Hellmark vände sig mot länspolismästaren och Grenvall. Han kände ett inre begär att bara skrika rakt ut. Ingen tvekade om att det var ett skott som hade hörts, men just nu låg en sorts förlamning över allting. Förlamningen höll förmodligen bara i sig en sekund, kanske två, men för Hellmark kändes det som om lång tid passerade.
Han pekade mot entrén till polishuset med en hand som inte var riktigt stadig. ”Vem tar reda på vad som just hände?”
Innan Grenvall hunnit skicka fram några polismän kunde de alla se rörelser i husets inre.
En gestalt var på väg fram till den söndersprängda entrén. Någon i svarta kläder och med en rånarluva nerdragen över ansiktet. Personen rörde sig snabbt trots att han släpade på någonting stort. Han kom fram till trappan och var plötsligt synlig för alla.
En kropp kastades ut på trappan utanför. Kroppen var klädd i kjol och vit blus. Benen var brunbrända och fötterna var nakna.
Hellmark satte båda händerna mot magen som sved värre än någonsin. Grenvall började prata i sin komradio och gav order om att ingen fick gå fram till kroppen utan hans direkta order.
Länspolismästaren slöt ögonen.
Allting stod stilla. Det var som om hela världen stannat av. Säkert femtio vapen var riktade mot den söndersprängda entrén.
Hellmarks mobil ringde på nytt.