Daniella Wexler

ARNE LAPIDUS TOG SOM vanligt med sig kaffemuggen till sitt skrivbord och satte sig framför datorn. Klockan var runt nio på morgonen och för honom var det en vanlig arbetsdag. Han skulle börja med att läsa mailen och kontakta nyhetscheferna på Expressen för att kolla om det fanns något för honom att göra den här dagen.

Arne hade bott i Tel Aviv i 30 år och jobbat för Expressen lika länge som frilansare. Snart skulle den arabiska våren ge honom fullt upp att göra. Den tunisiske arbetslöse akademikern Mohamed Bouazizi skulle bränna sig till döds. Demonstrationerna och protesterna skulle sprida sig till flera länder i arabvärlden. I Egypten skulle Hosni Mubarak fängslas. Inbördeskrig skulle bryta ut i Libyen och Syrien.

Men allt detta låg ännu i framtiden och om detta visste Arne Lapidus naturligtvis ingenting. Just den här morgonen verkade det lugnt och stilla på alla fronter. Han skulle därför passa på att undersöka en sak som han hade funderat över. Han hade läst i Expressen om våra avslöjanden om Walther Sommerlath, om fabriken i Berlin och att den togs över från en judisk ägare. Han lade fingrarna på datorns tangentbord och skrev in Efim Wechsler i sökmotorn. Det hade vi också gjort många gånger, dessutom med olika varianter av förnamnet, som Ephraim, Efaim och Ernst. Men Arne Lapidus gjorde något som vi inte hade tänkt på. Han skrev in Efim Wechslers namn på hebreiska.

Han fick omedelbart träff. Och det var inte bara träff, utan fullträff. På den israeliska bloggsajten The Marker Café hittade han till sin förvåning en artikel skriven av en pensionerad domare och konstnär i Jerusalem som hette Daniella Wexler. Rubriken var “Den svenska drottningen och jag”. Arne Lapidus läste texten med stigande intresse.

Min mor lämnade efter sig sju kartonger med brev och dokument som täcker hela hennes liv. Bland alla dessa papper hittade jag ett vykort med en bild av den svenske kungen och hans fru. Det var ett vanligt vykort. Men vad betydde det? Detta är vad min mor hade berättat för mig: Hennes far, min morfar Yona Wechsler, hade en brorson i Berlin som hette Efim Wechsler. Till följd av den allt hotfullare tidsandan i Tyskland, med början 1933, bestämde Efim att det var dags att ge sig iväg. Han såg en annons i en tidning om en tysk i Brasilien som ägde en kaffeplantage. Denne ville återvända till Tyskland och letade efter en affärsman som ville byta plats med honom. De fick kontakt och Efim och hans dotter Ilse flyttade till Brasilien och tysken återvände till Tyskland.

Arne Lapidus läste vidare.

Min far, Emanuel Racine, som var en av grundarna till den israeliska oljeindustrin, reste på en konferens till Stockholm. Min mamma, som inte var främmande för att tala med vare sig fattighjon eller kungligheter, började prata med drottningen och det verkade som om tysken var hennes far. När jag besökte Brasilien för några år sedan fick jag veta att drottning Silvia är från Brasilien.

Arne Lapidus insåg att han hittat en släkting till Efim Wechsler, Daniella Wexler, vars morfar tydligen var hans farbror. Men inte nog med det. Daniella Wexler tycktes också veta hur det gått till när Walther Sommerlath tog över Efims Wechslers fabrik. Han hade annonserat efter någon i Tyskland som ville byta sin firma mot en kaffeplantage han ägde i Brasilien. Efim Wechsler nappade på erbjudandet. Dessutom stod det att Daniella Wexlers mor träffat drottningen och pratat med henne om detta.

Oväntad nyhet från Jerusalem. Den före detta domaren Daniella Wexler bloggade om sin mors möte med den svenska drottningen och hade nya uppgifter om hur affären mellan Efim Wechsler och Walther Sommerlath gått till. Foto: Scanpix

Arne tog kontakt med Daniella Wexler. Hon berättade för honom att denna historia hade berättats för henne för länge sedan av hennes mor, Sara Racine, som numera var avliden. Modern hade också berättat att hon anat att “tysken” kunde ha varit den svenska drottningens far. I samband med en konferens i Stockholm som hennes man deltagit i hade hon fått möjlighet att tala med drottningen om detta. Konferensen skulle ha ägt rum någon gång på 1980-talet. Vykortet med kungen och drottningen som Daniella Wexler hade hittat i sin mammas kartonger hade Sara Racine tagit med sig som ett minne från mötet.

“Min mamma visste att Silvia hade samma namn som fabrikens köpare. Mamma sade alltid att det hade varit ett så trevligt samtal”, sade Daniella Wexler i Arne Lapidus artikel som publicerades i Expressen den 5 december, samma dag som vi sände vårt andra program om Walther Sommerlath.

När jag läste artikeln blev jag naturligtvis förvånad. Vi hade gissat att uppgifter om hur affären mellan Sommerlath och Efim Wechsler gått till kunde finnas i Deutsche Banks arkiv i Frankfurt. Arne Lapidus hade i stället hittat svaret i Jerusalem. Det var verkligen en oväntad utveckling. Om Daniella Wexlers uppgifter stämde betydde det att Walther Sommerlath och Efim Wechsler hade gjort en bytesaffär. Det öppnade också för det vi hade diskuterat, att det fanns ett samband mellan det faktum att Efim Wechsler valde att fly till Brasilien och att Walther Sommerlath tidigare bott där. Kunde det till och med ha varit så att Sommerlath hjälpte Wechsler att fly? Det skulle ställa Walther Sommerlaths historia i ett annat ljus.

Jag ringde Arne Lapidus i Tel Aviv och gratulerade honom för hans idé att googla Efim Wechslers namn på hebreiska. Han delade gärna med sig av kontaktuppgifterna till Daniella Wexler. Jag ringde upp henne omedelbart.

Daniella Wexler sade att hon var både skakad och upprymd över att hennes berättelse hade uppmärksammats i en svensk tidning. Hon berättade att hon hade lagt ut bloggtexten ett år tidigare, den 11 december 2009. (Svaret på vår fråga om hur affären gått till hade ironiskt nog alltså funnits på nätet redan ett halvår innan vi startade vår undersökning.) Hon hade tittat på det årets Nobelprisutdelning på TV och känt sig stolt över att den israeliska kristallografen Ada Yonath tilldelades priset i kemi. I TV-sändningen såg hon den svenska drottningen. Det påminde henne om hennes mors berättelse och hon fick en ingivelse att dela med sig av sin familjs historia och om den okända kopplingen mellan hennes morfars brorson och den svenska drottningens far.

Jag kom överens med henne om att vi skulle intervjua henne för vårt sista program för säsongen som skulle sändas en vecka senare. Vi ordnade med en TV-fotograf i Jerusalem och jag gjorde upp med Arne Lapidus om att han skulle göra intervjun åt oss.

I intervjun återgav Daniella Wexler på nytt historien som hennes mor berättat för henne. Men hon var lite försiktigare med detaljerna och var inte lika säker på allting längre. Hennes avsikt hade aldrig varit att vara kritisk mot drottningen och hon verkade lite bekymrad över att historien var mer komplicerad än vad hon tidigare trott. Att bytesaffären skedde så sent som 1939 visste hon inte.

“Nu ser jag det i ett annat ljus. Jag förstår att Efim måste ha varit desperat. Det kanske inte gick till så som min mamma trodde”, hade hon sagt i Expressenartikeln.

I familjehistorien fanns heller inget nämnt om att “tysken” var nazist eller att affären var ett led i ariseringspolitiken. Daniella Wexler blev förvånad när Arne Lapidus berättade det för henne.

“Jag visste inte att köparen var nazist. Och inte att det gick till på det här sättet. Jag är alldeles omtumlad”, sade hon.

Hennes historia hade nu också uppmärksammats i israeliska media. Under rubriken “Fabriksägaren och kaffeodlaren” i tidningen Haaretz skrev den kände israeliske historikern Tom Segev följande:

“Den här veckan upptäckte två kvinnor, en i Stockholm och en i Jerusalem, att den familjehistoria de har känt till sedan barnsben kan vara felaktig. Den här typen av historier är ofta inspirationskälla till böcker och filmer, men just den här har skapat en stor uppmärksamhet i media eftersom kvinnan i Stockholm råkar vara Sveriges drottning Silvia. Det visar sig att hennes familjehistoria kan vara sammanvävd på ett förbryllande och fängslande sätt med den israeliska konstnären Daniella Wexler. De två kvinnorna är inte bekanta med varandra, men båda är obekväma med upptäckten.”

Goda tider. Daniella Wexlers morfar Yona Wechsler (t.v.) med sin brorson Efim Wechsler i Paris. De båda gjorde affärer tillsammans i Berlin på 1920-talet. Foto: Privat

Mats Deland och jag höll fortsatt kontakt med Daniella Wexler via mail och telefon. Hon berättade att hennes morfar, Yona Wechsler, var chef för Nobels oljebolag i Beirut 1911–1914. Ännu en koppling till Sverige, alltså. Yona Wechsler var 20 år yngre än sin bror, Efim Wechslers far Sine Wechsler, och ungefär lika gammal som sin brorson. Under 1920-talet bodde Yona en tid i Berlin och gjorde affärer tillsammans med Efim Wechsler. Därefter flyttade han till Paris.

Daniella Wexler själv föddes i Frankrike 1944. Familjen klarade sig under den nazistiska ockupationen och flyttade till Israel 1952. Hennes far Emanuel Racine var med och byggde upp det statliga israeliska oljebolaget Delek och var chef för det under många år. Hennes mors flicknamn var Wechsler. Att hon själv något förvirrande hette Wexler med “x” berodde på att den man hon gifte sig med hette Wexler och stavade sitt namn så.

När den första omtumlande förvåningen lagt sig sade hon att hon var glad över att ha fått veta mer om Efim Wechsler genom våra program. Hon hade sedan en tid tillbaka börjat forska i sin familjs historia. Hon lovade att se efter om det fanns mer information om Efim Wechsler och bytesaffären i hennes mors kvarlämnade kartonger.

Daniella Wexlers berättelse hade gett en möjlig förklaring till hur Walther Sommerlath betalade för Efim Wechslers fabrik och öppnade för att bytesaffären kunde ha samband med Efim Wechslers emigration till Brasilien. Men den väckte också frågan om vilken kunskap drottningen haft om affären tidigare. Om Daniella Wexlers historia stämde borde drottningen ha fått kännedom om den i mitten av 1980-talet när hon träffade Daniellas mor Sara.

Vi bestämde oss för att göra ett nytt försök att få kontakt med drottningen. Nina Eldh hade efterträtts av Bertil Ternert som informationschef på hovet. Kanske kunde det innebära en öppning?

Jag träffade Bertil Ternert på slottet för att höra om det gick att få till ett möte med drottningen. Men Ternert kunde inte inge några förhoppningar om det, tvärtom signalerade han att det var utsiktslöst att ens ställa frågan. Av personer med insikt i hur drottningen hade reagerat på våra program hade jag också fått reda på att det inte fanns en chans att hon ville prata med oss. Hon lär ha varit fruktansvärt upprörd och kränkt.

Men Ternert sade en sak som var intressant under vårt möte. Drottningen hade startat en egen utredning om sin fars förflutna.