”Felix får väl säga ifrån om han tycker det är så jävla jobbigt.”
Sängen gungar till när hon reser sig.
”God natt”, säger hon och försvinner ut i korridoren.
”Du då?” säger Sigrid.
Minoo ser på henne och tänker på att Walter faktiskt har sagt att de måste vara ärliga.
”Ja”, säger hon. ”Jag är med dig.”
Sigrid ler mot henne, trycker hennes hand.
”Du är så himla fin, Minoo”, säger hon.
Hon väcker försiktigt Clara och samlar ihop plastglasen.
”Sov gott”, viskar hon innan hon stänger dörren.
Den här gången har Minoo inga problem alls att somna.