EPILOG

Sören och Pia Högström satt på den inbyggda verandan i huset på Tjörn.

Han såg ut genom fönstret. Havet var lika grått som himlen. Den starka vinden drev regnet framför sig i stora sjok. Rutorna var strimmiga av regnvatten. Den rekordvarma sommaren var oåterkalleligen slut. Nu när Sören äntligen kunde ta semester.

Pia hade tagit ett par dagar tjänstledigt. När de hade tid att verkligen umgås, satt alla tre inregnade och inblåsta i stugan på Tjörn.

Bondesson hade åkt till Frankrike med en förvånad hustru, som inte trodde på att de skulle komma iväg förrän de passerat Öresundsbron och körde genom ett grådisigt Danmark.

Högströms tankar snuddade vid Fatima. Vad gjorde hon på sin försenade semester? Han blev, som sagt, inte riktigt klok på sig själv. Varför undrade han?

– Hur går det för Lena Svensson?

Pia kikade på honom över kanten på glasögonen, där hon satt tillbakalutad i vilstolen med en bok i knäet.

– Så vitt jag vet vårdas hon för djup depression.

– Vet hon allt?

– Nej, det är ingen som har upplyst henne om vem som dödade hennes dotter. Jag tror inte att hon skulle orka med sanningen.

– Ni är helt säkra? Det var alltså inte den danske pedofilen, som ni trodde från början?

– Nej, det var inte han. Och inte hennes före detta man heller.

Högström reste sig och gick mot dörren, drog på sig stövlarna och regnrocken.

– Jag tar en promenad.

– I det här vädret?

– Jag behöver vara ifred en stund.

Pia såg honom försvinna på den lilla stigen ner mot havet med böjd rygg.