Kapitel 99

Dörren öppnades och en man tittade in i konferensrummet. Han fick syn på Nina, böjde sig fram och viskade i hennes öra. Hon nickade. Mannen försvann igen.

”Okej, vi har en preliminär bekräftelse”, sa hon. ”Det är samma person som ringde Expressen som rösten på Helen Slättås inspelning.”

Ett jubel steg från gruppen. Det var ett genombrott! Äntligen! Nu skulle de bara ta den jäveln så kunde alla gå hem sedan. De fortsatte titta på Efterlyst.

”Vad tror du är syftet med detta hot?” sa Hasse Aro som rutinerat funnit sig efter den vresige kommissariens abrupta avslut på intervjun.

”Att ingen ska ta på sig att företräda Zoran Roskic. Att han ska bli lämnad ensam kvar”, sa Lapidus.

”Att han ska få försvara sig själv alltså?”

”Det kommer aldrig att gå så långt. Så svagt är inte systemet.”

”Men om alla är rädda för att bli avrättade?” sa Hasse Aro som inte drog sig för att uttrycka sig dramatiskt.

Lapidus sa: ”Det är mycket oroande. Hela rättssystemet är uppbyggt på att alla har rätt till en försvarare. Om det skulle hotas, så hotas ju hela den svenska rättssäkerheten.”

”Men folk vill ju se Roskic bakom lås och bom.”

”Han är inte dömd ännu”, sa Lapidus.

”Tror inte du att han är skyldig?”

”Det spelar ingen roll vad jag tror. Om han inte döms ska han betraktas som oskyldig. Det är så det måste vara. Och då måste man, särskilt i Roskics fall, ha ett förstklassigt försvar.”

”Skulle du själv ta dig an honom om du fick frågan?”

Lapidus log svagt. Han verkade inte vilja svara på en så hypotetisk fråga. ”Det sitter massvis med oskyldiga människor i våra fängelser. Och vi ska ju inte ha fler av dem där.”

Aro var obeveklig. Han pressade på. Han ville ha Lapidus att säga något kontroversiellt och intressant som det kunde bli rubriker av. ”Du kanske vill släppa ut Zoran Roskic på gatorna igen?”

”Roskic kommer från en annan värld än du och jag gör. Det är lätt att sitta här och sätta sig till doms över honom, när vi inte vet hur han blivit den han är idag. Vem vet om han har haft nåt val? Vad känner vi egentligen till om hans förmåga att leva ett annat liv än det han lever idag? Hur växte han upp? Vilka möjligheter fick han? Och hur har han påverkats av att delta i kriget på Balkan? Många utsattes för fruktansvärda saker där.”

”Men vad innebär det om ingen tar sig an honom?”

Lapidus rynkade pannan. ”Jag vet inte. Jag tror inte att det är nån som vet. Men att hota en hel yrkesgrupp, i det här fallet försvarsadvokater, är oerhört allvarligt.”

Nina stängde av TV:n med fjärrkontrollen.

”Okej, följande gäller. När massmedia börjar jaga oss kommer ingen – och jag menar verkligen ingen – att uttala sig. Det får under inga omständigheter komma ut att vi vet att detta var mördaren.”

”Skicka dem till mig”, sa Ulvgren och försökte se allvarlig ut.