”Du förstår inte”, sa rösten till Alex. ”Jag bryr mig inte om Roskic eller hans likar. Det enda jag bryr mig om är de som drabbats av honom. Offren. De som lider. Som blivit av med egendom, släktingar, sina vanliga liv. Som fått tillvaron slagen i spillror av svin som Roskic. Som inte orkar kämpa emot och ge igen. De som aldrig får upprättelse.”
Alex sa: ”Jag förstår vad du säger. Och jag respekterar det. Men Roskic är en liten, ynklig människa som inte förtjänar den här uppmärksamheten.”
”Jag har också träffat Roskic.”
Alex drog efter andan. ”Har du?”
”Jag satt i pappas kök första gången Roskic dök upp. Han erbjöd pengar. Pappa sa nej. Roskic spottade på mattan. Mammas matta. Fattar du? Han förtjänar ingenting annat än förakt. Och den som sig i leken ger, den får leken tåla.”
Alex kunde sluta sig till att detta var Stefan. Och han kunde nästan svära på att Stefan inte skulle kunna presentera något alibi. Inte för något av mordtillfällena.
Det fanns bara ett problem. Detta var inte den röst som hade hörts på de båda inspelningarna.
Hur i helsike hängde det ihop?
Vad var det han inte såg?
”Öga för öga?” sa Alex tvivlande.
Laget går före jaget.
”Hammurabis rättsprincip? Varför inte? Om man har visat att andra människor inte betyder nånting, vilken rätt har man då att ropa på hjälp? Roskic har väl aldrig varit så förtjust i polisen som nu.”
Alex kliade sig i huvudet. Killen lät inte det minsta tokig. Han hade blivit pressad bortom alla rimliga gränser. Tagit sig upp ur skiten på ren vilja. Skapat sig en tillvaro som blivit slagen i spillror av Zoran Roskic.
”Men du bryter mot lagen”, sa han.
Det är oftast vanliga hästar.
”Och det får mig att sova illa på nätterna. Är det vad du ville höra? Att jag har ett samvete?”
”Ville du ta livet av Pär Jonsson också?”
”Han hade ett gott hjärta. Jag kunde inte döda honom. Men jag kunde skrämma honom.”
Alex tänkte efter. Pär Jonsson hade ett gott hjärta. Det stämde med den traditionella drivkraften. De gamla, ibland bortglömda, värderingarna var viktiga. Att ta hand om de sina. Att värna om värden som familjen, att vilja göra det rätta. Hur skulle han kunna utnyttja att Stefan värderade att göra det rätta?
”Men tycker du inte att det är viktigt att följa det system som samhället byggt upp? Den rättsprocess vi har?”
Svaret kom ögonblickligen den här gången. ”Det fungerar inte. Och du om nån vet om det.”
”Vad menar du?”
”Sara Leijon.”
Tankarna stannade upp på ett ögonblick. Så mycket rusade genom huvudet på bara några ögonblick att Alex inte hann greppa en enda tanke ordentligt.
”Hur … känner du till Sara?”
”Det enda som räknas är att jag vet att du är beredd att göra det rätta. Du tänker likadant som Pär Jonsson.”
”Men han är advokat. Han försvarar brottslingar. Hur kan vi tänka likadant?”
”Ni gör det ni tror på. De andra tre var bara högljudda skränfockar som var ute efter uppmärksamhet. De brydde sig inte om Roskic eller hans offer. De brydde sig bara om sig själva. De förtjänade att dö.”
”Dödade du dem?”
”Om jag inte hade känt till det här med Sara Leijon hade jag hanterat dig annorlunda.”
”Vad menar du?” sa Alex och svalde.
”Då hade du redan varit död.”