Arbetarens avslöjande

ARTIKELN OM WALTHER SOMMERLATH publicerades i tidningen Arbetaren nr 29, 19–25 juli 2002. Den var författad av historikern Mats Deland.

Han började med att ge en ögonblicksbild från den 1 maj 1937 i Brasilien. På Sportplatz Germania i São Paulo, Brasilien, hade 14 000 besökare samlats för att fira Arbetets dag. Det regnade häftigt, varför antalet deltagare var betydligt färre än året innan, då mötet samlade över 25 000 personer.

Många deltagare var uniformerade. Sex jättelika standar med det nazistiska hakkorset omgav scenen. “Vid talarstolen hängde den tyska riksörnen i dubbel upplaga och på podiet trängdes högdjur av alla slag från den tyska beskickningen med andra länders diplomater och det lokala brasilianska etablissemanget. Mitt på Sportplatz Germania inledde den tyska ungdomskretsen festligheterna med en välregisserad gymnastikövning”, skrev Mats Deland.

Jag kom senare att känna igen hans beskrivning när vi fick fram gulnade fotografier från 1930-talets tyska 1 maj-firande i São Paulo. De gav samma märkliga bild av den nazism som frodades i den tyska kolonin i Brasilien och framför allt i São Paulo där det tyska nazistpartiets utlandsorganisation hade sitt starkaste stöd bland exiltyskarna i landet. Det är bilder av uniformerade män och tusentals människor med höjda högerarmar och spikraka led med unga gymnaster med sträckta ryggar. Allt inramat av en tropisk miljö som ger det hela en lätt absurd känsla.

Mats Deland fortsatte: “Efter att yrkesföreningarna ställt upp sig runt mittplanen klev den tyske konsuln Dr. Hermann Speiser upp i talarstolen och hyllade i ett långt anförande den nyordning som gjort slut på de sociala motsättningarna i hemlandet. Anförandet avslutades med ett trefaldigt Heil Hitler!”

Men firandet måste avbrytas. Regnet hade blivit för kraftigt och folk började lämna Sportplatz Germania. Mats Deland skrev: “Bland de funktionärer från den lokala utlandsavdelningen av nazistpartiet som besviket samlade ihop fanor och stänger fanns med största sannolikhet Walther Sommerlath, drottning Silvias far.”

Mats Deland såg ut att ha gått grundligt tillväga. I Bundesarchiv i Berlin hade han funnit ett registerkort som visade att Walther Sommerlath gick med i nazistpartiets utlandsorganisation NSDAP/AO i São Paulo den 1 december 1934. Hans medlemsnummer var 3592030. Han var då en av relativt få Brasilien-tyskar som valde att ansluta sig. I mitten av 1930-talet bodde 80 000 tyska medborgare i Brasilien. Antalet medlemmar i partiet räknades som mest till 2 903. Endast var tjugosjätte exiltysk i landet tog alltså steget och gick med.

Mats Deland påpekade också att det inte var helt lätt att bli medlem i partiet vid den här tidpunkten. Efter Hitlers maktövertagande 30 januari 1933 hade det skett en snabb ökning av antalet medlemmar. När utlandsorganisationen i slutet av samma år ställdes direkt under Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess skärptes villkoren för medlemskap. Tanken var att sålla bort dem som ville gå med av opportunistiska skäl – till exempel för att de var rädda för att förlora sitt tyska medborgarskap eller sin egendom i hemlandet eller av karriärskäl. Bara de som hade en äkta vilja att kämpa för de nazistiska idealen släpptes in.

Mats Deland skrev: “När Walther Sommerlath gick med i partiet ett halvår senare är det rimligt att anta att de nya strängare villkoren införts även i Brasilien. Han måste ha fått klart för sig att han gick med i en organisation som såg sig själv som en elit, och som kämpade för klart definierade politiska mål. Han måste naturligtvis ha underkastat sig partiets raspolitik, som bland annat förbjöd giftermål med judar, då detta stod i partiets stadgar som han lovade att följa.”

Mats Deland påpekade också att för den som bara allmänt sympatiserade med de nazistiska idealen fanns det egentligen ingen anledning att ta steget fullt ut och gå med i partiet. Det fanns rikligt med tillfällen att ge utlopp för känslor i den riktningen. Den politiska agendan för partiet var tydlig i den största tyskspråkiga tidningen i São Paulo. Det lokala kulturella livet och de tyska föreningarna genomsyrades av nazistiska värderingar och politisk likriktning. “Till partigruppen sökte sig bara ett fåtal, som ville lämna ett aktivt bidrag till nazifieringen. Till detta fåtal hörde Walther Sommerlath”, skrev Mats Deland.

Mats Deland frågade sig naturligtvis om det gick att ta reda på varför Walther Sommerlath gått med i partiet och hur hans politiska engagemang hade tagit sig uttryck? Han letade i otaliga arkiv efter mer dokumentation. Han gjorde en omfattande genomgång av det tyska utrikesministeriets arkiv, han sökte i Bundesarchiv och i samtida tidningskällor.

Det var ett svårt arbete. Alla källor var inte tillgängliga. Nästan inget material finns till exempel bevarat från NSDAP/AO, eftersom det tillfälliga högkvarteret i Bad Schandau förstördes i krigets slutskede. Han stötte också på problem när det gällde det tyska stålkonglomeratet Buderus-Röchling, där Walther Sommerlath arbetade som säljare under 1930-talet i São Paulo. Företagets arkiv finns i Völklingen i södra Tyskland, men där blev inte Mats Deland insläppt. Man skyllde på resursbrist, men Deland trodde att den egentliga förklaringen var att den tyska stålindustrin under andra världskriget använde sig av slavarbetare och att den därför var mycket restriktiv med att ge utomstående tillgång till sina arkiv.

“Hermann Röchling, som var chef för stålkonglomeratet och dessutom för hela den tyska stålindustrin under kriget – vilket bland annat innefattade ansvar för omfattande slavarbete och konfiskationer i de ockuperade länderna – dömdes efter kriget i en underprocess till Nürnberg till tio års fängelse för krigsförbrytelser”, skrev han.

Mats Delands artikel skiljde sig väsentligt från den gängse hovjournalistiken, som ju till större delen är inriktad på skvaller och spekulationer om kungligheternas privatliv. Med stöd av gedigen research hade han kunnat presentera helt nya, tidigare okända uppgifter om drottningens familjs bakgrund. Och det handlade inte om några “anklagelser” eller ogrundade påståenden. Den avgörande nyheten – att Walther Sommerlath anslutit sig till det tyska nazistpartiet i Brasilien 1934 – var väl dokumenterad med faksimil på registerkortet som visade Sommerlaths namn och medlemsnummer.

I artikeln bekräftades också att fabriken som Sommerlath drev under kriget i Berlin var involverad i tillverkningen av krigsmateriel till luftförsvaret. En faksimil på ett registerkort styrkte otvetydigt detta, vilket gjorde att drottningens uttalanden i intervjun med Gregor Nowinski framstod som ännu underligare. Kände hon inte till artikeln i Arbetaren eller tog hon bara chansen att inte låtsas om dess existens och hoppades att ingen skulle protestera?

Mats Delands artikel lämnade också en hel del obesvarade frågor efter sig. Hur kom det sig att Walther Sommerlath kunde förvärva en fabrik i Berlin strax före krigsutbrottet 1939, trots att han hade flyttat tillbaka till Tyskland bara något år tidigare? Det stod att personen som han köpte fabriken av hette Ernst Wechsler. Vem var han? En annan fråga var hur bemanningen av fabriken såg ut under kriget? Den hade ju uppenbarligen något slags betydelse i krigsproduktionen. Hade Walther Sommerlath utnyttjat tvångsarbetare?

Jag bestämde mig för att ta kontakt med Mats Deland för att fråga om han trodde att det gick att ta reda på mer om Walther Sommerlaths förflutna.